Språkstörningstråden fortsätter

Som jag letat denna! Gör ett snabbt inlägg från tfn för att hitta igen den med datorn...

Jag ser ju att det är länge sedan det skrevs någonting i tråden. Finns ni kvar på FL eller hänger ni på Facebook eller någon annanstans?

Jag är gammal FL-räv som har sett titeln på den här tråden flasha förbi många gånger, men det var inte direkt det lättaste att hitta igen den.

För att göra en lång historia kort bad vi om logopedremiss till vår då 2,5-årige son för att han har få ord och inte pratade i tvåordsmeningar. Vi fick tid för bedömning i juni och logopeden bedömde honom som språkförsenad, både i förståelse (vilket förvånade oss) och tal. Vi har jobbat med TAKK över sommaren och sonen har tagit till sig det jättefint - logopeden säger att hon aldrig har träffat ett barn som anammat tecknen så fort och i sådan utsträckning. Hon är mycket positiv generellt, men vi får bedömningen av hans språk först nästa tillfälle.

Vill ibland bara bryta ihop och andra gånger känner jag mig mer hoppfull. Vi hoppades att det skulle lossna lite när han börjat på förskolan, men om det återstår att se (han skolades in för en månad sedan). Jag tycker att han är så otroligt tyst när jag hämtar honom och oroar mig lite för hur de kommunicerar med honom. Att de använder teckenstöd vet jag. Men hur står det till med exempelvis resurser? Vad har man rätt till? Något alls?  

Roligt att höra.

Vi har nu varit på den tredje behandlingen för vår son och bedömningen av hans språkförståelse är klar. Hon menar att han ligger åldersadekvat i förståelse och ibland även över åldersadekvat förståelse. Det är ju det vi har haft känslan av också, men det är baske mig inte lätt att hålla fast vid det när andra gör bedömningen att han inte förstår. Förskolan föreslog att vi skulle göra en hörselkontroll. BVC var förstås motsträviga, precis som när vi bad om logopedremissen. "Tidigarelägga 4-årskontrollen" osv... men hans logoped skrev en remiss direkt till öron. Förskolan tog också upp att de ville ta in en specialpedagog för att arbeta med honom och ett barn till. Jag som hade laddat för att få kämpa! 
   

   
     

Min son gick redan hos logoped när han började förskolan, han var 2 år och 9 månader när han började. Så det har ju varit klart redan från början, och att de måste stödteckna. Sen har han ett hundratal tecknade ord och det underlättar väl också, det är väldigt konkret att han behöver det.

Jag har en son som snart är 3,5. Han har en expressiv språkstörning, normal till bra språkförståelse för sin ålder, men hans språkproduktion är påverkat. När vi sökte logopedhjälp för snart ett år sedan så talade han i ettordsmeningar och hade ett fåtal talade ord varav flertalet bestod av djurläten.

 Det fungerar bra på hans förskola, men det svider att se honom med barn som inte träffar honom regelbundet, de undrar. Han fungerar bättre med äldre barn som faktiskt kan tolka honom rätt bra, eller yngre som inte behöver språket på samma sätt, sämre med jämnåriga upplever jag. Det jobbigaste är när folk daddar honom eller förminskar honom. Han förstår ju, även om de tror att han inte gör det. Även t ex hans farmor, som ändå umgås med honom mycket, har jättesvårt att förstå honom. Det jobbiga med henne är att hon ska försöka "träna" honom och det kan göra mig riktigt irriterad. Vi har gång på gång upprepat vad logopeden säger och hon skiter i det. 

Han har lärt sig att koppla ihop bokstäver och ljud och kan ljuda enkla ord, och skriva sitt namn. Han räknar till 3-4. Räknandet är åldersadekvat och ljudandet tror jag att han är rätt tidig med, så än oroar vi oss inte för det.
 

Använder ni TAKK, teckenstöd? Jag förmodar det, men det är till huvudsak tecknen som min son fungerar med de andra barnen på förskolan. En av hans fröknar har jobbat på dövskola så hon tecknar en hel del med främst honom, men också de andra barnen. 

Vad trist att ni inte fått vidare hjälp av logopeden. Sonen går var tredje månad, en behandlingsomgång á 3 x 2 timmar. Det känns lite, men vi får övningar som vi ska göra hemma och vi tycker att han gör framsteg där. Varje behandlingsomgång har föranlett en ganska intensiv utvecklingsfas hos honom.

Övningar:

Min son är ju hälften så gammal som din, men en del kan nog ändå fungera. I början övade vi nog mest på att börja bygga meningar. Vi gjorde egna varianter av övningarna som beskrivs på BLOM, Barnlogopedimottagningen i Borås som har en himla fin sida: http://www1.vgregion.se/blom/Startsidor/sid1.htm 

Han har övat mycket på kategoriseringar och färger. Han gillar böcker, så vi har några ordböcker (Busiga Bebbens ordbok, Babars ordbok) som man kan titta i, benämna med tal och tecken, och peka ut "Vilka saker kan man äta?", "Vilka saker kan man leka med?", "Vilka saker kan man åka med", "Vilka är grönsaker?", "Vilka är frukt?" osv). Det gör vi med leksaker också.

Spel överlag. Ser vi något spel som man kan öva ordförråd eller kategorisering med köper vi det. Ballongspelet är populärt här och övar färgord. Babblarna i Konsonantdalen (http://www.hattenforlag.se/index.asp?mainId=104&prodcat=19&prodcat2=1903&label=Taltr%E4ning&id=412) tycker han är roligt och då övar han härmning/ljudning. Alltså, han har haft enorma problem med att komma igång med härmning, så det har vi fått träna på. Det hjälpte Fingerresan (som också Teckenhatten har) till med en hel del!

Munmotorik: göra grimaser, blåsa såpbubblor, göra bubblor med sugrör, måla med sugrör. Det finns ett kortspel hos Teckenhatten där också, "Kan du göra och låta så här?", som han gillar. 

Vad mer... En del appar. Nallemix 1 & 2, de övar kategorisering, men överlag sådant jag hittar som han kan språkträna med.

Jag har en del papper vi har fått från logopeden, med övnings- och bokförslag bland annat. Jag skulle kunna fota av och skicka till dig, men då behöver jag en mejladress.

 

Vår sons logoped säger att teckenstöd fungerar även om barnet inte vill teckna, då det tydliggör språkets struktur och underlättar språkinlärningen, då det kan ju vara en idé i alla fall. Ska försöka fixa kopior så snart jag kan.

Jo, det är lättare att ta igen när språkinlagringen och förståelsen finns där, enligt sonens logoped. Vår son har "exploderat", men det är ju en bra bit kvar om man säger så. Mina svärföräldrar brukar säga att min man började prata när han var fyra, undrar verkligen hur det såg ut och hur han tog igen. Jag upplever ibland att han har somliga uttrycksproblem fortfarande. Det är jättemånga i hans släkt som har språkproblematik!

Tuffen, för det första blandar du ihop oss. min son har också expressiv språkstörning och jag ser det som oerhört positivt att han har förståelsen, att hans språk lagras in som det ska i hjärnan, att han förstår språkets pragmatik och samtalets sociala koder. Det är väl rätt självklart att en störning som involverar alla aspekter av språket är svårare än en störning som enbart involverar språkproduktionen? Därmed inte sagt att någon har det "värre" än den andra. Varför ens göra den jämförelsen?

Min son har litet talat ordförråd och inte speciellt utvecklad grammatik, men han har sina tecken, han förstår andra och han är oerhört sällan frustrerad numera. Det kanske förändras, men jag har i dagsläget bara tillförsikt för hans utveckling.

Jag kan tänka mig att man hamnar lite i ett mellanläge när det rör sig om förseningar eller svårigheter som kan vara typiska för åldern; att ha svårigheter med språkljuden som att ersätta bakre ljud (som g och k) med främre ljud (som b och d) hör till normalvariationen för en 3,5-åring.   

Språket är precis som en muskel, det går att träna och öva på. Sen kanske det inte blir helt bra, men det kan i alla fall bli bättre. Läs mycket för honom, ni kan göra övningar för att tydliggöra språkets struktur/grammatik. Vet inte om ni brukar rätta honom, men tipsar här om passivkorrigering. Om han säger "Vatten jag behöver" så ska ni inte rätta honom ("det heter 'jag behöver vatten'") utan ge tillbaka meningen på ett korrekt sätt: "Du behöver vatten! Då fixar vi det.") Man känner sig som en jäkla papegoja, men nötningen fungerar faktiskt om man har ett barn som inte bara behver höra ett ord eller en mening tio gånger för att lära sig, utan femtioelvatusen gånger.

Och vilket jäkla oskick att kommentera hans språk på det där sättet!