Nån som mig med generaliserad ångest, dödsångest och svår hypokondri del 2

Hej Anna! Här är en till Anna med GAD och svår hypokondri. Kikade i din pres och såg att vi är nästan lika gamla också. Skulle gärna skriva med dig (och andra som känner igen sig!) så vi kan stötta och peppa varandra!

Lite kort om mig då:

Har lidit av vad jag i efterhand fattat var ångest i stort sett sen lekis då jag utvecklade svår spyfobi som höll i sig i flera år. I högstadiet utvecklade jag den maniska skräck för cancer som håller i sig än idag. Jag tvingade min mamma att ta mig till gyn för ultraljud när jag var tretton eftersom jag var övertygad om att jag hade cancer.

I somras (är nu 24) hade jag mitt andra riktigt stora breakdown. Jag blev totalt övertygad om att jag hade hjärntumör. Hade en helt omänsklig dödsångest och låg i soffan insvept i en filt och skrek åt min mamma (kunde inte bo själv då) att hon skulle köra mig till akuten. När jag tillslut kom till akuten blev jag remitterad till psyk och har sen dess gått på behandling och medicin (sertralin).

Det senaste halvåret har mina cancerformer avlöst varandra med hjärntumör som återkommande favorit. jag har haft bröstcancer, skeltettcancer, leukemi, lymfom, cancer i ögonhålan och munhålan och jag vet inte var!

Just nu känner jag dock att det går åt rätt håll och det är underbart att se ljuset i slutet av tunneln även om jag fortfarande har ständiga orosmoment (just nu lymfom).

Ja det här blev långt, hoppas ni orkade er igenom :)

Hoppas som sagt att dela erfarenheter med andra som varit i eller är i detta helvete.

Och till sist: stay away from google! ;)

/Anna

Hej.

Har varit lite inaktiv på FL sista tiden. Men är just nu nere i en svacka, om än relativt liten.

Jag kan berätta om mig själv också.
Jag har sedam jag var liten också i efterhand förstått att ajg alltid varit orolig av mig fast när jag var liten kunde jag inte förstå varför.
Jag var 11 då min första riktiga dödsångestperiod började med ständigt nya sjukdomar. Kunde inte sova på ett år, för jag trodde jag skulle dö varje natt.
Sen gick det över och jag fick lättare ätstörningar och började skära mig.
Har dock hela tiden haft oro över sjukdomar fast mildare hela tiden.
Men allt efter tiden gått har det blivit svårare att lugna mig och nu lägger jag aldrig tankarna på cancer åt sidan. Dock blir jag inte alltid ångestfylld över tankarna.

Fick mitt första barn vid 18. Fågelinfluensan, var helt förstörd i ett halvår. Sen vissa episoder med dödsångest fast utan sjukdomsmani. I våras kom den första riktigt hemska perioden med dösångest och cancerrädsla. Den varade några månader och några undersökningar, akuten, VC och sen bad jag bli remitterad till psyk.
Sen la jag på nåt sätt det åt sidan.

Sen hösten -08 den värsta hittils. Ångest dygnet runt, kunde inte äta, fastnade i halsen, fysiska smärtor, blev sjukskriven och bytte medicin till sertralin i nov.

Mina sjukdomar varierar i ångestladdning, men har haft även jag hjärntumör, bröstcancer, gyncancer, muncancer, näscancer, bihålecancer, tarmcancer, esofaguscancer, leukemi mm.

Just nu har jag faktiskt utslag över hela kroppen och massor av eksem(antar att det är stressen). Men utslagen visste min VC läkare inte vad det var och gav mig mjukgörande och skulle komma tillbaka om det ej försvann för konsulkt till hud. Bevisligen något fel och jag är orolig, men det måste ju itne va nåt farligt. Förutom att ettfödelsemärke är alldeles torrt med och jag är övertygad om att jag har spridd hudcancer. Har mejlat henne nu, för utslagens skull. födelsemärket brydde hon sig ej om och det är det mest ångestfyllda. Det ser ut som de andra men jag vet ju att jag haft det alltid. det har växt med men är ganska ljust. jag vill bara ta bort det.

Ibland vill jag bara skära upp handlederna för jag är så less på att ha det så här. Man kämpar men de tär svårt. Hur är man INTE rädd för allt?

Jag går iaf bildterapi vilket ör ok för jag fått mer lust till saker och får prata. Men hypokondrin känner jag hon och allmänt psykvården(iaf i umeå) inte är särskilt bra på.
Det ironiska är också att jag utbildar mig till ssk(Termin 5 nu), men det har varit OK fram tills i våras. Jag kan inte tänka mig att jobba med nåt annat och jag ör bra på det, men samtidigt så sjukt att just jag ska bli ssk.

Hoppas du orkadeläsa mitt med:)
Förlåt för det tog sån tid.
Är hemma från skolan idag för jag mår inte så bra idag, märker att jag mår sämre vid mens. Men glad över att den funkar igen iaf, första gången sen i våras den kommit med exakt fyra veckors mellanrum. Det måste ju ändå tyda på förbättring:)

Kram Anna!!

Har du blivit hjälpt av din medicin? hur e det med sömnen? Har du ätit medcin tiidgare oxå?

Jag går i valet & kvalet gällande medicin eller inte.... Lider av stressrelaterad ångest och reaktiv depression - mkt hypok.tankar.

Jodå, relativt mycket iallafall. Sertralin var en plåga att byta till från mitt tidigare rätt snälla preparat, men när biverkningarna släppte hjälpte de nog bättre. Jag insisterade på att få nåt mot tvångstankar som hypokondri faktiskt är en variant av. Sömnen är sådär, svårt att somna ibland. Men beror på hur jag mår. Min första medicin tog jag på kvällen och den sov man väldigt bra av. Jag kan säga att jag tvekade flera år om medicin tills jag tänkte att om det inte kan bli sämre så kan det inte vara så farligt att prova varje utväg ur skiten. Diabetiker tar ju insulin och deprimerade ångestfyllda, tar medicin mot det. Sen är det ju biverkningar från alla mediciner, men det får man prova fram. Men om hela livet är som en stor biverkning kanske man inte har nåt att förlora.

Men det är helt rätt att man ska tänka över det, piller ska inte bara kastas till höger och vänster!!

Vilken medicin åt du innan då? Måste ju nvara jobbigt att sova sämre. Men det var kansek det enda den förra medicinen hjälpte för? Själv äter jag lergigan till natten & sover bra på det - men så trött dan efter + förstoppning, torra ögon etc. Min läkare menar att citalopram på sikt kommer hjälpa mot sömnbesvären så jag slipper lergigan. Men hör så många som sover sämre av citalopram + får hjärtklappningar - & det är ju min största nojja!

Mår oxå mkt sämre vid PMS!

Annars är just sömnen det som ställt till/ställer till mest för mig - så därför lite nyfiken på ditt förra prep.

mirtazapin hette det. Ja, sömnbrist i sig ger ju också ökad känslighet för allt så de blir ju bara en ond cirkel.

Men du varför fortsattde du inte med Mirtazapin? Hade du svårt att sova innan du fick den med?

För mig var inte sömnen det största problemet. Tyckte inte den hjälpte mot min ångest särskilt mycket.

Hej igen!

Jag äter ju också sertralin, och jag håller med om att biverkningarna var för jävliga!! men sen blev det en enorm skillnad enligt mig..Är livrädd för att sluta medicinera nu för jag ORKAR inte ha det som i somras (min värsta period)

Vad gäller sömnen fick jag i somras sömnmedel, men dem har jag inte vågat ta sen jag vaknande ryckandes och trodde att jag hade ett ep-anfall (ep-anfall= hjärntumör :O )

HemligaMamman, jag känner också att jag mår betydligtt sämre innan mens, samtidigt känner jag som du, att det är en välsignelse när man känner att den är på g, för annars nojjar jag ju över cancer, graviditet osv...
Hudcancer hade jag med i veckan! Annars är det ju lymfom som känns mest aktuellt för mig just nu då jag tycker mig vara bucklig bakom öronen. Vågar dock inte känna efter, utan ska låta min doktor göra det när jag har tid andra april *ryser*

Hoppas att du, HemligaMamman haft en bättre dag idag och en stor kram till alla systrar (och bröder) som kämpar mot ångest!

/Anna