Fortsättningstråd Framfall/slid eller livmoder

Blåsippan

Jag har gjort tvärtom. Jag har pratat med alla vänner och alla på jobbet. Och helt plötsligt har jag blivit en inofficiell remissenhet för kompisar och kompisars kompisar som har liknande problem, men som inte har nån att prata med eftersom det inte är många som vill prata om förlossningsskador och eftersom att vården ofta säger att allt är normalt (och det finns en gnagande känsla av att man är dum i huvudet för man tycker själv inte att det känns normalt).

MEN, man ska så klart göra det som känns bäst, om man vill berätta eller inte. Det var bara intressant att se hur otroligt många det är som har problem och kul om man kan hjälpa någon.

På jobbet kan man väl bara säga att man ska operera sig - arm, knä- ljumske (?) - kan man inte? Om man inte vill berätta tänker jag.

Det är inte självklart att få operation.

Jag har gått mer än 8 månader efter förlossningen nu o läkaren vill avvakta o säger att det inte behöver opereras. Men jag har obehag fortfarande o vi har ännu inget sexliv. Så kan man ju inte ha det.

Att inte våga lyfta matkassar. .knappt bebis. .aldrig bebis i babyskydd. ..så rädd att göra det värre. .

Här jobbar ja och sliter och orkar verkligen inte tänka på mitt underliv.

Operationen blev ju lyckad. Har återbesök 2 februari. Men faktum kvarstår att den främre väggen nu bucktar mer och mer hela tiden. Men att bara strama åt den tror jag inte på. Det kommer väl bara töja ut sig igen då?
Vågar man sätta nät i den främre väggen eller vad ska man göra? Någon påläst, som vet vad de gör i USA?

Sen måste jag fixa min gropiga mellangård, som visserligen inte är nån mellangård, då den går typ hela vägen bak till ringmuskeln, förutom den tunna yttre huden.
Sen måste rectocelet allra längst ner fixas, så att jag slipper blöda varje gång jag går på to och inte håller emot. 

Sen är ju frågan när man ska fixa detta. Har nyss börjat nytt jobb, där vi är 3 personer i butiken, dvs alla behövs. Min provanställning går ut i april, så innan dess är ju inte tal om. Men ska man då göra det och ta ut semester? Det blir ju ganska många veckor man måste vara hemma, då jag går nonstop på jobbet. Nästan alla lyft kan jag undvika, men att stå upp hela dagen måste ju påverka läkningen ordentligt. Man blir ju särskilt rädd när nästan allt gick upp första gången.

En sak är säker. Enstaka stygn håller inte min vävnad för. Då gör trådarna bara rakt igenom vävnaden.

Hej!

Har troligtvis drabbats av någon typ av framfall( enl min bm). Har fått en läkartid på min mvc på fredag morgon.

Försökt läsa mig till på nätet vad jag kan förvänta mig under resterande graviditet men hittar nästan inget.

Någon som;

- fött vaginalt med framfall? Vad hände efteråt? Blev det värre?

- hur fungerade det när kroppen blev allt tyngre? Jag är nu i v.27 och förstår inte hur jag ska "hålla allt inne" ändå till V40 om jag ska jobba som vanligt och ta hand om min 2-åring som vanligt.

Måste hålla emot lätt med handen vid toabesök och får ibland "trycka tillbaks grejerna " efteråt

30 år och andra barnet. Känner mig smått förtvivlad....

Jag fick slidväggsframfall efter första graviditeten och födde andra barnet vaginalt utan några större försämringar. Det var redan bestämt att jag skulle opereras innan jag blev gravid andra gången. När det gäller livmoderframfall vet jag inte. 

Skönt att höra! Får se vad doktorn säger på fredag.

Känns som bebisen är påväg ut. Även lm jag givetvis förstår att så inte är fallet...

Har även foglossning (hyfsat mild) så det känns inte direkt skönt just nu...

quote=74721039][quote-nick]Hemligkvinna skrev 2015-01-21 09:00:02 följande:[/quote-nick]Här jobbar ja och sliter och orkar verkligen inte tänka på mitt underliv.

Operationen blev ju lyckad. Har återbesök 2 februari. Men faktum kvarstår att den främre väggen nu bucktar mer och mer hela tiden. Men att bara strama åt den tror jag inte på. Det kommer väl bara töja ut sig igen då?

Vågar man sätta nät i den främre väggen eller vad ska man göra? Någon påläst, som vet vad de gör i USA?

Sen måste jag fixa min gropiga mellangård, som visserligen inte är nån mellangård, då den går typ hela vägen bak till ringmuskeln, förutom den tunna yttre huden.

Sen måste rectocelet allra längst ner fixas, så att jag slipper blöda varje gång jag går på to och inte håller emot. 

Sen är ju frågan när man ska fixa detta. Har nyss börjat nytt jobb, där vi är 3 personer i butiken, dvs alla behövs. Min provanställning går ut i april, så innan dess är ju inte tal om. Men ska man då göra det och ta ut semester? Det blir ju ganska många veckor man måste vara hemma, då jag går nonstop på jobbet. Nästan alla lyft kan jag undvika, men att stå upp hela dagen måste ju påverka läkningen ordentligt. Man blir ju särskilt rädd när nästan allt gick upp första gången.

En sak är säker. Enstaka stygn håller inte min vävnad för.

90% av alla cystocele SKA EJ lagas via slidan, utan med "laparoscopic paravaginal repair" vet inte vad det kallas på svenska kanske att hänga upp urinblåsan/främre slidväggen med nät inifrån. Operationen görs ej via slidan utan görs som din förra operation med titthål via magen och lämnar därför ingen ärrvävnad i slidan.

Sätt absolut inget nät direkt i främre slidväggen då det kan "vandra" in i slidan och förstöra mkt, spec när man är sexuellt aktiv.

Tycker du ska avvakta med operation tills du verkligen har tid för att ligga på soffan och läka den första tiden. Att man tar det lungt och ger kroppen tid att läka efter en framfallsoperation är en av dom viktigaste faktorerna för att operationen ska hålla. Det tar lika lång tid att läka efter en sådan operation som efter en graviditet dvs ca ett år. (Det vet du säkert eftersom du redan är opererad

90% av alla cystocele SKA EJ lagas via slidan, utan med "laparoscopic paravaginal repair" vet inte vad det kallas på svenska kanske att hänga upp urinblåsan/främre slidväggen med nät inifrån. Operationen görs ej via slidan utan görs som din förra operation med titthål via magen och lämnar därför ingen ärrvävnad i slidan. 

Sätt absolut inget nät direkt i främre slidväggen då det kan "vandra" in i slidan och förstöra mkt, spec när man är sexuellt aktiv.

Tycker du ska avvakta med operation tills du verkligen har tid för att ligga på soffan och läka den första tiden. Att man tar det lungt och ger kroppen tid att läka efter en framfallsoperation är en av dom viktigaste faktorerna för att operationen ska hålla. Det tar lika lång tid att läka efter en sådan operation som efter en graviditet dvs ca ett år. (Det vet du säkert eftersom du redan är opererad

Jag har också opererats nu, både framfall och bättre sytt ihop mellangården. Sistnämnda var det värsta och bästa. Man bara undrar, wow, något mellan. Lättare med dagliga skötseln. Kroppen känns som ett igen.
Ett tips är att skaffa en sittring att sitta på efter tills det känns ok!!

Tänker på er alla tappra kvinnor där ute! Detta är eg inget att skämmas för, men förstår att man inte vill säga till alla. Jag sa framfallsoperation till kanske mest kvinnor och ryggbesvär till resten jag inte hade lust att släppa in på livet. Man väljer ju själv men helt klart borde detta flyttas ut i ljuset. Det är ju inte pesten man bär på...

Hade du ett livmoderframfall?

Har du gjort en tvt med? För mig du tidigare skrev till mig att det var så jobbigt med blött underliv....var det pga utinträngninhar?