• LLiii

    Jag är så glad :-)

    Åhhh jag är så glad!
    Idag har jag berättat för min pojke att han skall bli store bror igen...
    Och våran älskade Lola ska få bli stora syster!
    Är så glad men samtidigt så orolig inför hur det kommer att gå?
    Hur känner ni som har blivit gravida efter att förlorat ett barn i sen graviditet?

  • Svar på tråden Jag är så glad :-)
  • pigglet

    Ville bara skicka ett GRATTIS till graviditeten! Håller tummarna för att det ska få ett lyckligt "slut" (fel ord?) denna gången... Kram!

  • Froggis76

    GRATTIS!!!
    Självklart kommer du att åka berg- och dalbana genom denna graviditet, det är fullt normalt att vara orolig och inte våga hoppas att det ska gå vägen.
    När jag blev gravid igen efter min ängel, var det jättesvårt att ens acceptera att jag var gravid, tyckte först att jag svek min ängel för att ersätta honom med ett nytt barn. Men en läkare sa till mig att "Du ersätter inte Robin, du ger honom chansen och äran att bli storebror". Så efter det började jag glädjas lite, men det var tufft. Hade inte läkaren haft sån stenkoll på mig under hela grav så vet jag inte om jag hade vågat.
    Nu sitter jag här med två stycken småbröder till Robin.

    Lycka till och massor av styrkekramar!

  • JohannaJ

    grattis!! För oss var det upp och ner under månaderna som vi väntade Hilding. Men han var så aktiv i magen att oron aldrig slå rot ordentligt.

    Mitt tips är att ta en dag i taget och att våga tro att allt kommer gå bra!

  • Mor till 5

    Grattis! Ta det lugnt och försök att inte tänka så mycket på vad som kan gå fel. Var glad åt den nya graviditeten och ta en dag i taget.

  • Kyoko

    Grattis till ert spirande lilla frö av hopp

    Är själv i v. 32 på väg till ett syskon till vår lilla Buster som skulle varit 2.5 år idag. Ja vad säger man om oron. Den får man lov att lära sig leva med, för tyvärr släpper den inte taget om en. Eller har iallfall inte gjort det ännu. Men du man tar det i steg, första UL, v.12, stora UL, v-24 osv. Som små checkpunkter på vägen. Så tar man sig fram, steg för steg, bit för bit, och större än oron är ju trots allt kärleken till det lilla syskonet som vilar och väntar på att komma till världen.

    Lycka till!

Svar på tråden Jag är så glad :-)