För alla som vill flytta till USA

Jag får troligen ingen föräldrapenning, det får man inte om man är utanför EU och planerar att vara borta mer än sex månader. Detta alltså om man gör rätt för sig och anmäler sin utlandsflytt till Skatteverket och Försäkringskassan när man åker och är sanningsenlig med att man ämnar vara borta mer än ett halvår. Gör man inte det (vilket jag vet folk som inte gjort) så får man ersättning, men det är ju försäkringsbedrägeri och olagligt om de kommer på en, såklart även om man säger att man inte kände till det. Enda sättet som skulle kunna vara lagligt (men moraliskt tvivelaktigt) är om man anmäler utlandsflytt men säger att man ska vara borta mindre än ett halvår, får de pengarna, flyger hem och folkbokför sig igen innan sex månader gått och får pengar igen, och upprepar processen men det tycker jag känns ohållbart så jag räknar inte med att få några pengar. Sambons bor är jurist, man kan ju i och för sig be honom kolla om det finns någon laglig väg att gå som känns hållbar. Distanskurser skulle jag kunna ta. Något fast jobb har jag nog inte när vi åker, jag har bara jobbat 1-1,5 år då och det får man oftast inte som nyutbildad lärare och troligen inte förrän man fått sin legitimation som ska införas nu. Det är oftast vikariat på två terminer man får först men skulle det gå vore det ju såklart jättebra att ta tjänstledigt.

Måste jag inte ha arbetstillstånd för att jobba med översättning? Eller menar du att jag skulle arbeta med svenska arbetsgivare och få lön från Sverige? Då behöver jag kanske inget arbetstillstånd men annars måste jag väl ha det? Likadant om jag ska vara privatlärare, då måste jag väl också ha arbetstillstånd om jag inte ska jobba svart? Det är jag inte så sugen på, tänk om någon myndighet får reda på det?

Jovisst är det så, det är ju det jag gör genom att fråga ut er om allt möjligt . Jag får först och främst se vad jag får för jobb när jag är färdigutbildad och hur bestämmelserna tillämpas i praktiken när det gäller den här nya lärarlegitimationen.
Sämsta scenariot: Jag får inget arbetstillstånd och blir heller inte gravid inom "rimlig" tid, dvs så att jag hinner vara föräldraledig minst ett år. Jag åker med till USA och tar volontärjobb och försöker bli gravid. Jag blir gravid men kommer hem med ett litet barn och lägsta FP, men ändå ett barn som är efterlängtat. Att jag inte skulle bli gravid alls på två år får man hoppas är liten risk, även om risken finns. Jag skulle säkert kunna hitta någon form av meningsfull sysselsättning, det sämsta är ju dels att jag kanske blir nedstämd om jag inte blir gravid eftersom det är det jag längtar efter och helst hade velat tillbringa min tid i USA som gravid och föräldraledig i varmare klimat (helst mer än ett år), dels ekonomiskt om det inte blir som jag tänkt med barn och jag missar två årsinkomster till min pension, till mitt CV och till vår insats tills hus. Det beror ju på om medföljandebidraget är så högt att vi kan spara något av vår sammanlagda inkomst, men det kan man nog inte räkna med. Fast jag tror att om jag bara blir gravid inom de två åren och kommer hem med ett barn så kommer jag tycka att det är värt det, vi har pengar sparade så vi klarar några månader på lägsta FP.

Jag kanske låter väldigt negativ men jag tycker snarare att jag försöker fatta ett välgrundat beslut. Jag skulle egentligen hemskt gärna vilja ge mig hän och göra det här "äventyret", prova på något annat. Lite som en övning för mig själv som gillar att veta hur allt ska bli, lära mig att ta det som det kommer. Och så vill jag unna honom detta rent yrkesmässigt. Det hänger ju på huruvida jag som trygghetsjunkie kan våga ge mig på detta utan att veta hur det blir. Å ena sidan är det bara två år, å andra sidan är det två av de tre första åren i mitt yrkesliv (i ett yrke som i och för sig inte är så karriärinriktat). Ja, ni ser hur resonemangen går fram och tillbaka . Men min sambo svarade klart och tydligt igår  att vi naturligtvis håller oss i Sverige eller i ett europeiskt land om det blir för svårt att genomföra för mig. Så han är inte på något sätt orealistiskt fäst vid att detta ska hända, men att det skulle vara jättekul om det gick. Det känns bra.

Tack, det är skönt att höra; jag uppskattar så mycket att ni tar er tid. Jag kan tänka mig att det finns många som inte inser hur svårt det kan vara som "vanlig" utlänning utan anknytning via släkt eller giftermål att få komma dit - det verkar ju trots allt krävas att man är erbjuden ett jobb där arbetsgivaren kan visa på att just du behövs, och det gäller ju inte vilka yrken som helst. Man förstår ju dock det när arbetslösheten är så hög som nu. Att inte förstå att man inte bara kan köpa ett hus någonstans och därmed tro att man får bo där hur man vill är ju dock verkligen att inte förstå hur världen fungerar :-O. Det riktigt väsentliga för oss att veta när det blir dags är ju hur det blir med graviditet som pre-existent condition, men där skulle ju lagen ändras och det var ev. inte så stor risk för så så dålig försäkring om man har ett medel- eller höginkomstjobb. Detta gäller ju universitetsjobb så det är ju förhoppningsvis bra villkor, folk ställer väl lite krav iaf om de ska komma dit och jobba. Sambon får försöka kolla lite med kollegorna, men han är lite "privat" av sig och frågar nog inte gärna kollegorna och avslöjar några barnplaner förrän det är lite närmre inpå. Jag vill ju veta nu, men så bråttom är det egentligen inte. För honom är det ju enkelt, han vet i stort sett garanterat att han kan få jobb någonstans i Kalifornien då hans handledare har goda kontakter på flera ställen, och han är alltid så avslappnad och positiv till allting och har väl inte riktigt tänkt på hur mycket som ska stämma för mig förrän jag förklarade i detalj. Det verkar ju dock vara vanligt att forskare tar med sig familjen utomlands, så det borde ju inte vara sååå svårt, vi är nog inte så unika .

Aha, då förstår jag, så det finns försäkringar som överhuvudtaget inte täcker graviditet och förlossning, även om man blir gravid efter att man tecknat försäkring?  Någon sådan försäkring kan vi ju inte ha. Det måste ju vara hemskt, hur har alla med lägre inkomst och oförsäkrade råd att få barn i så fall? Det måste ju vara ett antal människor... Eller är jag felinformerad som fått höra att det kan kosta runt 100 000 kr om man ska betala allt själv?

Eva: Oj, ja det låter ju inte så roligt, jag har inte tänkt behöva betala av för min förlossning så är det så illa så åker vi inte. Men om man har en försäkring, betalar man löpande för att man har försäkringen och sedan som en självrisk då? Eller en procent av kostnaden också? Jag som bor i Sverige har ju bara erfarenhet av sjukförsäkring för husdjur... Förstår att det kan skilja sig beroende på bolag, men vad är en vanlig kostnad att få betala själv? Om man tänker att man går på ultraljud och så innan också plus förlossning.

Okej, jag förstår att det kan vara stora skillnader, men det var ett jättebra tips att yrka på att man vill ha en försäkring för just våra behov och istället avstå från andra förmåner om de verkar vara knussliga med det. Det som min man är specialiserad på inom sitt forskningsområde är väldigt smalt, som jag förstått det ca tio personer i världen (naturvetenskapligt område). Han kan såklart även bredda sig och jobba med en annan del av processen men om något av universiteten har behov av just det han doktorerat på så ser det nog ljust ut som du säger.

Det känns ändå nu enligt de flesta som svarat som att vi har goda förhoppningar om att kunna genomföra detta när det blir dags, så nu får jag försöka fokusera på mina studier och så småningom på vårt bröllop (även om det är lockande att drömma om USA, särskilt Kalifornien när det är novemberkyla i Sverige ).

En HELT annan fråga: vilken av städerna i Kalifornien är känd för att ha bäst klimat (för mig varma somrar och inte så mkt regn, inte heller på vintern, men kanske helst heller inte ofta 40 grader i skuggan)? Har hört att det är dimmigt och "kallt" i San Francisco på sommaren och man vet ju att det är mycket smog i Los Angeles, märker man av det mkt när man är där? Är det skadligt för ett spädbarn? San José kommer vi inte att åka till då den staden inte föll sambon i smaken när han var där på konferens.
Av dessa, vilken har ni hört mest gott om klimatmässigt:
* San Francisco
* Santa Barbara
* Los Angeles
* Stanford

Jag skulle ju åtminstone vilja ha ut en riktigt positiv sak av vistelsen, just att kunna njuta av att vara ute mer, så jag ser helst att vi hamnar i Kalifornien, eller kanske Florida, det är kanske bättre klimat där? Det är ju heller inte så lång transfer dit om folk ska hälsa på. Men jag tror det är bäst karriärmässigt i Kalifornien.

Glömde ju San Diego!

Så alltså av dessa:
*San Diego
* San Francisco
* Santa Barbara
* Los Angeles
* Stanford

Det var en bra länk, tack! Okej så Florida går bort, jag tänkte inte på detta med luftfuktighet, men det är helt klart viktigt. Min sambo är lite astmatisk liksom min mormor var, och när hon var i Thailand (som ju också har fuktigt klimat) kunde hon knappt andas. Så det blir ju inte bra. LA är kanske inte heller att föredra när man tänker efter, vi bor i en stad där vi har allt viktigt inom cykelavstånd och det är ju inte så barnvänligt om man måste ta bilen till allt. Jag skulle helst vilja bo där man kan åka kollektivt med barnvagn eller promenera in till stan, men det beror ju helt på hur nära centrum vi har råd att  bo. Men i LA verkar det ju som att man tar bilen överallt oavsett hur centralt man bor.

Jag hojtar till, har många frågor Hur är det med den berömda dimman då? När och hur länge är det dimmigt och känns det kallt och fuktigt när det är dimmigt? Hur är vattnet inne i bukten, förlåt om jag är lite dum men är det lika "fint" som vanligt fritt havsvatten, är det varmare än ute vid kusten? Varför skriver du att man ska åka till santa Cruz för att bada, det tar ju 1,5 h efter vad jag kunnat googla, går det alltså inte att bada inne i bukten vid SF, PA och Berkeley? Hur är möjligheterna att att sig fram utan bil i SF, Palo Alto och Berkeley? Vad är det du tycker är speciellt med SF? Hur svårt är det att får tag i en hyreslägenhet i SF, PA och berkeley? Vad är en vanlig månadshyra ungefär för en tvåa-trea på 60-70 kvm, inte jättelyxigt men inte långt ute i obygden heller?