Fortsättningstråd Framfall/slid eller livmoder

Jag har nu frågat och sökt svar i två år efter två förlossningar en framfallsoperation, en urinrörsoperaton och två misslyckade försök att sy ihop ett klipp med erbjudande om ytterligare en operaton fått veta att jag har muskler som är nästan helt avslitna. Men det är inget som opereras. P.g.a. att jag är så ung och att det kan uppstå andra problem enligt läkaren. Jag har tills nu bara hört att musklerna var normal. Men jag har inte trott på läkarna och jag hade rätt. Nu vet jag inte hur jag ska gå vidare. Jag överväger ett privat alternativ så att jag kan få knipa och inte ha ont i klippet.

Jag tror att det beror delvist på musklerna jag har inga muskler på en sida Det finns muskler längre in och längstut. Jag har inga andra problem än att jag känner mig kiss och bajsnödig och har svårt att kissa. Det känns också konstigt tjockt och urinröret trycker då jag sitter. Hon sa att jag kanske skulle börja läka urin. Hon bruka inte operera för att hon viste inte vilka skador det kunde orsaka och hon vill inte göra saker sämre.

Jag hade nog kunnat acceptera alt på ett annat sätt om eftervården var bättre och om dom tog sig tid att förklara då man är förtvivlat i istället för att bli ombed att återkomma då man har ammat färdigt. Jag anade aldrig att man skulle bli så sviken och övergiven av mödravården så snart barnet var utanför kroppen. Fick bara svaret att dom bara tar handom de som läcker kiss bajs eller blod eller är döende.

Jag har fortfarande ont i klippet, jag är opererad två gånger. När jag sitter tappar jag ibland känseln i halva rumpan, urinröret känns kostigt tjokt och hänger. Inget känns bättre men jag kan knipa mer och körteln på urinröret är borta. Jag bad om en remis till Lindköping, med jag vet inte om Lindköping kan hjälpa mig. Då är alternativet strandkliniken. Om det inte blir bra vet jag inte vad jag gör. Det på verkar min vardag och relationen till barnen.  Jag kommer att bli besvärlig. Dela ut flygblad eller besöka mödravårdens väntsalar kanske. Jag kan inte ge upp om att det ska bli bra. Och om ingen kan hjälpa mig måste jag göra någonting för att gå vidare. Sjukhuset erbjöd mig piller p.g.a. att jag var upprörd det är som ett hån. Ingen sa att det skulle bli såhär. Det var bara att knipa och alt fixas på förlossningen och sedan skulle bristningarna kollas på efterkontrollen. Men inget kollas på efterkontrollen p.g.a. att barnmorskan tar för givet att alt fixas på förlossningen. På förlossningen får man dålig information om vad som hänt m.m. Personalen har mycket att göra så men blir snabbt forslad vidare, det finns ingen möjlighet att hinna fundera på vad som hänt och tror att man ska få veta det på efterkontrollen där alt alltid är ok om man inte är döende eller läker urin eller bajs.

Jag blev opererad  April och Sep. 2011.

Lindköpin krävde remis men det var inget problem.
Jag tror att jag sprack bakåt vid analen. Det syns inte efter som jag hade ett klipp som inte satt ihop som sprak vid förlossningen och jag fick ett nytt klipp. Jag krystade en gång och pojken vägde ca4800 kg. Jag blödde mycket efter och såg stjärnor jag frågade många gånger om alt var OK och om jag sprack mycket, barnmorskan rynkade bara på näsan på förlossningen och sa att jag skulle kolla bristningarna på mödravården, Jag har känt på mina rumpor nu och det känns som en hänger mer och jag är lite svagare i ett ben och det gör ont när jag sitter och ligger.  På den klippta sidan är också musklerna hårda och på den andra sidan är musklerna obefintliga men återskapad efter framfalls operation. Jag ska träffa Eva i morgon. Jag hoppas att det inte är smärtor som jag måste leva med och att det blir bra.

Min första förlossning tog 36 h och avslutades med klipp och klocka. I journalen står det fel på t.ex.12 h på förlossningstid. Jag får ingen ersättning av HSAN p.g.a. att det står att alt är normalt i journalen och skador får man räkna med om man ska föda barn.

Nu är min mellangård återskapad den ska nu vara 1.5 cm och var 0.5 cm. Musklerna på ena sidan var helt paj och fungerade inte. Jag började bli förlamad i halva rumpan och blåsan var på väg ner. Jag bad om en remis till Eva i Linköping. Jag har varit hos många läkare och försökt förklara mina problem. En läkare fixade bara symtomen men inte orsaken till mina problem så jag fick nya problem. Han hävdade också att mina problem inte var förlossnings skador så jag fick ingen ersättning från patientförsäkringen. Men jag överklagar nu med Evas bedömning. Eva kunde inte sy hela mellangården. Ny ligger jag på soffan två veckor efter operaton och vet inte vad jag vågar göra.  Jag hade inte ont efter operaton men jag försöker vara försiktig.

Jag oroar mig för att jag har varit upp för mycket föra veckan och gick. Jag hostade en gång första veckan och då gjorde det lite ont men det kan ju inte vara någon fara. Knep jag lite för mycket blir det bra. Eva sa att jag kunde knipa mini knip men vila mycket. Hade så ont i ryggen i fredag. Ont i svanskotan lördag, söndag. Kände mig mer slapp på söndag då jag varit på barnkalas. Promenerade på torsdagen kanske lite för långt. Har nu svårare att kissa och är lös i magen men kan prutta.  Blåsan skulle åka upp med tiden när musklerna fungerar och blir starkare.

Jag blev sjukskriven 4 veckor och ska kunna träna som vanligt efter en månad och musklerna i övrigt var bra.

Eva sa att det skulle var ett reportage på Uppdraggranskning som tar upp problemen vi har.

För mig var också hela föräldrar ledigheten förstörd. Jag borde ha åkt till sjukhuset och suttit och böla utanför BB då jag upptäckte problemet och inte gått fören jag blivit undersökt av rätt person. I stället för att bli hänvisad till en gammal erfaren läkare på gyn 7 månader senare. Men BB var stängt på sommaren. Och vem orkar det efter en förlossning.

Min kusin fick barn nyligen i Visby. Många mammor från Stockholm åker dit för att får att få barn. Min kusin fick ligga på gyn p.g.a. att det var fult på förlossningen och hon bor på Gotland.

Jag är mycket orolig för vården i Sverige. Borde man inte satsa på vården för att skapa jobb och minska arbetslösheten?

Förövrigt har jag nu fått en hemorojjder som är skitond och stor som en vindruva 3 veckor efter operation och den gör mer ont än operation.

Mormia: Vad menar du med att inte Eva kunde sy hela din mellangård?

I tidigare operationer har bara stram ärrvävnad opererats bort och läkaren försökte bara operera ihop klippet och lyfta blåsan. Men jag hade spruckit bakåt också så det höll inte.  Jag frågade om man inte borde sy ihop där bak också, slidan kan ju inte bara sitta ihop med skin.  Han svarade att dom inte sysslade med sånt och menade att ingen annan gör det heller.  Andra läkare tycker också att det är onaturligt att sy mellangården. Men om man får problem t.ex. framfall borde det sys. Nu hade myck vävnad längst ur blivit bort opererad i ett försök att operera ihop klippet så det gick inte att sy mer där. Utvändigt så satt min mellangård ihop lite men invändigt var den helt havererad och gav inget stöd. Därför hävdade alla att alt var ok då det inte syntes på utsidan p.g.a. klippet.

UP; jag frågade den läkare som ringde och han sa att det var med narkos.

Jag var livrädd för narkos men det var inte så farligt ganska skönt.

Två månader efter operation av mellangården som var 0.5 cm. Nu går det att använda musklerna men mellangården är fortfarande tun och stygnen är borta. Det svider och bränner då jag sitter eller går och står mycket och urinröret åker fram när att jag sitter mycket på sidan. Jag är så rädd för att göra fel och att det inte ska blir bra, och vågar fortfarande inte ha sex men kniper lite då och då. Ibland går det lättare att knipa ibland är det svårare. Ibland känns alt nästan normalt och ibland känns det som jag har ett återfall. Det känns annorlunda när jag bajsar jag kan fortfarande känna mig bajsnödig utan orsak. Det går nu att lyfta urinröret men p.g.a. revan på ena sidan fram hänger urinröret framåt. Eva sa att sådant opererar man inte ihop och hon tror att bet ska bli bättre då musklerna blir starkare. Det sticker och svider i musklerna till och från förmodligen p.g.a. av träningsvärk. P.g. a. alla turer fram och åter i vården vet jag inte hur jag ska våga träna. Jag mår inte bra av att inte träna, och har inte tränat hårt på 3,5 år. Jag skulle börja träna då det kändes bra efter förlossningen, men när jag pröva promenera efter efterkontrollen för två år sedan kunde jag inte promenera utan att läka avföring. Nu känns allting mer rätt och jag kan nästan inte känna livmodertappen.  Den främre vägen hänger fortfarande och känns ganska slät och det känns tjock då jag sitter. Jag hoppas alt blir bra snart då jag får mer muskelmassa.

Jag undrar när man vågar ha sex. Lusten finns men jag vågar inte. Tänk om alt bara spricker. Jag vill att alt skava starkt nog innan jag prövar.

Jag känner mig ganska lycklig nu förtiden då jag kan knipa med slida och rumpa. Men mitt humör åker berg och dalbana då jag känner tvivel för resultatet och rädsla för att operationen inte ska hålla. Jag behöver sex för att må bra vad ska jag ersätta det med? Efter förlossningen var det godis som jag ersatte sex med inge vidare. Jag är frustrerad.
Efter nyår ska vi till Kanarieöarna och skämma bort oss. Vi ska leva ett liv i syndig lättja i två veckor.

Men jag har fortfarande problem då jag sitter. Och gruvar mig för att sitta på flyget i 6 h.
Och i morgon ska jag sitta 8 h i bilen.

Gubbarna är nog mer frustrerade då de saknar den närhet som de hade tidigare och inte har de problem vi har. Det är syndom karlarna också. Att inte lyfta någonting eller böja sig ned för att plocka upp saker och klä på barnen eller bara ligga på soffan kan bli irriterande i längden. Der finns många saker jag avstår från att göra p.g.a. av hur det känns.

Jag låg på soffan nu på eftermiddagen p.g.a. att det var så obehagligt att sitta i 7 h i bil. Gubben blev lite irriterad och barnen sprang runt och rev i saker och jag var en dålig mamma.

Hej! Vill bara berätta att jag blev opererad i Linköping av Eva. Min mellangård var 6 mm. Och då hadde jag blivit opererad flera gånger.

Klippet försökte läkaren operera ihop 2 gr utan framgång Operera Framfall P.ga. Av att jag inte kunde knipa han förstärkte främre väg och togbort slämhina. Främre delen av urinröret opererades bort P.g.a. Att en körtel där inte fungerade som den skulle. Den kunde inte tömma sig. Jag hadde också svårt att kisa. Och fick urinvägsinfektion.

Det var bara körteln som blev bätre efter operation. Efter Evas operation kunde jag knipa, kissa och behövde inte få fler urinvägsinfektioer och hadde inte lika brotom till toan då jag behöver bajsa.

Urinröret hänger fram fortfarande hon sa att det opereras inte P.g.a. Risk för inkontinens.

Läkaren som opererade mig tidigare sa att det inte skulle vara vävnad i mellangården..... Jag hadde också svårt att knipa men musklerna var normal även om muskelfästen var avsliten.

Nu har jag fått ett barn till med snitt och det blev inte sämre Snarare bättre. Livmodern kom längre upp och jag har bättr kontroll av magmusklerna och mindre ont i ryggen. Men jag har fortfarande ont då jag sitter och snittet ser fult ut.

Nu först ska dom rönka mig för att kolla alt. Man vill ju veta varför man har ont m.m. dom ska också kolla om jag har brock. Käns bra att dom ska kolla alt nu. Men nu har jag steriliserat mig. Väntetiden på rönken är lång och jag vet att det är dyrt.

Få se nu om det går att få årdning på min kropp. Säger dom nu att alt är ok ska jag gå till en privat klinik och fixa det sista som går att fixa. Ett fult ärr på magen.

Bemötandet inom förlossningsvården skapar nog mer problem än nödvändigt. Hur ska man kunna vara säker på att alt är bra om problem bara förnekas och normaliseras. Förlossnings vården skapar tillslut hypokondriska personer som leta fel. Så käner jag mig i alla fall. Va mycket pengar dom skulle spara om vården och bemötandet efter förlossningen skulle vara bätre. Och så mycket psykiskt lidande dom skulle undvika. Dom borde också tänka på barnen till alla mammor som blir drabbad hur blir deras uppväxt.

Rekomenderar snitt gör inte mycket mer ont. Och man behöver inte bli så trött och jag tyckte att jag återhemntade mig snabbare. Jag har tidigare fött två barn ett i vidöppen panbjudning och utdragen förlossning och ett barn vägde nästan 5 kg och åkte ut på en kryssning.

Det var inte helt bra efter första barnet men efter andra så brast nog det mesta. När jag var på efterkontroll så såg alt så bra ut. Och sedan snurrade helvetet på.. Ja ni vet ju hur det är med det. Fick inte äns träffa en läkare. Jag var panikslagen då jag tittat hur det såg ut eftersom det inte kändes ok. Problemet var bara att jag inte läkte någontin. Jag hadde snarare svårt att kissa och då är alting bra.

Jag frågade om prolapsring men läkaren sa att det inte skulle hjälpa mig. Man vill ju bli opererad så lite som möjligt.

Tycker att det är konstigt att dom förlöser vaginalt då barnet ligger i vidöppen panbjudning. Det kan dom ju känna tidigt. Till mig sa dom att barnet kunde ändra läge hela tiden men det hände aldrig. Att föda i panbjudning ska vara som att föda i säte har jag hört. Och ligger barnet i säte så brukar det bli snitt.

Tycker att det är så konstigt att så många inte vill operera främre väggen.

Första läkaren som opererade mig ville inte operera bakre väggen.

Han sa också att det inte skulle finnas muskler i mellangården. Dom sönderslitna musklerna på den oklippta sidan kallade han också för normal. Han sydde i hop klippet och gjorde en liten fremre plastik och snyggade till det yttre, med det höll inte då musklerna inte var med.

Det höl inte då mellan gårde var förtun och muskelfestena avsliten. Det slutade med att framfallet kom till baka. Jag fick svårt att kissa av framfallet. Hadde hela Tidan problem med urinvägs infektioner sedan första förlossningen.

Efter Evas operation blev det bättre. Hon byckde upp mellangården och det gick lättare att kissa. Jag har nu inte haft fler urinvägsinfektioner trots en till graviditet och ett snitt. Men jag känner fortfarande en tyngd där fram och känner mig så öppen. Jag kan känna att det känns som en reva på ena sidan fram. Jag skulle vilja få det fixat. Tänker inte på annat.

Kniper så mycket jag kan cg kår mycket. Jag få ont då jag sitter på den klippta sidan tror att det beror på att jag försöker knipa så mycket med muskler som inte fungera för att få bort den öppna känslan och tyngden där fram.

Har fått höra att om musklerna blir isär sprängda somdom är på mig så går det inte at fixa. Det är inte vanlig men det förekommer att det blir så har gyn sagt. Jag tror att det skulle bli bra om revan framm lagades men det tror inte gyn och risken finns att jag skulle börja läka urin då i ställe och jag har redan blivit opererad 3 gr.

Jag vill bara få tillbaka min krop, mitt underliv och mitt sexliv. Och inte få ont då jag sitter. Men jag vet inte hur.

Det fulla snitt som jag fick ska dom dock försöka fixa. Skinet växte ihop omlott. Ska bara tappa 10 kg först.

Gyn tycker att jag bara ska lämna det som varit bakom mig och lära mig leva med de problem jag har. Fick dock möjlighet att komma till en sjukgymnast som jag tycker att jag borde fått komma till från början..

Är bara fundersam hur man ska lära sig leva med att ha ont då man sitter eller gå för mycket.

När Eva opererade mig var det så illa att jag tappa känseln i rumpa och ben och börja känna mig vinglig i benen och ont i höften. Efter Evas operation kunde jag håla ihop beckenet bättre och blev stabilare. Men jag får ont fortfarande då jag kniper för mycket.

Så nu har jag skrivit av mig mina bekymmer. Fundera på om det är bätre med privata gynläkare som skor sig på andras olycka. Är bara rädd att dom lovar guld och gröna skogar.