Vi som försöker få syskon till våra förlorade små Ny tråd!

Känner igen mig Tossan. Har varit i staden där jag bodde förut innan jag blev sambo o flyttade. Även fast de va kul o träffa lite vänner o så så vart de psykiskt påfrestande.Började gråta hemma hos mamma o pappa när jag va där. De pratades om den o den som blivit gravid. Och om hon som helt oplanderat blev gravid.. osv osv osv. Träffade även flera som har barn från 4 månader o upp till 2 år....Usch de blev nog för mycket. Va superdeppig igår. Jag ser gravidmagar o barnvagnar överallt!!!!

O inte gör de saken bättre att man sitter me värsta molvärken o väntar in tanten som kommer nångån mellan fred o sönd till veckan.. VARFÖR kan man inte ens få va hoppfull mellan äl o BIM, nädå då ska man allt få veta att tanten är pågång. Inte ens en gnutta hopp vill min kropp ge mig..

Är så less på de här!!!!

Nu ska jag gå o äta bärpaj o trösta mig me.

Kram till alla!

Ja verkligen maraug.....känns som om det inte funkar innuti lixom... Jag har nu kört min första månad med fertilitetsmonitorn o haft fertila dagar och mycket fertila dagar o sexat på men lik förbannat sitter man här me molvärken precis som vanligt innan mens. SUCK. Ska ge det en eller två månader till men sen SKA jag ta kontakt me min privatgynekolog igen så får vi ställa oss i IVF kön igen...

Hoppas du får en tid hos gyn snart maraug.

Massa kramar

Nä, vi skulle precis börja med det, skulle hämta ut recept på sprutor osv men så "tog de sig" sista försöket på nå konstigt vis...  Så nu har man ju ett hopp ändå att de kanske ska gå igen men de verkar ju som om det bara va en lyckoträff den där gången o den kommer nog inte igen verkar de som.....

Va kul gotlandsbruden!!! Grattis grattis! Vi behövde lite plus nu i tråden! Kram

Tråkigt me uvi igen pepparmint. Får du det oxå ofta? Min zonterapeut sa att det kan vara så att min kropp hela tiden koncentrerar mig på att bli fri från mina uvi hela tiden att den inte har möjlighet att bli gravid... kan ju va så faktiskt...

Skulle röntga mina njurar idag men när jag kom dit så frågade dom ifall jag va gravid o när jag sa att jag inte vet men me största sannolikhet inte och att jag ska ha mens nångång mellan fred o söndag så tyckte de att jag skulle skjuta upp röntgen till nästa vecka då jag vet om jag är gravid eller inte.

Iof vet jag till 99 procent att jag inte e de men man vill ju ändå inte ta risken....Jag känner i hela kroppen att jag inte är gravid...känns som om mensen kommer vilken sekund som helst...

vart lite ego...

Kram till er alla!

Var de nån som såg programmet igår om de familjer som hade 10-14 barn???

Kunde inte låta bli o sitta o kolla o på en del blev jag faktiskt irriterad på.

Särskilt den familj som båda var arbetslösa (inget fel med de i sak o jag vet att många är det och det är synd om dom verkligen) Men ingen av dom verkar villa jobba utan skaffade fler barn o levde på socialbidrag... (Är väl inget fel att leva på socialbidrag  iof heller tycker jag men har man svårt att försörja sig då ska man väl inte skaffa fler barn eller? De kostar ju massa pengar) Sen den familj där mamman va 45 o desperat ville ha ett till barn (hon hade ju BARA 13 innan)  Hon kände att så fort den minsta blev runt 2 år så ville hon ha en till som var i behov av henne som mamma o att hon fick känna sig behövd.. Låter ju lite konstigt tycker jag, skaffade hon barn för att hon verkligen ville ha barn eller bara ville känna sig behövd???

Jag har absolut inget emot att folk vill ha stora familjer så missförstå mig inte men självklart ska man ju ha råd att ha dom oxå tycker jag o verkligen ha tid för dom, och jag undrar då självklart, har man verkligen tid för 14 barn, de verkar ju inte göra nåt annat än att laga mat, tvätta o städa dygnet runt....

Ja ja som sagt alla gör som dom vill o de ska ju bara va lyckliga att de lyckas få barn iaf... Här sitter man själv o önskar att man åtminstånde ska få bli tvåbarns mor!!!

Hoppas ingen blir arg nu med detta inlägg....jag vill bara dryfta lite åsikter o infallsvinklar.. =)

Kram alla!

Hej alla,

Har varit lite off...

Välkommen alla ni nya, beklagar verkligen er förlust.

MASSA kramar till er som börjat jobba o kämpar på.

Själv sitter jag o väntar in BIM som är från idag fram till söndag. Har stickande värk i magen så den är väl på g. SUCK.

Hur har de gått för dig änglamamma, har du testat än?

Pepparmint : 7 månader är länge tycker jag o säkert alla vi andra härinne, självklart är det ju ändå kämpigare för dom som hållt på ett år o mer men de är säkert oxå under utredning o 7 månader helt själva är jättejobbigt!!!! Man vet ingenting, är det nåt fel? Är det mig eller han? osv osv osv... Vet ju själv då jag tänkt såna tankar. Fick ju bli undersökta o de hittade ju inga fel på varken mig eller min sambo o de e ju konstigt! Jag ska ge detta 1-2 månader till som sagt sen blire väl ivf då som de va meningen i februari då vi helt otroligt blev gravida själva!!! Men de höll sig ju inte så länge då...men 17 veckor är ju länge för mig...

Kram alla!