Språkstörningstråden fortsätter
Vi har nästan precis tvärt om. BVC och logoped reagerar. Barnläkaren reagerar. Remiss till logoped och öronkontroll utan problem.
Förskolan däremot hävdar med en dåres envishet att allt är normalt....
Inlägg från: jordgubbe0812
|
-
-
vill bli mamma 2009 skrev 2012-11-19 20:16:11 följande:Det är med sorg i hjärtat jag skriver in mig även i denna grupp. Har en 2,5-årig som med flera svårigheter: han kan inte gå, pratar väldigt lite och har mycket dålig syn (opererad för grå starr). Han är vårt enda barn och vi kommer inte att kunna få fler.
Sonen var ganska tidig med sina första ord. Strax före ettårsdagen kunde han säga nästan 10 ord... och nu 1,5 år senare kan han lika många ord, men vissa är utbytta. Han visar intresse för att härma, men det blir inte rätt. Om vi ber honom säga nalle kan det komma ett s-ljud t.ex. Känner mig uppgiven just nu.Ja, du låter uppgiven och ibland får man vara det.
Har ni någon diagnos som förklarar sambandet mellan avvikelserna eller är de tillsynes oberoende av varandra?
Jag har för mig att jag någon gång läst att barn som är blinda (vilket din son visserligen inte är) har senare språkutveckling för att det blir mindre saker de spontant ser som de vill kommentera. Kan det bero på något sådant?
-
summerhunter skrev 2013-04-05 09:59:48 följande:Och just det, vilka är ni?
Vad har era barn för bekymmer? Lätt i skolan? Läs o skrivsvårigjeter? Svårt med matte? Hur fungerar det med fritidsaktiviteter och kompisar? Och kompisars föräldrar..?
Hej.
Jag har en dotter som strax blir 5 år. Hon har normal förståelse men ligger efter när det gäller att prata själv. såväl ordförråd, grammatik och uttal.
Hon har ju inte börjat skolan än så dyslexi vet vi inget om även om många varningsflaggor lyser.
Hon har konsentrationsproblem, dock inget vi utrett än. Hon har inga problem med kompisar men förskolan stör sig på att hon bara vill leka två och två.
Vi tolkar ofta när hon pratar med ovana människor. Vi tränar både grammatik och uttal i sammarbete med logoped och försöker pressa förskolan att stödja henne ytterligare.
Hur går det för er och vilken hjälp får ni av skola. Går han i förskoleklass nu? -
Uttalsmässigt har vi fått övningar som tränar f och s-ljuden. Först testade logopeden att hon hör skillnad på ljuden med ord som sår/får vilket hon gjorde. Sen har vi fått välja enstaka ord hon ska träna på. Det har fungerat så tillvida att hon kan säga ordet separat under övning men uttalar fortfarande fel utanför enkla övningar.
Samt i lite olika roligare varianter med f-spel, säga stopp till lejon osv.
Uttalsmässigt är dock det inte enstaka ljud det egentliga problemet utan att hon kortar ner många ord till att bara innehålla slutet på dem. ply istället för paraply t.ex .
Gammatikt har vi arbetat mycket med att skilja på han och hon, att berätta utifrån bilder i böcker samt att berätta utifrån bilder med återkommande grammatiskt mönster.
Haren hoppar, kaninen hoppar, prinsessan hoppar osv.
-
Gällande språkstörning/språkförsening så säger nog många olika. Vår logoped säger att språkförsening är en beskrivning över nuläget medan språkstörning betyder att detta problem kommer följa individen för resten av livet i någon form.
Språkförsening är svårare att bli av med ju fler delar som är påverkade (förståelse, uttal, grammatik, ordförråd osv) och ju högre upp i åldrarna problemen kvarstår. För ju högre upp i åldrarna du kommer ju mer minskar chansen för att plötsligt komma ikapp.
Har man problem vid 7 års ålder har man ofta problem resten av livet i någon form.
-
summerhunter skrev 2013-04-07 20:35:34 följande:Nej Tuffen det handlar inte om att ha det "värst". Tråkigt att du tolkade det så, det var i vart fall inte så jag menade. Utan att det kanske är lättare att träna uttalet?
När jag jämför lillasysters (normala) språkutveckling så märkte jag tidigt att även om hon inte pratade så jag förstod, utan normalt för sin ålder, så var hon ju "med" på ett helt annat sätt med instruktioner, härmningar (kroppsliga).
Så fort det var muntliga (och det är det ju nästan jämt) märkte vi att sonen inte alls var på banan sas.
Men om vi förstod vad han sa (idag var det 2 ord) som jag inte förstod och som sonen blev helt vansinnigt arg för, så skulle ju en hel del bli lättare.
Ska kolla in tidigare tips om länkar, läsa hela tråden ikväll, och skicka iväg ett mejl till logopeden imorgon med en massa frågor...
Jag tänkte på två saker när jag läser dina texter.
1. Med tanke på att du har barn i skolåldern. Det är mycket vanligt att barn med språkstörning även har dyslexi, så det är något ni bör vara uppmärksamma på om ni inte redan är det.
2. Många barn med handikapp går på hab (habilitering). Där erbjuds de psykolog/kurator kontakt just för att kunna hantera, bearbeta frågor kring handikappet. Har ni funderat på något motsvarande, att kontakta PUB för att hjälpa sonen att hantera handikappet? Altså logopeden hanterar språket med de tar ju inte alls hand om frågan hur det känns att inte vara som andra och hur man ska göra om man står mitt i en kö och inte förstår varför man står där. -
Jag vet också ganska lite om dyslexi.
Jag vet att några av de tidiga varningssignalerna för dyslexi är innan man ens börjat läsa och skriva är:
-arv
-språkstörning
-svårighet att känna igen sitt namn
-svårighet med rim
-svårigheter att höra att ord börjar på samma ljud -
Hej.k girl skrev 2013-04-07 17:56:40 följande:Använder ni TAKK, teckenstöd? Jag förmodar det, men det är till huvudsak tecknen som min son fungerar med de andra barnen på förskolan. En av hans fröknar har jobbat på dövskola så hon tecknar en hel del med främst honom, men också de andra barnen.
Vad trist att ni inte fått vidare hjälp av logopeden. Sonen går var tredje månad, en behandlingsomgång á 3 x 2 timmar. Det känns lite, men vi får övningar som vi ska göra hemma och vi tycker att han gör framsteg där. Varje behandlingsomgång har föranlett en ganska intensiv utvecklingsfas hos honom.
Övningar:
Min son är ju hälften så gammal som din, men en del kan nog ändå fungera. I början övade vi nog mest på att börja bygga meningar. Vi gjorde egna varianter av övningarna som beskrivs på BLOM, Barnlogopedimottagningen i Borås som har en himla fin sida: www1.vgregion.se/blom/Startsidor/sid1.htm
Han har övat mycket på kategoriseringar och färger. Han gillar böcker, så vi har några ordböcker (Busiga Bebbens ordbok, Babars ordbok) som man kan titta i, benämna med tal och tecken, och peka ut "Vilka saker kan man äta?", "Vilka saker kan man leka med?", "Vilka saker kan man åka med", "Vilka är grönsaker?", "Vilka är frukt?" osv). Det gör vi med leksaker också.
Spel överlag. Ser vi något spel som man kan öva ordförråd eller kategorisering med köper vi det. Ballongspelet är populärt här och övar färgord. Babblarna i Konsonantdalen (www.hattenforlag.se/index.asp?mainId=104&prod...) tycker han är roligt och då övar han härmning/ljudning. Alltså, han har haft enorma problem med att komma igång med härmning, så det har vi fått träna på. Det hjälpte Fingerresan (som också Teckenhatten har) till med en hel del!
Munmotorik: göra grimaser, blåsa såpbubblor, göra bubblor med sugrör, måla med sugrör. Det finns ett kortspel hos Teckenhatten där också, "Kan du göra och låta så här?", som han gillar.
Vad mer... En del appar. Nallemix 1 & 2, de övar kategorisering, men överlag sådant jag hittar som han kan språkträna med.
Jag har en del papper vi har fått från logopeden, med övnings- och bokförslag bland annat. Jag skulle kunna fota av och skicka till dig, men då behöver jag en mejladress.
Får man fråga varför du övar just på kategorisering? När man letar efter språkövningar hittar jag ofta sådant och jag har inte riktigt förstått vad som är bra med det.
Är det bara ett sätt att strukturera inlärningen eller har många barn svårt att inse att katt och hund är djur.
Jag har just suttit med kalle kunskap och önskar att det funnits något liknande med mer fokus på språket (och inte alfabetet) men lika uppmuntrande. Någon som har något bra tips. Ska spana in Nallemix.
-
Hej.MCooper skrev 2013-07-04 18:36:04 följande:Till er som kör med TAKK:
Vi har nu varit hos logopeden med vår 2,5-åring som inte säger mer än ett par ord. Jag tyckte inte att det var speciellt givande. Vi fick ett halvhjärtat förslag om att börja med TAKK lite smått. Vi fick i uppdrag att köra med ca 3 tecken under sommaren och se vart det ledde... Jag vet inte jag, men tre tecken under de närmsta månaderna känns löjligt lite? Visst, det kanske finns en poäng i att inte gå ut för hårt, men sonen och vi har redan lärt oss det dubbla. Det verkar som att sonen tycker att det är en bra grej och jag vill gärna utveckla detta för hans skull.. Har läst om att det finns kurser att gå - borde vi få gå en sådan kurs? Fick ni det när ni började med TAKK? Hur fort gick ni fram?
Vi fick gå takk kurs när min dotter hade betydande språkförsening vid ca 2 års ålder. Barn tar till sig takk olika snabbt. Vissa förstod direkt och andra knappt alls (däribland min dotter). Under den kursen rekomenderades att börja med 5 tecken och gå vidare därifrån när man får gensvar. Din son verkar ju ge bra gensvar så självklart ska ni utöka antalet tecken.
Tillgången till kurser varierar säkert mellan landstingen men jag tycker absolut ni ska få gå och även förskolepersonal eller liknande om det är något ni tror på och som verkar fungera.
-
Jepp, man är ensam i det. Speciellt "jag känner en mosters fasters kusin som inte sade ett ord förrän 5, sen pratade flytande så oroa er inte". känns ganska jobbigt.sariz75 skrev 2013-12-07 01:06:45 följande:Hej!
Hoppas jag är välkommen att få dela erfarenheter i den här tråden. Jag har upplevt att man känner sig mycket ensam i att ha barn med funktionshinder. De som inte har det har ingen aning hur det är. Jag bor i Luleå och har en son på 4,5 år. När han var tre år fick han diagnosen grav språkstörning. Han pratade då enbart i ett ords meningar. Nu efter ett år pratar han i tre ords meningar. De har använt TAKK på förskolan (går på vanlig avdelning) för att förstärka språket. Vi föräldrar har inte använt av oss TAKK hemma, har bara gått en kurs på 4 tillfällen och det krävs träning för att bli bekväm i det. Det är inget fel på hans syn och hörsel. Han har besökt logoped på sjukhuset ca 10 ggr på ett år. Det lustiga är att han lärt sig alla bokstäver och siffror upp till 12, delvis via Ipad. Trots att han ännu ligger på en två årings nivå i talspråket (pratar inte i jag-du satser än). Däremot är han liten i annat, har t ex blöja. Han kan också reagera väldigt kraftigt med gråt (mycket känslig) vid vissa situationer. Har ingen annan diagnos i dagsläget men BVC psykologen misstänkte utvecklingsstörning. Jag hoppas att denna tråd kan göra att man känner sig mindre ensam i detta. Hälsningar Sara
Jag tycker absolut du ska vända dig till att få en ordentlig utredning av din son. Det kanske inte känns akut nu, men kön är ofta lång och det är bra att ha svårigheter svart på vitt inför skolstarten. Språkstörning är ju hårt kopplat till såväl utvecklingsförsening som diagnoser inom nfp.
Har du funderat åt autism-hållet? Förmågan att lära sig bokstäver med inte ord gör att jag funderar ditåt.