Pratade nyss med min man, berättade att jag har grovstädat sovrummet....

nej, och du kommer inte att må bra om inte din man tar del av ERT äktenskap och ni gemensamt fixar det.
kommer han göra det?

han anser att vi har det bra och ser alltid lika chockad ut när jag försöker få fram hur jag mår och vad jag anser vara fel.

Fidelis ad urnam skrev 2008-09-24 14:39:59 följande:

Klart du orkar fortsätta utan han!
Men ska du orka, om du vill satanna, så gåt på familöjerådgiving ensam! Så att du iaf får prata med någon. Att han förbjuder dig attprata med andra om dian problem ,e inet bra. MAn mår bara sämre då. Vill han att dus ak bli helt apatisk en dag så kan han förbjuda sig, men då byr han sig verkligen inte om dig.
Vill han atd u ska må bra måste han låta dig ventilera!
JAg ventilerar glatt jag, men jag behöver det. Elelr kalal det gnäll...e samam sak för mig. Men jag gö det åp tåget så att alla hör, med morsasn/syrrorna, eller här på fl. i dont care...baar ja får lyfta på locket ibladn. Annars skuel jag bli riktigt deprimrad och gråta 24 timamr om dygnet och får självmordtanker.

Jag har varit mobbad i 9 år iskolan och sa inget. Höll det hemligt. JAg mådde så dålgit att jag stände av ig känslomässigt Kudne nte skratat(mian ögon var döda trostta att jag gappflababde och jag kände ingen lycka inombordes), jag log bara för att det förväntades av en, JAg låg på nättern och grätt för att jag hatade mitt liv. LÅg med köksknivar mot handlemden nrä min familj var i affären och funderade på att avsluta mitt liv MÅNGA GGR. När jag väl fick prata med någon så släppte allt! Jag grätt som aldrig för! Jag kunde skratat och jag folk började påpeka att mina ögon verklade inte så döda längre. Det säger väl gansaka mycket. Nu kan ja börja gråat för att barne säger att de älskar mig...då menar jag störtböla! JAg kan skratta av lycka.
MEn skule min man får mig att lägag mig ner o gråta av uttmattnign, skulel jag dra illa kvikt!

OcH komemr det barn in i bilden blir dte inte bättre!(ask me, i know).

Har för mig TS att detta inte är första tråden du startar om din man och att han har betett sig (i mina ögon) ganska illa mot dig. Trivs du verkliogen i detta förhållandet? Tycker att du ska ta dig en funderare över hur du vill bli behandlad utav din partner och vad du sätter för värde på dig själv, värderar han dig lika högt tror du? Blir du behandlad som du skulle vilja? Om svaret på någon utav dessa frågorna är nej så kanske det är dags att agera och ta kontroll över ditt eget liv. Livet är för kort för att gå omkring och vara olycklig. Kram

Begått mord eller stympning av en noga utvald kroppsdel?

Fidelis ad urnam skrev 2008-09-24 15:07:08 följande:

Jag förstår att det inte är självklart, men som du själv säger, så mår du ju inte bra. Han är hela ditt liv och det du är, ja, men vet du varför? Därför att han vill ha det så. Han VILL att du ska vara beroende av honom. Varför tror du att han beter sig som han gör? Han är en förtryckare, och kommer att fortsätta vara det tills du antingen går ifrån honom, eller ser till att ni får hjälp utifrån. Det finns INGET du kan göra SJÄLV, för att få en sån människa att ändra på sig.

Tror du verkligen att det är så det ska vara i ett sunt förhållande? Att den ena parten är så nedtryckt och hunsad, att den inte ens har någon egen person? Tror du att det är ok att det är så?

hur kan han stå ut med att du mår så dligt? han ska ju älska dig, man vill oftast inte att den man älskar ska må dåligt...

Jag har INTE läst hela tråden, men TS och jag tänkte spontant; Är inte alla killar sådana?

Så skulle min sambo lätt kunna säga, utan att för den skull vara elak, utan helt enkelt inte tänka sig för...

Jo, om man själv mår bra av att trycka ner den man lever ihop med...

... man har nog en väldigt märklig definition av hur man älskar...