Beckah82 skrev 2009-07-30 11:06:39 följande:
Skämtar du eller försöker du provocera eller tycker du på allvar att det är smidigt att ett barn ropar på hjälp men till slut i sorg ger upp när ingen lyssnar?
Varken eller. Det JAG menar är att han knappast dör av att skrika, jag är ju i rummet hela tiden, och han ser mig. Vi lägger oss hela familjen samtidigt så han blir inte lämnad helt själv, utan får ligga i sin säng bredvid vår. Däremot låter jag det gå fem minuter mellan gångerna jag pratar med honom, ger honom nappen och stoppar om honom igen. Igår skrek han ju inte alls när det var dags att sova.
Vill man somna med sitt barn i famnen är det ju toppen, men det fungerar inte i vår familj, särskilt inte som det kommer syskon snart. Hur ska jag kunna förklara för en ettåring att han måste vara försiktig? När han sover mellan oss sparkar han och slår med armarna, det gör ingenting för vi är vuxna och tål det, men när det ligger en 1-veckas spädbarn som ska ammas så kanske hon/han inte tål det lika bra.
Vi fick tips av några vänner om den här metoden, de hade en likadan situation och provade. Det funkade, kanske tog någon vecka innan det gick snabbt och smidigt och utan gråt, och nu somnar deras barn av sig självt.