Inlägg från: Anonym (lika) |Visa alla inlägg
  • Anonym (lika)

    Det ska fan vara en modern man!

    LummePrinsessan skrev 2009-12-28 11:11:27 följande:
    Jag skulle däremot vilja höra hur TS fru (?) upplever förhållandet. Om den ena partnern "tjatar" om att ha sex som blir det liksom negativt laddat.
    Jag är inte TS, men känner igen mig i det han skriver så jag bryter in här. Jag och min fru är i ett totalt dödläge på grund av att vi inte kan lösa den frågan. Om jag inte ligger på och ?tjatar?, som hon uppfattar det, så blir det inget sex. Samtidigt, om jag ?tjatar?, som hon uppfattar det, så vill hon inte ha sex. Jag har förstås slutat ?tjata? för att slippa känna mig förnedrad, så vi har mycket sällan sex, som jag uppfattar det.

    Och det är så fruktansvärt frustrerande att aldrig få ge uttryck för sin lust. Varför ska det inte finnas på kartan att jag nånsin ska kunna agera på mina impulser och vräka upp henne på köksbordet och sätta på henne för allt vad jag är värd? Varför ska jag hela tiden behöva undertrycka något som löper så starkt igenom mig? Varför är hon inte intresserad av att söka samma starka lust inom sig själv? Jag har anpassat mig till hennes lust ? eller brist på lust ? i många år. Jag har inte sett henne ta ett enda steg i min riktning.

    Jag förstår att jag kan upplevas som jobbig och överkåt, och jag har verkligen slipat till mig med åren och jobbat för att inte sätta press på henne. Men det innebär att jag måste lägga locket på mig själv.
  • Anonym (lika)
    LummePrinsessan skrev 2009-12-28 11:46:13 följande:
    Anonym (lika) skrev 2009-12-28 11:27:16 följande: Jag är ingen expert. Jag kan säkert ha fel. Jag tror inte att du är problemet utan att det ligger hos henne. Antingen känner hon ingen passion till dig längre eller så kanske det är något annat såsom stress, synen på sig själv, osv.
    Du har inte alls fel, du verkar vettig, det är sant att mitt ?tjat? uppfattas negativt. Det är bara det att det är så frustrerande att det ska vara så.
  • Anonym (lika)
    Completorium skrev 2009-12-28 11:44:53 följande:
    Ja, du verkar ha det ungefär som jag. Du sätter fingret på det viktiga: "Och det är så fruktansvärt frustrerande att aldrig få ge uttryck för sin lust." Det är just detta. Som någon har skrivit i denna tråden (en kvinna som själv är i den situationen att hon saknar lust och känner sig pressad) så verkar det som att det inte finns utrymme för det allra minsta avsteg från principen att aldrig "tjata" om sex. För av den som saknar lust så uppfattas även ett förslag om sex så sällan som en gång per månad som "tjat". Det är som att en allergi har utvecklas, en allergi mot företeelsen sex. Och som det är med allergier, när det väl har utvecklats så reagerar man på det direkt, även om man inte har varit med om det på mycket lång tid. Och på så sätt blir den som saknar lust per definition immun emot att handla fel. Den personen har alltid rätt när de tackar nej till sex och säger sig vara pressad. Men den som saknar sex har omvänt alltid fel. Det är aldrig rätt att ta upp frågan om sex. Hur har det kunna bli så här? Vi har på relativt kort tid (1900-talets andra hälft) gått från en ytterlighet till en annan. Tidigare var det så att när två gifte sig innebar det plikt att ha sex med varandra, och den som ville mest, vilket väl oftast var mannen, hade all rätt medan kvinnan behövde få läkarintyg på att få slippa. Nu är vi i andra kanten där ingen har rätt att få kräva något alls när det kommer till sex. Och det är inte bra det heller.
    Jag ser stora likheter mellan din och min situation. Jag och min fru har gått i parterapi större delen av året, och det är som förgjort. Vad gör man när man är överens om i stort sett allt ? problemformuleringen, var problemet ligger, hur man kan gå tillväga för att lösa det ? men när hon inte tar något avgörande steg i sin del av arbetet, dvs (i vårt fall) ta itu med vissa djupt liggande låsningar (som jag har gjort vad jag kunnat för att lösa upp)? Jag ser rätt mörkt på våra möjligheter att fortsätta.
  • Anonym (lika)
    LummePrinsessan skrev 2009-12-28 12:02:45 följande:
    Jag som tjej kan tycka det är väldigt stimulerande att bara prata en hel kväll. Ger ni era kvinnor den möjligheten, eller sitter ni bara bänkade framför TV för att sedan vilja ha sex när det inte går något annat på burken? Jag som småbarnsmamma har också väldigt svårt att skilja min roll som mamma och som Evelina, därför är det väldigt viktigt för mig med avslappning så att lusten kommer fram. Det brukar vi fixa med massage, ändock är det svårt att bli lugn. Jag pratar om förspel på 1 timme och då menar jag ingen direkt stimulering av de känsligaste delarna. Det här är svårt.
    Det är det vi har gjort det här året. En del av parterapin bestod av ?samlagsförbud? (i fyra månader) där vi istället skulle massera varandra på ett icke-sexuellt sätt. Och prata har vi alltid kunnat. Men jag känner att vi har pratat för mycket och knullat för lite. Och den där ?massageterapin? ledde ingenstans i längden ? hon slapp känna press medan vi höll på, men så fort vi skulle sätta igång igen med ett ?vanligt? sexliv blev hon snarare mer pressad än någonsin.

    Problemet med sådana övningar är att de gör att sexet blir något ännu mer skört och ?fint?. Det är ju egentligen inte så att vi behöver lära oss att ha bra sex, det har vi alltid haft när vi väl har det. Snarare skulle vi behöva ha en massa dåligt sex också, avdramatisera hela grejen.
  • Anonym (lika)
    Completorium skrev 2009-12-28 14:15:46 följande:
    Att prata. Om det är nåt JAG kan så är det prata. Och jag har mest kvinnor som riktigt nära vänner, kanske för att de är bättre på att prata än män är. En kvinna kallar mig sin "tjejkompis" och när vi träffas för att umgås på tu man hand och bara prata om allt mellan himmel och gjord så säger hon att vi ska ha "tjejkväll". Jag har aldrig passat in i typsikt manliga miljöer som t.ex. sportsammanhang. Jag gillar varken att utöva eller se på sport och få saker är mindre intressanta än sport. Jag är inte intresserad av att gå på puben (jag dricker inte alkohol), diskutera ölsorter eller på det typiskt grabbiga sättet diskutera kvinnor. Män sysslar oftast men mental penismätning och det ger inte mig nåt. Nej, kvinnor ger mig mycket oftare den intellektuella stimulans jag vill ha!
    Jösses vad jag känner igen mig! Mitt liv består av en lång rad extremt nära relationer med kvinnor som jag kan prata om allt med. Det enda som skiljer de relationerna från den jag har med min fru är att jag och min fru har sex ibland. Bland annat därför är det så viktigt för mig att just det sexuella ska funka. Det är ju det som gör vårt förhållande unikt, som gör det till något annat än en vänskapsrelation.
  • Anonym (lika)
    Completorium skrev 2009-12-28 19:24:52 följande:
    Med anledning av Parniaras senaste inlägg så måste jag ställa en fråga till kvinnor. Parniara pratar om att jag ska ge henne kvalitetssex. Men, det är bara det att det alltid blir det för henne. Hon får alltid orgasm, och inte bara en utan flera. Hon får vaginalorgasmer och jag slickar henne till orgasmer. Hon skriker i glädje och vrålar ut sin brunst. Hon reser sig i brygga och skakar i spasmer. Alltså, hur kan man njuta så vansinnigt av sex och ändå vara så motvillig till att ha sex igen? Det var en period i våras och somras som hon inte ville att jag skulle slicka henne för att hon tyckte "det var så jobbigt att få så starka orgasmer". Och nej... jag vet vad ni tänker, men hon fejkar inte. Hon är den sämsta skådespelaren i världen och hon kan knappt ljuga för att dölja förberedelser för en födelsedag. Om hon inte ens kan låtsas att hon gillar att suga av mig så kan hon inte fejka orgasmer. Så, kvinnor, frågan till er är: Hur kan man samtidigt njuta så vansinnigt av sex och ändå vara motvillig till att ha det igen?
    Jag har ställt mig samma fråga när det gäller min fru. Efter vad som kom fram under familjeterapin har jag förstått att hon tycker att det är oerhört jobbigt att förlora kontrollen, om ens bara för några sekunder, och det gör man ju ofrånkomligt under orgasmen. Rädslan för att tappa greppet finns på alla plan i hennes person, och ställs på sin spets i sexet. Så samtidigt som hon har fantastiskt skönt är njutningen förknippad med skräck.

    Nu har jag inte en aning om det gäller din fru också.
  • Anonym (lika)
    Completorium skrev 2009-12-29 21:32:20 följande:
    Jag kan faktiskt känna väldigt stark samhörighet med både kvinnor och män, men det som skiljer ut förhållandet med min fru är att henne har jag dessutom sex med. [...] Sex är kärnan i en parrelation, det är det som gör den unik. Annars är man bara vänner, om än mycket goda sådana. Sex är kittet som kan få en relation att fungera och leva trots andra mycket stora svårigheter.
    Detta håller jag verkligen med om. Jag har ett flertal verkligt djupa vänskapsrelationer med kvinnor, bland annat min fru. Men det är bara henne jag ligger med. Så om vi slutar ligga med varandra försvinner liksom poängen med att just vi lever tillsammans.
  • Anonym (lika)

    Anonym (...) skrev 2009-12-29 22:06:13 följande:


    Fast förhoppningsvis är ju ens partner ens allra bästa vän, den man är mest lojal mot, den man har byggt saker tillsammans med (familj etc.). Det betyder i alla fall otroligt mycket för mig. Kastar man bort något så värdefullt om man inte får sex i den omfattning man önskar? Ja, finns inte sex alls är tanken befogad, men om man ändå har sex? ...må så vara om det är mindre än önskvärt. Slänger man bort det om man bara har sex en gång i veckan istället för de fyra man önskar?
    Om jag tittar på mina riktigt nära relationer kan jag omöjligt gradera dem på det sättet. Jag förstår faktiskt inte riktigt vad du menar. Jag är inte mindre öppen, ärlig, lojal, ?sann? osv mot mina bästa vänner än jag är mot min fru, för mig funkar det inte så.

    Barnen är förstås det svåra i det här, men hur man än vrider och vänder på det måste det vara bättre med föräldrar som mår bra på varsitt håll än sådana som mår dåligt för att de lever tillsammans.
  • Anonym (lika)

    En annan sak som jag tänker på i sammanhanget är hur nära jag som man har till min sexualitet i jämförelse med många kvinnor i samma generation (40+), jag känner helt enkelt att jag vet mycket mer om hur jag funkar kroppsligt, vad jag blir kåt av, vad jag behöver för att må bra, vad som tänder och inte tänder mig osv än vad min fru vet. Förmodligen är det delvis en generationsfråga, vad man får med sig från början, och jag får för mig att många kvinnor i min ålder har fått lära sig att sex innebär mer att hantera mannens lust än att själv känna begär, medan de flesta män har lärt sig från början att vara den som begär. (Och ska jag lägga någon värdering i det här är det nog att det ?manliga? förhållningssättet i förlängningen leder till en sundare ? åtminstone mer okomplicerad ? syn på sexlivet i ett förhållande.)

  • Anonym (lika)

    Förtydligande (slarvade lite): jag menade alltså att jag vet mer om hur jag funkar än min fru (och många andra kvinnor i samma ålder) vet hur HON funkar.

Svar på tråden Det ska fan vara en modern man!