har en snart 17-årig son som strular. kommer ej i väg till skolan-hög frånvaro, han och jag kan inte kommunicera för enligt honom "är allt mitt fel" och jag är en dålig mamma. samma problem hemma hos sin pappa. vem ska man kontakta för att få avlastning, psykologsamtal, hjälp att styra upp familjesituationen etc.
Bup, kanske kan hjälpa dig!
//P
Socialen kan hjälpa till med samtal och rådgivning. Bup blandar sig oftast inte i förrän det finns risk för självmord och liknande.
Lycka till
Sabbatsår har varit räddningen för många skoltrötta kompisar man haft.
Tjat är ofta det som bildar en konflikt mellan mor och son. Och speciellt en skoltrött. Ställ inte för höga krav innan han kommit till rätta med skola osv.
Det går inte att prestera i skola om man är skoltrött. Så är det bara
BUP är superbra!
Klarar han att få några betyg? För det gjorde inte jag och lösningen var att strunta i skolan ett tag, jobba och sedan göra klart skolan med vettiga betyg och knappt någon frånvaro. Socialförvaltningen kan hjälpa dig med samtalsrådgivning osv. Åker han inte hem till sin pappa så du får avlastning? Det finns ju kontaktpersoner och kontakfamiljer men det är ju inte alla som får det.
Missförstå mig inte, men såvida det inte finns mer problem än de du tar upp, så låter det inte så farligt...Tycker att de andra här svarat så klokt. Lyssna på din son och snöa inte in på hans prestationer i skolan. Tonåren är på många sätt som vilken livskris som helst (för vissa) och om du bara tjatar om hans prestationer i skolan så bygger du upp en mur mellan er och han kommer naturligtvis inte att lyssna eftersom du inte lyssnar på honom. Tonåringar är så osäkra och identitetssökande och de ställer stora krav på bekräftelse. De behöver bli sedda och bekräftade med sina fel och brister, inte hela tiden få veta att de borde prestera bättre, vara trevligare etc. Jag tror att du kan vara ganska lugn med att detta är övergående. Problem, det kan man väl tala om när det kommer in droger och kriminalitet i bilden.
Jag kan varmt råda dig att ta kontakt med BUP!
Vi har haft ett rent H-vete och alla sonens betyg åkte rakt åt fanders. Hade vi inte fått hjälp vet jag inte vart detta slutat!
Nu efter 1,5 år är vi på väg upp för backen men med hjälp och stöttning av BUP och skolan.
tvinga inte i väg honom på jobba BUP/ungavuxna-samtal, jag har själv varit där, jag missade hela mellanstadiet, jag började gå i skolan för ett år sedan (IV) och är klar till våren, fråga honom om han vill praktisera eller göra någon annan aktivitet, fosterhemsplasering är ett annat val.
Öhh vad pratar du om? Jag har själv gått hos BUP för jag var en rätt ostabil tonåring, hade inget med självmord att göra.
TS, jag rekommenderar verkligen BUP! Dom är jättebra! Socialen ska du inte dra in såvida du inte vill få en massa onödiga problem och förslag om att ditt barn ska flytta ifrån er ett tag. Nej, då är faktiskt BUP mycket bättre! Dom ger bra terapi och hjälp och råd till både föräldrarna och barnet.
Oftast så kan ungdomar ha det svårt att öppna sig för sina föräldrar(detta är inte ovanligt) och behöva en utomstående person för att kunna öppna sig.Kanske,eftersom BUP oftast har långa väntetider,så kan någon psykolog eller samtalsterapeut,som har inriktat på unga(då dom är i en speciell fas i livet).