Missbruka stilnoct...?

I går tog jag ingen Sttilnoct alls Sov kasst som attan men jag känner mig ändå sååå stolt att jag klarade hela kvällen utan att falla för frestelsen I kväll ska jag dock ta en när jag lägger mig för jag behöver verkligen sova.Måste berätta; för många årsedan tog jag Stilnoct en kortare tid då en nära anhörig hade tagit sitt liv och mitt liv raserade totalt. Jag minns på kvällarna när jag låg i sängen så upplevde jagatt alla saker, möbler och dylikt hade circus för mig Min man trodde jag hade blivit skvatt galen men vi försod ganska snart att det var tabletten Det var inget skrämmande men denna gången har jag inte sådana upplevelser alls

Tack för ditt inlägg, du inger mig verkligen hopp. Tack för att ni finns därute Chivasreal: Hur har du det? Är du kvar?

Fy f*n Chivasreal, det låter verkligen fruktansvärt jobbigt!!Att sesina barn i sörjan + sitt ex Har du någonsin haft dessa problem själv men lyckatsresa dig? KRAMAR OM I MASSOR

faan vad jag misslyckats.... bröt ihop fullständigt igår vill inte gå in på detaljer kan lätt bli utpekad då o de vill jag inte. jag tog nå fruktansvärt mycket stilnoct igår jag skulle ju klara mig utan....... jag tog 6 st fördelat på dagen sen till natten blev det 7 st. helt otroligt. o ändå sitter jag här nu o vill ha mer.. :( ska det bli så här varje gång man blir o må dåligt???   HJÄLP

jag gav fan i tabletten igår... det var hur svårt som helst och jag har knappt sovit en blund men det har ju inte med beroende att göra ( skulle jag själv tro eftersom jag klarat mig hur bra som helst innan den här händelsen nu ) utan jag kunde inte sova för att jag grät o funderade på de som hänt. min sambo tröstade mig så gott han kunde men han måste känna sig bra maktlös. detta har ju egentligen inte drabbat honom, jo visst en del känslomässigt men för mig har hela livet rasan samman. gråter så fort en enda tanke på de här kommer upp. kan inte prata med en människa utan att gråta. min läkare ville sjuskriva mig några dagar men jag vet inte om det skulle göra något bättre men samtidigt vet jag inte om jag klarar av att jobba när det är så tätt inpå. svårt för er att ge några som helst råd med tanke på att jag inte kan tala om vad som hänt. inte för att jag inte vill utan för att min familj o vänner läser här.men det är skönt att skriva av sig iaf. tack för att ni finns!!!!

Jag har brukat/missbrukat Tramadol i över 4 år i samma syfte som er andra i tråden, känna rus och få lugn i kroppen (har dock inte läst hela tråden). Jag har aldrig fått det utskrivet själv utan har fått tag på det på andra sätt, men jag började med dem när jag hamnade i en djup depression i början på -05. Det finns ingen som vet om det här förutom en gammal bekant och då har jag ändå hållt på såpass länge. Jag har både sambo och barn, och tabletterna blev ett sätt att hålla sig flytande i vardagen, vissa dagar kände jag inte ens av att jag hade dem i kroppen men det fanns ändå en trygghet i att jag hade dem...sjukt, jag vet!Har ätit allt från 1 till 4 tabletter om dagen, och för att klara av jobbet åkte jag aldrig dit utan några stycken i fickan.Jag har nu varit ren i c:a 4 månader, och jag kan säga att även om det är tufft ibland så har jag enbart vunnit på att ta steget att sluta. Jag har försökt lägga av ett antal gånger förut men misslyckats då jag haft tabletter hemma. Anledningen till att jag slutade var helt enkelt att jag inte fick tag på fler, en försändelse hamnade i tullen och jag väntar fortfarande på svar om det blir någon påföljd...man kan tro att det handlar om en knarklangare men jag är en helt vanlig tjej med Svenssonliv. Men jag är glad att det hände! Visst skulle jag säkert kunna få tag på fler tabletter om jag försökte, och jag känner ofta sug efter att stoppa i mig något som ger ett rus, men jag kämpar...varje dag är en kamp. Jag kan inte vara säker på att jag hålle rmig borta resten av livet men jag hoppas att jag klarar det, för min egen och för min sambos och mitt barns skull! Jag hoppas verkligen ni fixar det också, se till att inte ha något hemma, och försök, försök hitta de små saker i vardagen som gjorde er glada en gång i tiden...många kramar!

Idag känns livet lite lättare och jag känner att nu jävlar får det vara bra! Ska kämpa mig blå  men jag undrar hur länge jag känner mig såhär stark....?