Syskon eller inte? Hur resonerade ni?

Vi fick barn snabbt efteråt och det är jag glad för, men om det är rätt för er kan bara ni svara på. Däremot trodde jag att jag skulle känna mig mer hel och där hade jag fel. Jag kände mig trasigare än någonsin när lillasyster kom. Så den känslan få vi nog tyvärr lära oss att leva med.

Lycka till med ert beslut!

Jag ville vänta då jag vart djupt deprimerad efter att ha förlorat Robin. Men efter 6 månader blev jag gravid och det var definitivt inte planerat! Fick en chock, och funderade tom på abort. Kände det som att jag svek Robin som skulle ersättas med ett nytt barn. Läkaren (underbar!!!) sa då till mig: "du ersätter inte Robin, du ser till att han blir storebror". Och då ändrade jag inställning!

Kram från ängeln Robins mamma

Beklagar er stora förlust!

Vi förlorade vår son 10 juli -08 några timmar efter förlossningen. Min /vår första tanke var ALDRIG MER!! Det gjorde ju så ont, så ont - men ju mer dagarna gick så växte en längtan fram hos mig. Jag kunde inte avsluta på det sättet. Jag kände att jag ville pröva igen. Min man var inte lika positiv först. Men han höll med sen, till en början tror jag bara för min skull - men nu längtar han lika mycket som mig!

Vi väntar syskon nu beräknat till 4/10-09. Så vi velade någon månad och sen började vi försöka bli gravida och blev ju det efter några månaders försök.

Nu kommer ju rädslan med stor kraft när förlossningen är så nära - ska något gå fel igen.......hur kommer vi må efterråt...........mycket funderingar och upp och ned gångar.

Varm kram

Mkmit: Ja det är väl så kanske att det är en bit som är trasig som aldrig går att reparera... Kramar

Froggis76: Känner mig också deprimerad och har svårt att "släppa taget". Fint sagt av läkaren! De tankarna har jag också känt att det är att svika. Kramar

Vilja 71: Så skönt att din man ändrade sig. Och så härligt att "gå i väntans tider" igen! Jag saknar verkligen att vara gravid. Förmodligen eftersom jag var så himla glad och förväntansfull då..intet ont anande..
Jag håller verkligen tummarna för dig denna gången!! Kramar

Beklagar din stora förlust. Jag kan inte säga att jag vet exakt vad du går igenom men har själv också förlorat en tvilling och bara längtar efter syskon.

Jag tror att man mår bättre om man vill/kan få syskon efter en liten ängel, inte för att ersätta utan för att gå vidare. Får man/kan man inte få syskon så är det en stor förlust att man miste sin lilla älskling och ytterligare en stor förlust att inte vilja/kunna få fler barn.

Men sen tror jag också att kroppen mår bäst om man väntar ett tag särskilt då som du har en liten kvar att ta hand om.

Varma kramar

Vi är ungefär i samma banor...

Vi fick tvillingar i november -08, men enbart den ena överlevde. Vår tvillingpojke gick bort i PSD enbart 66 dagar gammal.

Tankarna och känslorna kring detta med syskon har gått upp o ned, men just nu så är vi rätt så överens om att påbörja en ny behandling när vår tvillingtjej blir 2-3 år gammal.

Vi vill vänta till åtminstone den första "årsdagen" för vår sons bortgång är förbi, vi vill ta vara på den här tiden för att ta hand om oss själva och de barn vi redan har, bygga upp en trygghet och hopp om livet igen innan vi försöker igen.