Vi som försöker få syskon till våra änglar
Idag är jag barnvakt åt min systerdotter. Underbar är hon.
Hon är fyra månader äldre än vad Noel skulle ha varit och jag saknar honom, det är så påtagligt att detta är det liv jag vill leva...
Vi var ute en sväng med min dampiga hund och en barnvagn. men hallå...min hund var inte alls dampig utan gick jättefint bredvid vagnen. Åh jag blir så stolt...ville ju bara testa hur det var med stora hunden plus vagn och det gick ju suuuuuuper=)
Dessutom har vi fått ett uppåtsving i ekonomin, den är så stabil nu...och det känns så fruktansvärt...skönt. Bi har ju fått kämpa efter att fsk sänkte min sgi då jag pluggade när jag blev sjukskriven (trots att jag arb heltid, pluggade heltid, o var gravid utan studielån såklart)... fick ju bara en och en halv månadslön på 4,5 månad.
det har vart en låååång väg tillbaka. Men nu, nu känns det så befriande för vi har så mycket att röra oss med att jag blir helt hänförd, jag kan una mig saker, köpa skor, inte snåla mig fram.
Livet är på ngt sätt tbx nu... det känns i hela kroppen.
jag mår bra, även då jag såklart gråter...och saknar det liv vi skulle ha haft, den son vi aldrig fick skämma bort med kärlek.
Men oj jag mår helt okej...
vad konstigt det känns.
Men är det ngt Noel lärde mig så är det att uppskatta små saker och andra människor och hela jag är liksom uppfylld av kärlek till partnern, vänner, ER, kolloger, familjen, djuren.
Jag som tidigare i mitt liv nästan bara kännt hat...
vilken vändning.
Kanske är jag såhär glad för att jag för första gången vann buzz igår?=)
(barab för att jag är så här positiv sitter jag väl o grinar imorgon)
TYCKER OM ER!!!!