Är det bara jag som blir provocerad?

Sorg är individuellt och ingen kan säga åt någon annan vad de har rätt att känna. Jag har nyligen fått missfall i vecka 9. Det är en enorm sorg för oss då vi förlorar så mycket mer än bara den här graviditeten. Vi har kämpat för det här i många år och iom missfallet förlorar vi en massa drömmar och hopp om en framtid med ett barn. Det kanske kommer fler chanser, men det är osäkert bl.a. pg av min ålder och att vi uppenbarligen har svårt att få barn. För mig känns det som att jag förlorat ett barn och jag struntar i om någon blir provocerad av det. För mig var det här ett barn då jag såg livet med barnet framför mig i min graviditet. Tyck ni att det är patetiskt och provocerande, det säger mer om er än om mig. Det här är min och min sambos sorg och jag tycker det är hemskt att någon kan bli provocerad av vad vi känner. Själv har jag inget behov av att jämföra vår sorg med någon annans. Själv blir jag provocerad av de som känner behov av att säga "Jag sörjer mer än dig!"