Finns det någon här inne som lider av BDD eller har en anhörig/vän som gör det?
Skulle gärna vilja veta lite mer: När kom de första "symptomen"? Hur yttrade det sig? Hur reagerade människor i din omgivning? När tog du steget och skaffade hjälp? Behandlingar? Kan man bli frisk?
Jag har redan läst det mesta som finns att läsa på nätet och nu skulle jag gärna vilja höra om det ur en verklig, mänsklig synvinkel och inte bara i en massa medicinska termer!
Heej! Jag har bdd, är i tjej i 20-års åldern. Fick min diagnos nyligen, jag hade under ca 1-2 år misstänkt bdd innan jag sökte hjälp, fick en remiss till psykiatrin via vårdcentralen. Har förmodligen haft bdd i 8 år. Kände och känner tyvärr fortfarande väldigt stark ångest kring mitt utseende och tänker på det större delen av dagarna. När det är som värst känner jag att livet inte är värt att leva pga mitt utseende. Men så behöver det inte vara för alla. Jag förstår ju att jag egentligen inte ser avvikande ut, men det glöms bort när bdd-tankarna tar över.
Det har yttrat sig på olika sätt genom åren, bland annat med att jag tittar väldigt mycket i speglar, men även undvek speglar. Skämdes och hade ångest när folk såg mig. Undvik vissa ljus, arrangerade mig för att stå/sitta i ett "smickrande" ljus och undvek att träffa personer i dagsljus.
Framförallt handlar det om hur många timmar om dagen man tänker på sitt utseende, vid bdd tror man att det är 3 timmar och uppåt. Det kan vara bra att bli uppmärksam på vad man gör eller undviker för att se ett mönster i sitt beteende och komma på sätt att bryta det för att ta steg i at bli frisk från sin bdd :)
Har gått i en behandling som absolut gav effekt, men det blev svårt att upprätthålla framstegen själv. Lever egentligen ett vanligt liv, har inte varit sjukskriven för ångesten, men har i perioder undvikit sociala saker och känt väldigt stark ångest och skam att visa mig för vänner eller andra personer.
Fick under min behandling lära mig att det inte hjälper att få höra att man inte ser avvikande ut, eller att man är söt/vacker. Det hjälper bara en kort stund eller kan till och med trigga tankarna ännu mer när man ger utseendet fokus.
Men jag har inte gett upp! Vill verkligen bli av med dessa tankar och leva mer "fritt". Ska försöka få en samtalskontakt genom vårdcentralen nu när jag har en diagnos i min journal. Och får hoppas att dom tar det på allvar. Men det blev som sagt bättre och fick sjukdomsinsikt efter min behandling! Trodde innan att det faktiskt var mitt utseende det var fel på och att vem som helst hade mått jag jag mår om dom hade sett ut som jag. Men så är det inte :)