Inlägg från: Karina09 |Visa alla inlägg
  • Karina09

    ADHD mammorna fortsätter att snacka av sig

    Liksom Kairo är jag ny här och har nyss skrivit i presentationstråden. Vårt liv är kaosartat just nu och det känns bra att kunna dela erfarenheter i sådant som upptar en så stor del av ens liv. Har sett att många av er har kunskaper om sådant som jag undrar över. Det är inte alltid så lätt att begripa sig på innehållet i en utredning. Ibland kan det kännas som om vi är knasigaste familjen i världen. För sådär fem år sedan tittade jag ofta in här och nu är det aktuellt igen.

    Känner så väl igen mig i inläggen ovan. Vår tolvårige son har efter många tester visat sig ha en otroligt spretig begåvningsprofil. I vissa avseenden befinner han sig på en sextonårings nivå, men i andra på en sjuårings. Både barnslig och mogen samtidigt.

  • Karina09

    Tack för välkomnandet.
    Har inget bra att säga dig pcalma, men kommer ihåg att sonen de gånger jag legat i feber/influensa, kommit och slagit en bok i skallen på mig, med kraft.
    När min mamma blev sjuk och slutligen dog, pratade jag mycket med barnen om detta och tillät mig vara under isen. Detta var betydligt lättare för sonen att ta än att jag själv låg utslagen.
    Ha de

  • Karina09
    Karina09 skrev 2009-11-08 21:52:59 följande:
    Tack för välkomnandet.Har inget bra att säga dig pcalma, men kommer ihåg att sonen de gånger jag legat i feber/influensa, kommit och slagit en bok i skallen på mig, med kraft.När min mamma blev sjuk och slutligen dog, pratade jag mycket med barnen om detta och tillät mig vara under isen. Detta var betydligt lättare för sonen att ta än att jag själv låg utslagen.Ha de
    Inser att jag missförstått vem som var vem. Riktarmig därför till dig, ludenben. Med värme!
  • Karina09

    Ett passivt tack från mig också. Försöker som bäst att tänka ut hur vi ska kunna "lyfta upp" vår familj. Har nu skickat läkarintyg till biståndshandläggaren, som dåkanske kan bedöma om det blir

  • Karina09

    Här var det också en dålig morgon. Jag började jobba tidigt och maken var hemma med barnen. Sonen var ovanligt svårväckt och blev eter sista påminnelsen tvärilsk och exploderade i ett raserutbrott. Alla toalettsaker ut genom fönstret, omkullvälta möbler, papper och tidningar på golvet och min mobil, som jag glömt hemma, trasig. Suck! För en vecka sedan släpptes fina kristallvasen ner från fönstret i stenläggningen.

  • Karina09

    Till BUP idag för återgivning efter specialpedagogisk utredning. Mycket intressant. Nu förstår jag att min undran runt detta med val av skola inför åk 7 och att det inte är självklart att han ska klara det, inte bara är pessimism utan att han verkligen har behov av mycket mer gjälp än han får idag. På måndag ytterligare en sittning och då ska fem personer vara med från skolan och tre från BUP. Håller tummarna för att rektorn ska orka trycka på om mer pengar för detta stöd till sonen. Lite på sidan av kom vi också att prata om hans utbrott hemma och att en sensomotorisk utredning kanske vore något. Han är mycket känslig för beröring, bekväma kläder osv. Någon som har erfarenhet av sensomotorisk utredning?

  • Karina09

    Intressant med era erfarenheter av att gå i sömnen. Min som är lite större gör det inte längre. Hade som liten svårt att somna och sov då rätt bra om nätterna. Men, han kom ofta upp och var helt borta. Det var läskigt. I nio-tio årsåldern kom kan upp och skrek och hade nattskräck. Oro skulle jag trodet är. Många intryck som är svårare att hantera för våra barn. Hur uttrycker man att det är jobbigt att hänga med? Nu sitter jag här med min stöddiga tolvåring som sitter och piper "jag kommer inte att kunna somna" och vägrar lägga sig.

  • Karina09

    Hej sommarblommor! Jag är också ny här. Jag kände också ett motstånd mot medicinering, men situationen blev till slut ohållbar med enorma, långvariga utbrott hemma, mycket konstiga saker hände i skolan och inget fick han gjort på lektionerna. En omvälvande livssituation lär medicin inte hjälpa mot, men om han får lättare att koncentrera sig och det går lättare i skolan så har du ju lyft en sten från hans börda. Medicinering sköts av experter och har utvärderats bra mycket mer än vad man vill låtsas om när det skrivs om det i media. Men visst, det finns även alternativ som omega/fiskolja som för många har tydlig effekt. Har ni en bebis så är det ju en ny situation för samtliga inblandade och Bup vet (för det mesta ) att det behövsstöd i en omvälvande livssituation. "Våra barn" får kämpa så mycket mer än de "hittills normala" (som heller inte alltid har det rätt. Själv Har jag nyss tagit del av en specialpedagogisk utredning och tycker att ännu en pusselbit fallit på plats. Det var faktiskt inte så många nyheter, men en annan vinkling. Då tycker jag att det faktiskt är märkvärdigt att han klarat av så mycket som han har. En begåvning som liggen aningens över genomsnittet och en inlärningsförmåga som ligger låångt under. Ett litet ps: våra barn är adopterade. Ingen skiljsmässa. Hittills).

  • Karina09
    Trollet Ludenben skrev 2009-11-13 22:07:22 följande:
    läskigt att de inte minns något. Det brukar väl vara värst i småbarnsåren och avta sen när de blir lite större va??
    Vet inte. Det har förändrats med åren. Sonen (12 år) är förtvivlad och gråter när pappa inte är hemma. Här är vi uppgivna för tillfället. Han är rädd om kvällarna och detso kaxigare om dagarna. Jag ochlillasyster får sova där det passar. Sänggåendet är ett av de svåraste problemen just nu. Till läkaren säger sonen att han visst kan somna sjaälv, han har bara fastnat
  • Karina09
    pcalma skrev 2009-11-14 11:11:24 följande:
    Jag är evigt tacksam för att jag inte har något NPF för då hade det varit lättare att ta repet (ironi)Äldsta tjejen har adhd+ autistiska drag 12 årM på 5,5 år adhd+bipolär sjukdom o lilleman 3,5 under utredning adhd o mellan gossen på 11 år är helt NT stackaren...Min man misstänker jag har ADD för att det händer INGET o jag får dra hela lasset o planera o strukturera o tala om för hponom vad han ska göra!! Han har ingen förmåga att känna empati heller o fattar inte att jag ibland är trött på skiten, helt enkelt..Han ska på ett första möte på NP-teamet på måndag o jag hoppas att de kommer att utreda honom för jag blir galen på detta..
    ...och min har as-drag. Superlogisk, smala intressen, klarar inte av att läsa av människor utan tolkar oftast bokstavligt. Kan vända mig ryggen och gå när jag pratar med honom oavsett samtalsämne, t ex när jag försöker planera dagen och blir förvånad över att det besvärar mig. Säger till mig "jag haar inga konflikter med dig" - det är du som har konflikter med mig" . Arbetskamraterna ser direkt på mig hur jag mår medan han knappt förstår fast jag berättar. Han har alltid (nästan) varit sådan, men sedan familjelivet blev alltmer krävande så har det blivit tio gånger värre. Han är en jättefin pappa när han är närvarande, men är ofta introvert och frånvarande.
Svar på tråden ADHD mammorna fortsätter att snacka av sig