Hur väljer man land?

Hejsan och grattis till ert beslut.

Ska man adoptera från Kina idag får man vara beredd att ta emot ett barn med något sorts särskilt behov, kön för "friska" barn är oändlig. Barnen från Kina är mycket sällan under 15 månader och de flesta barnen i behov av familj över två år.

Från Korea kommer bebisar och det är ganska kort väntan på barnbesked men väntan på att få skicka papper är ca tre år (ökande).
Från Taiwan kommer också små barn men AC har inte Taiwan som land så då får ni omedelbums ställa er i kö i BV eller BFA också. Det är upp till två års väntetid i Sverige för att få skicka till Taiwan med så lågt medgivande.

Mitt råd är att inte välja land för tidigt. Det ni funderar på nu kanske har stängt eller ändrat regler tills ni kommit fram i kön, eller så har det kommit till ett nytt land som passar precis för er.

Lycka till!

Vi funderade en hel del på landval innan vi hade vårt medgivande, men efter det att vi medgivandet var klart och vi hade pratat med AC var det inte så svårt längre. Vi passade "bara" in på tre länder och ställde oss i kö för dessa tre. Vi fick först erbjudande att skicka våra handlingar till Etiopien och det var det av de tre länder vi båda kände mest för, så det blev mycket lyckat! Vi kunde alltså inte välja land utan på sätt och vis valde landet oss

Vi har stått i kö hos AC sedan april 2007 (ca 2.5 år) och skickar våra papper till Etiopien om några veckor. Då har vi smugit lite före i kön för att vi är öppna för syskonpar som är lite äldre.

Vi gick föräldrautbildningen förra hösten och hade medgivandeutredningen under våren 2009 (fick besked om medgivandet på valborgsmässoafton - dubbel anledning till firande!).

Generellt är det nog så att det tar längre tid att få ett så litet barn som möjligt som inte har något känt handikapp eller känd sjukdom, än om man är öppen för lite äldre barn eller barn med "special needs".

Jag har dålig koll på de länder ni är intresserade av eftersom dom aldrig varit aktuella för oss, men jag tror att väntetiderna på att få ett "friskt" barn från Kina börjar vara riktigt långa (3-5 år?) efter det att man har sina papper i landet. För Sydkorea tror jag att man måste ha varit gift i tre år och för (rätta mig gärna om jag har fel...).

Om ni är relativt unga och har varit gifta några år, har god ekonomi, inga kroniska sjukdomar etc så kanske ni kan "välja" land lite mer än vad vi kunde.

Jo, jag tänkte också säga att det är nog klokt, som Sofus skriver, att vänta med att tänka för mycket på land tills ni gått utbildningen och har gjort utredningen. Länder kommer till, andra "försvinner", kraven ändras och kanske också era önskemål ändras med tiden. Vi ville också först ha ett så litet barn som möjligt, men ju längre tiden har gått och ju mer vi lärt oss så har vi blivit öppnade och öppnare för både äldre barn och sn-barn! Vi vill bli föräldrar helt enkelt och helst så snabbt som möjligt!

Lycka till med allt ni har framför er och grattis till att ha tagit ett första steg från "IVF-träsket" in i "adoptions-myren". Adoptionsprocessen tar också mycket tid, tålamod och tårar, men jag har mått så oändligt mycket bättre (både fysiskt och psykiskt) sedan vi lade IVF behandlingarna bakom oss och började satst fullt ut på adoption! Hoppas att ni också kan känna att det är en mer hoppfull process som med större säkerhet leder fram till det efterlängtade barnet!

Ni har ju nästan ringat in det som är viktigt för er, litet och frisk, lägg till vilka länder som kan godkänna er och så får ni fram några länder. Sedan kan ni ju välja att ta det som går fortast eller det som ni känner mest för, eller något annat kriterie som kostnad eller vistelsetid exempelvis. Eller så gör ni plus och minuslistor över alla möjliga länder.

Vi går på vilket land vi känner mest för i kombination med vilka länder som godkänner oss och vilka länder som passar rent praktiskt (vill inte ha lång vistelsetid), vi har några alternativ och i nästa steg får vi se om det blir det som går snabbast eller det vi känner starkast för. Och som tidigare talare, snöa inte in er för mkt på ett land tidigt i processen eftersom det faktiskt händer en hel i adoptionvärlden. Lycka till!

Jätteintressant läsning. Vi ställde oss i kö i vintras och har funderat på Etiopien, Sydaftika och Indien. Vad tror ni som är mer erfarna om det? Vi gifter oss nu om några veckor och jag har precis blivit 38 (min man är dock 5 år yngre) så det verkar vara de mest realistiska länderna för oss om det blir aktuellt med adoption. Det ligger ju flera år fram i tiden ännu, har inte gått utbildningen eller fått medgivande ännu men är friska och har god ekonomi etc så det borde inte vara några problem. Det enda problemet är ju den här enorma väntetiden...

Sofus: Nu blir jag nyfiken! Var har du fått informationen att väntetiden för att skicka till Sydkorea är 3 år och ökande? Vi står i kö hos AC och enligt dem är kötiden ca. 2 år. De har på direkt förfrågan sagt att det är omöjligt att sia om ifall kötiden kommer att öka eller minska ...

Tja, det beror väl på hur man ser det men den som står först i Koreakön nu har kötid från 2004 och de under från mars, april och juni 2006. De har ju väntat mer än två år. Och väntetiderna för alla länder har ökat hela tiden de senaste tre åren så varför skulle de stanna av nu? Det var en egen tolkning helt enkelt, inte så optimistisk som ACs dock.

Tack för alla tips och råd!
Sant som du säger Sofus det här med länder. Det känns bara lite närmare ett barn om man har ett land som man siktat in sig på. Men vi är absolut öppna för andra länder-det är ju ett barn vi vill ha! Vi har även tänk ställa oss i kö i ytterligare någon förmedling för att öka möjligheterna.
Känns verkligen som en lång lång resa...men den som väntar på något gott

För sydafrika krävs att man är aktivt troende men det kanske ni har koll på? Jag vet inte hur långt äktenskap som krävs men både Indien och Etiopien funkar väl med kort äktenskap om man varit sambo en del år innan tror jag.
När man påbörjar adoptionsprocessen är man ofta inne på att få så litet barn som man bara kan men ibland upptäcker man längs vägen att det inte är så viktigt och ju högre medgivande man har (och mer man är öppen för, tex syskongrupp, barn med lättare särskilda behov osv) desto fler länder finns det som kan fungera. Det kanske till och med finns ett speciellt barn för er på någon av organisationernas Barn söker föräldrar-sidor?!
Det är nervöst, jobbigt men superspännande att adoptera.

Vill också gratulera till ert beslut! För mig kändes det som en oerhörd lättnad och en stor lycka att kliva in i adoptionsvärlden. Och så har det ju också inneburit att vi äntligen, äntligen, äntligen blivit föräldrar!

Jag har tyvärr inte så mycket erfarenhet av just de länder ni är intresserade av och inte heller av en så låg medgivandeålder. Vi grubblade också otroligt mycket på det här med landval eftersom vi däremot väldigt gärna ville adoptera ett syskonpar och därför ville välja det land där vi hade störst chans till det och dessutom så snabbt som möjligt.

Det var mycket kalkylerande och statistikläsande och funderande, redan innan vi startade utredningen. När vi slutligen fick vårt medgivande ställde vi oss i kö till fyra av de länder som passade oss bäst och tänkte att slumpen skulle få avgöra vilket av dem det skulle bli. Men vi hade ändå ett förstahandsalternativ och allt eftersom tiden gick kände vi allt mer för det och allt mindre för de andra - och nu syftar jag på ren magkänsla.

Dagen efter vi bestämt oss för att hoppa av de andra tre köerna och enbart satsa på förstahandsvalet fick vi besked om att vi skulle få ansöka till just det land vi allra mest hoppats på. Så på sätt och vis blev det ju ändå slumpen...

Önskar er lycka till med allt!

Vi har bara varit gifta i lite drygt ett år men har varit sammanboende i åtta. Vi passade in på Indien, Etiopien och Nigera av ACs länder. Jag var mycket intresserad av Sydafrika, men båda föräldrarna "måste" vara aktivt troende samt att man i Sydafrika matchar barnens ålder med föräldrarnas genomsnittsålder - och med vår relativt höga genomsnittsålder så skulle vi kunna få ett barn i tre-fyra års åldern. Det skulle vara helt ok för oss, men de allra flesta barnen från SA är kring året, så vi hade kunnat få vänta länge på ett äldre barn. Från Indien och Etiopien är det dock vanligt med lite äldre barn!

Tack för ditt svar Vi har bott ihop i3 år och 10 månader nu när vi gifter oss nästa månad. Har förstått att Indien och Etiopien kan vara intressanta länder för oss men Nigeria trodde jag inte skulle funka för att vi inte varit gifta flera år. Kan de göra undantag alltså?

Villsågärna: jag tror att Nigera räknar ihop sambotid och tid som gifta och summan måste vara mer än tre år. Vi passade ialla fall in på deras krav och har som sagt bara varit gifta lite drygt ett år! Hoppas att ni också kan passa in där. Nu är väntetiderna till att skicka papper till Nigera inte så långa heller (typ två år)! Men man skall vara i landet ca två månader och adoptionsavgiften är högre än tex till Etiopien, så vi räknade med att kostnaden till Nigera skulle bli nästan det dubbla mot för Etiopien.

Kan lägga till att jag tyckte det var svårt att orientera oss själva i djungeln av olika regler för olika länder, och det var till slut rätt skönt att AC "bara" hitta tre länder som vi passade in på! Tur att det också var länder vi hade funderat på!

Vi är också medlemmar i BFA men har kortade kötid där, och de föreslog uteslutande östeuropeiska länder (Estland, Slovakien och Litauen och Bulgarien) men det var kanske för att vi skulle ha en chans att få syskonpar därifrån. Det verkar alltså skilja en hel del mellan olika organisationer.