Tråden för oss som har barn med bla. ADHD (10)

En fråga till alla kloka här inne...Min W (12år) m ADHD lyckas alltid tappa bort sina saker,han är hopplös...Nu under sommaren försvann mobilen,och det är inte första mobilen han tappar bort heller.MEN,han behöver en!! Mest för att jag ska kunna nå honom,han åker buss fram o tillbaks till skolan och tar inte alltid första bussen hem,så jag vill kunna ringa o höra var han är!!
Men hur gör man för att inte även denna telefon ska försvinna? Numera har han busskortet i ett band som han sätter fast i jeansen, men kan man sätta fast mobilen på nåt liknande sätt ? Att ha ett band kring halsen fungerar inte,han skulle bara lägga ifrån sig det...Nån som har tips ?

Ja det är ju så jag gjort med hans busskort...Kanske får göra samma sak med telefonen,frågan är ju om bandet "räcker till"...alltså om han vill hålla på med telefonen,eller när han ska ringa ,så måste ju bandet vara så långt att han INTE tar loss den..Finns det fortfarande sådana här "utdraga band" som ser ut som en sorts fjäder eller spiral kanske man kan säga, som man kan dra ut så att de blir dubbelt så långa typ...När jag var liten (för många år sedan :)) var de populära ett tag och fanns i många olika färger...Nån som vet vad jag menar och ifall de finns kvar?

Behöver hjälp!! Min W,12 år,ADHD får väldiga utbrott i skolan...Aldrig,eller iaf väldigt sällan här hemma,men alldeles för ofta i skolan...Förra terminen var det lärarna som han kom i konflikt med,nu verkar det mest vara med de andra eleverna..
Hans lärare ringer hem minst en gång i veckan för att prata om något bråk som W varit inblandad i...Nu går han redan i en specialklass,så de är medvetna om hans svårigheter men ändå...Jag känner mej HELT maktlös och väldigt frustrerad..På BUP har de pratat om medicinering,men jag har ännu inte fått träffa läkaren för att prata om detta och nu börjar skolan vara på mej och fråga óm han ska få någon medicin.!
Jag vet att det är upp till mej att bestämma,men eftersom skolan verkligen verkar önska att han SKA medicinera så känns det som att jag inte längre har något val...Ändå har jag inte ens fått någon information ännu.
Jag vet heller inte hur jag ska göra med hans ständiga utbrott,vad gör man ?
Vad gör ni andra,eller rättare sagt vad gör era barns skolor ???
På Ws skola verkar de stå helt frågande och vet inte alls vad de ska göra ,och jag är ju inte ens där!!...Finns det något sätt att komma till rätta med det här,eller ska det alltid behöva vara så här? Alltid en massa bråk,bråk ,bråk...

Oj,vilken svår sits ..Jag förstår dej så väl,har själv funderat i de banorna när det gäller min sambo för ibland så går han väldigt nära gränsen för vad jag tycker är lämpligt beteende mot ett barn.Och då har jag många gånger funderat på att lämna honom,men samtidigt haft den där oron för vad som händer OM jag nu gör det,och OM han då blir själv med barnen på deltid....Samtidigt kan man ju inte stanna bara därför,du kan ju inte stanna kvar av rädsla/oro för barnen,det är ju i längden ohållbart.Man vet ju aldrig hur långt en anmälan går,det är ju jättesvårt att förutspå konsekvenserna,men samtidigt så är det nog viktigt att du gör det NU,på en gång,..Innan du börjar tvivla på dej själv och på vad som verkligen hänt...
Har du nämnt för sambon att du tänker anmäla det han gjorde ? hur ställer han sig till det ?

Ja,det argumentet förstår jag ju,helt klart...Men om det inte leder till något bättre ?Eller om det blir bättre men inte BRA ? Vad gör man då ? Vad blir nästa steg ?
Finns det inget annat sätt att förhindra dessa utbrott ?Han får dem ju aldrig hemma,...känns på nåt vis som att det är så enkelt för skolan att bara lasta över problemet på W,och lösa det genom medicinering...Självklart förstår jag att det är för Ws skull också,han mår ju själv inte bra av att det blir så här...Men ändå...

Behöver hälp! Fick brev hem från sonens skola,en kallelse till EVK...(elevårdskonferens)..Där står det att mötet ör om Ws skol o hemsituation ,nu och i framtiden ????Desutom står det att en socialassistent från soc. ska vara närvarande.Och så står det på kallelsen "anmälans möte".
Jag blir jätteskraj,vad handlar det här om?
Det har ju varit många bråk i skolan,mellan W och andra elever och även mellan W och hans lärare.
Men det som hänt är ju att någon ringt hem o berättat,sen har jag inte hört något mer och den senaste veckan har jag inte hört ett ljud därifrån..Och nu kommer det här,jag förstår ingenting...
Jag är rädd att de ska stänga av W från skolan, att han inte får gå kvar.Men tycker själv att det vore konstigt eftersom han inte ens har hunnit börja med Conserta som han fått utskrivet,de bode ju ge medicinen en chans först ...Men varför är då Soc. inblandad? Vad har jag gjort för fel ???

Fast det är samma här...Sonen fungerar jättebra här hemma,men inte alls i skolan...Det är inte bara han som inte sköter sig ,men ändå så lägg s allt på honom. Nu har de varit på oss hela hösten om medicinering, men jag har inte fått någon läkartid föränn en vecka sedan,så han har ju inte kunnat börja...Ska få första "dosen" till helgen.
Sen klagar de på att han är för smal,men det är jättesvårt att få honom att äta ju!! Har oxå fått höra att han kommer till skolan i för lite kläder,men han HAR ju kläder bara det att HAN tycker det är varmt ute och vad gör man ?? Han är ju ändå 12 år plus att det är jättesvårt att hinna med att "kolla" honom varje morgon så att han inte har struntat i strumporna eller glömt att byta tröja.Hur hinner man det när jag har två 2åringar som skapar allmänt kaos varje morgon ?
Dessutom säger de själva på skolan att han alltid är så glad när han kommer dit,skulle han vara det ifall han nu hade det så dåligt här hemma? ....Frågan är om skolan har anmält honom/oss till soc.pga alla slagsmål i skolan ? ..Ska dit nästa torsdag så det är bara att bita ihop...

Ja det vore ju logiskt ifall de anmäler oss pga saker som händer i skolan....Jag är ju inte ens DÄR!!!
Jag vet inte,blir bara så orolig...Orkar inte med alla dessa möten längre,men vad gör man ?
Vill bara att han ska ha det bra...

Det är det som är så ledsamt,för det var ju vad jag trodde att vi hade gjort...Bytt till en skola som kan se och förstå våran son.Men inte. Han "passar " visst inte in där heller. Det känns mer och mer som att allt ÄR mitt fel.även fast jag inte fattar VAD jag gör för fel.....Sen att ingen har hört av sig från skolan heller,jag har bara fått ett brev hem. Det känns inte kul.

Försöker bara förbereda mej för allt de kan tänkas "slå ner på " men jag vet ju inte ens vad mötet gäller...Hans "hemsituation" ?? Vad är det för fel på hans hemsituation? Och varför är ingen orolig för någon av de andra barnen om det nu är så dåligt hemma hos oss? Eller skulle det bara vara W som vi inte kan ta hand om ?..

TACK!
Det känns bra att höra,ska försöka tänka så...
Kanske borde skjuta på mötet,för att kunna förbereda mej,men jag klarar inte av att ha det "hängande över mej" så det är lika bra att få det gjort.
Om problemet är alla bråk/konlikter i skolan så vore det nog bra att vänta o se vad medicinen har för effekt,men jag vet ju inte ifall det är det som mötet gäller...
Denna vecka har iallfall varit bra,enligt sonen då,från skolan har jag inte hört ett ljud...

TACK!
Det känns bra att höra,ska försöka tänka så...
Kanske borde skjuta på mötet,för att kunna förbereda mej,men jag klarar inte av att ha det "hängande över mej" så det är lika bra att få det gjort.
Om problemet är alla bråk/konlikter i skolan så vore det nog bra att vänta o se vad medicinen har för effekt,men jag vet ju inte ifall det är det som mötet gäller...
Denna vecka har iallfall varit bra,enligt sonen då,från skolan har jag inte hört ett ljud...

TACK!
Det känns bra att höra,ska försöka tänka så...
Kanske borde skjuta på mötet,för att kunna förbereda mej,men jag klarar inte av att ha det "hängande över mej" så det är lika bra att få det gjort.
Om problemet är alla bråk/konlikter i skolan så vore det nog bra att vänta o se vad medicinen har för effekt,men jag vet ju inte ifall det är det som mötet gäller...
Denna vecka har iallfall varit bra,enligt sonen då,från skolan har jag inte hört ett ljud...

Sorry....datorn hängde sig...Blev många likadana inlägg...

Jag har redan skickat ett mejl,men inte fått något svar....! Jag får väl göra ett nytt försök.
Ja utsatt är ju precis vad man känner sig,önskar att jag hade någon som kunde följa med mej men...:(
Funderade inför ett annat möte på att ta med mej en av mina kompisar som är doktorand i specialpedagogik,men hon bor nu 50 mil härifrån så det blir ju svårt. Att ta med mej sambon skulle knappast hjälpa,tyvärr, så jag får gå själv...
Tack för att du försöker få mej att må bättre inför mötet,men jag har svårt att se att det skulle bli ett posititv möte när det står "soc." och "anmälningsmöte" på kallelsen....
Bara en vecka kvar...Ska skicka ett nytt mejl och försöka ta reda på vad de kommer att ta upp på mötet.

Tack! Det känns som att det är lite det som är problemet, det är fullt i mitt huvud så jag glömmer en massa saker....Sen mina tvillingtjejer föddes för 2 år sen har jag inte sovit en hel natt,ofta blir det max 3-4 timmars sömn per natt. Men ändå ska allt annat bara rulla på,hemmet,skolan,dagis, Ws skola etc...Och när jag får för mycket att göra så börjar jag glömma bort saker. Jag orkar helt enkelt inte ,jag hinner inte och då blir det så att jag bara kan göra det allra viktigaste. Självklart hör William till det viktiga,men det är allt runt omkring som faller bort - som att kolla att han har strumpor på sig,att orka "tjata" iväg honom varje morgon så att han verkligen kommer in i duschen och hinner med rätt buss...Men jag glömmer honom inte! Det är det som känns så hemskt att någon ens kan tro det,om det nu är det de tror.

Tack alla för erat stöd...
Idag när W kom hem så berättar han att det varit ytterligare bråk i skolan,mellan honom o en annan kille i klassen.Tydligen så har den här killen,S, gått på William flera gånger och slagit honom...Andra rasten när S gav sig på William igen så slutade det med att W slängde en sten på honom ,vilket leder till att W får skulden för allt och en lärare sitter och håller fast honom under hela nästa lektionspass.
Självklart ska han inte kasta sten,men om han ständigt blir provocerad så slutar det ju med någon slags reaktion.
Tydligen ser inte lärarna vad som händer på rasten och frågan är vad gör man nu??
Hur mycket medicin W än tar så kommer det ju inte hjälpa så länge den här killen går på honom varje dag,det kommer alltid sluta illa .Varför ser de inte till att det alltid är någon vuxen ute med barnen ?
Jag blir så trött och har bara lust att låta honom vara hemma...

W har nu börjat med Concerta,och jag jublar för mig själv när jag tycker mig märka att den faktiskt hjälper!! han är "lugnare" här hemma,alltså inte som en zombie som jag såg framför mig innan vi börjat utan lugnare till humöret och inte lika "uppjagad" som förut...Det är lättare att prata med honom och man får inte ett ilsket svar så fort man säger något som inte riktigt passar.
Från skolan har jag ännu inte hört något,men han har själv berättat att killen i klassen som han bråkat med förut har gett sig på honom MEN han har INTE gjort något tillbaka och INTE fått något jättestort raseriutbrott som följd....Det är bara så skönt att höra!
Dessutom,så har han slutat bita på sina kläder! Han har under flera års tid tuggat sönder vartenda plagg han haft på sig ,och idag var det han själv som sa att " har du märkt att jag inte biter på kläderna längre?
Det hade jag inte tänkt på men det stämmer ju, hoppas bara att det håller i sig då jag är så less på att ständigt slänga trasiga tshirts...
Enda nackdelen är att han äter ännu mindre än förut,och han är ju redan smal och behöver äta MER ,nu äter han istället MINDRE...
Läkaren sa att om han går ner i vikt så får han sluta med medicinen,men det borde ju gå att lösa ?
Att tvinga honom att äta går ju inte men man borde kunna få träffa en dietist och göra upp en "plan" för vad han ska äta osv....? Någon som har erfarenhet ?
EVK imorgon,gruvar mig redan men det ska nog gå .....Har ingen aning om vad det kommer att handla om,har haft mejl kontakt med en ur personalen på skolan och hon skrev bara " Vi ses imorgon i "det andra ärendet"!??! Hon kan inte ens SKRIVA vad det gäller......Bad att de skulle ringa upp mig men ingen har ringt.Nåja,det går ju knappast bättre för att jag oroar mig,bara att bita ihop och gå dit...

Vad gör man när ens sambo beter sig illa mot barnen? Packar sina saker och drar ?
Stannar kvar och försöker,på något sätt,lösa situationen?
Jag vill bara att mina barn ska ha det bra,och vill Ws bästa men om jag inte vet vad det är?
Vore det bäst för honom att vi flyttade,igen,bort från K (Sambon) men då även bort från hans bonussyskon som han står väldigt nära.Han skulle slippa Ks oprovocerade utbrott och "hot" men å andra sidan skulle han missta en stor del av sin familj.Dessutom blir det andra gången som han får uppleva en sådan separation och jag vet inte hur han skulle klara det..
Jag är helt ställd inför vad som kom upp på mötet med skolan idag och vet varken ut eller in.
De var oroliga för Ws hemsituation då han berättat hur K beter sig och tillfällen då W kännt sig hotad och att han inte vill vara själv hemma med K.
K har aldrig "slagit" honom,men han har hotat honom ett flertal gånger och kan även uppträda väldigt hotfullt . Varje gång har jag försökt få honom att inse hur FEL det är ,man GÖR inte så osv och även sagt att jag inte kan leva med honom om han inte ändrar sig. Men den förändringen varar ju bara en kort stund,sen kommer det nya situationer....
Jag vill att W ska må bra,och vet ju att K aldrig skulle göra honom illa,men det är ju illa nog att W inte känner sig trygg när inte jag är hemma,eller att han ska gå o vara "rädd" för Ks utbrott...
Jag vet inte vad jag ska göra,jag står helt handfallen....
Socialen skulle titta på anmälan som de fått och höra av sig...Vad gör jag fram tills dess?
Hur berättar jag för K vad de sa på mötet utan att han blir jättearg,skyller ifrån sig,blir arg på W ,på skolan på allt och inte alls vill se SINA brister och anledningen till att det här har kommit upp...
Hjälp mig!!!!

Tack för att ni försöker hjälpa....! Nej vi har inget samtalsstöd på BUP men skolsköterskan som var med på mötet idag skulle höra av sig till BUP och försöka se till att vi fick en samtalskontakt..
Men sambon har aldrig varit med dit förut så hur ska jag ens få honom att gå dit ?
Jag törst helt enkelt inte ta upp det själv,för jag vet inte hur han skulle reagera,eller jag VET hur han brukar reagera och jag kan bara föreställa mej hur det skulle bli.
Eftersom jag har fått försvara W så många gånger och sagt ifrån att jag inte accepterar hans beteende mot mina barn så är det inte längre W som han blir mest arg på och som får skäll utan mest hans andra barn,men det är ju illa nog...Dessutom är det omöjligt för mej att få honom att inse att det han gör är fel,hur jag än lägger fram det så kommer vi ingenstans,förutom att han blir arg på mej och vänder allt till att vara MITT fel...

Jo,man gör ju lätt det men det ÄR du ju inte,även om det är så det känns...Du är ju inte DÄR,du kan inte styra över vad som händer i skolan!..Dessutom så anser jag att det ligger på skolans ansvar att styra upp situationen och FÖRHINDRA att det går så långt att de ens behöver fundera på att anmäla någon alls.
För jag antar att din son inte helt oprovocerad går på personalen.....
Inom specialpedagogiken ,som jag läste hela våren,så diskuteras det här med vem som äger problemet och därmed vilka lösningar man ser .Ser man bara att eleven har svårt med det ena och det andra ,ja då hamnar man ju i lösningar som att exkludera elever,ta bort dem från verksamheten,olika utredningar osv för att kartlägga ELEVENS svårigheter..Men ser man det ur ett relationellt /helhets perspektiv så har OMGIVNINGEN(dvs skolan) lika stor del i problemet och när något inte fungerar så får man se vad man från SKOLANS sida kan göra annorlunda!
Tyvärr så fungerar det ofta inte så ute i skolorna,utan de lägger problemet hos eleven....:(

Min W hamnar dagligen i konflikt med andra elever och personal på skolan,och jag har bara väntat på en polisanmälan från deras håll.Har inte hänt,ännu.