Det ska fan vara en modern man!

Här kommer ett annat senario ur verkligheten:

Vi sitter och slöglor på tv. Jag sitter med laptopen, vi bestämde tidigare idag att när familjen åkt ska vi mys bara vi. Nu väntar jag på att min man ska ta en dusch så myset kan börja. Han säger att han inte orkar. Så nejdå inget sex idag heller då.

I förrgår vaknade vi tidigt och låg i sängen. Jag var som vanligt kåt och hade precis vaknat ur en sexdröm. Börjar ta lite på mannen för att se om han är vaken. Han ser på mig och klappar vidare på katten. Efter en stund rullar han upp på mig och säger: är jag en dålig husband? MMM svarar jag, du spelar för lite på ditt instrument. Jaa trodde väl att det var det du låg och tänkte på sa han och reste sig och gick.

Man försöker och försöker och tillslut tröttnar man på att stånga sig blodig på en partner som bara i mitt tycke är för lat. För visst att han inte alltid är kåt, man kan ju bli om han ger det chansen.

Nå jag tror inte det är könsbundet på nåt sätt..

Min man och jag knullade som galna första tiden, nu inte alls. Vet inte när det var sist...i november tror jag. Ja för det var innan julpyntet. Vi pratar om barn, men hur blir man gravid om man inte gör det?

Jag har löst mitt problem på ett lite tragiskt sätt: Äter p-piller som ger klart minskad sexlust. Det får mig att överleva. De gånger jag har varit utan och inte tagit dem på ett par månader klättrar jag på väggarna. Men det låter ju helt galet nu när jag skriver det att jag inte kan sluta ta p-piller för att jag då vill ha mer sex.

Anonym (TheMan) skrev 2009-12-27 19:20:12 följande:

Hallelulja

Hos min man är det inte är brist på lust, det är lathet. Jag vidhåller behårt att det är latheten som är i vägen. Man kan bli kåt om man är beredd att jobba på det. Men det är ju upp till varje person att prioritera att lägga energi på just det. Tyvär gör inte min man det.

så sant så sant

När vi pratar om det så säger alltid min man att han vill, men inte orkar. Vill man verkligen då? Det är ok att få det svaret nån gång ibland om man är mitt uppe i en jobbig period, men inte varje gång man pratar om det i flera år. Det är nåt fel om man säger att man vill, men sen aldrig vill när det väl kommer till kritan.

Just det här med den som har minst lust sätter standarden...hur kommer man ifrån det? Hur möts man på halva vägen? För som alla skriver: ju mer jag tjatar desto svårare blir det att få till det. Så jag vill att min man inser att han har 100% kontoll i det här...jag har inget att säga till om. Hur kommer man över den tröskeln?

Nä man kan inte kompromissa fram lust som det här handlar om. Men kan man då inte vara så ärlig att man säger att man inte vill. För innest inne tror jag att min man vill, han vill att vi ska ha ett bra sexliv, vill vara kåt, vill vara hingst, vill tillfredställa mig, vill dra upp mig på köksbordet... Men från den tankebilden till verkligheten är det hemma hos oss väldigt långt. Om den som har minst lust absoult inte, inte ens i fantain, vill ha sex så har man ju inget att kämpa för heller. Problemet blir när han vill...men inte kan frammana lust eller ork.

Missförstå mig rätt här, men detta med att ställa upp tror jag kan skilja sig mellan män och kvinnor. Män kan ju liksom inte knulla om de inte får upp den, men det kan kvinnor. Kvinnor kan ställa upp på ett helt annat sätt än män. Så jo jag är nöjd om min man ställer upp, för varje gång han gör det så får han i alla fall orgasm och då tänds hoppet i mig att han kanske underhåller nån typ av fysisk miniminivå på kåtheten. Dvs att hans kropp inte glömmer känslan helt. Så jo jag förstår att du vill ha kvalitet, men det kanske inte är där man ska börja. I alla fall inte med kvalitet för dig...men kanske för kvalitet för henne utan baktankar från dig kan funka. För i alla fall i det här hemmet är enda chansen för dubbelsex under en helg är att jag rider min man snabbt hårt och utan direkt kåtglädje för mig. Med andra ord ger honom allt, bara för honom.

Jag kan bara prata för mig. Nä det handlar inte om att den andre ska helt plötsligt ställa sig på min sida, så jag får 100% som jag vill.
Det handlar om att i ett förhålladne när den ena inte vill så blir det lätt att den sätter standarden. Men standarden borde kanske vara på mitten av skalan? Den stora knäckfrågan är hur man uppnår den ändringen.

Bra poäng
Just det som skiljer mitt...ge partnen allt och TS. Jag ger inte min man vrålande orgasmer och supermega bra sex när jag ger honom allt. Då ger jag honom snabbt, bra och kravlöst. Lite som onani... Jag kan tänka mig att i en situation där jag inte vill skulle hindret vara helt omöjligt att klättra över om min man alltid gör det till supersex. Då blir steget så långt!

Glömde å skriva sista meningen...

Men även om jag och TS gör olika i detta blir resultatet det samma.

Då återstår bara för varje par med dessa svårigheter att bestämma hur stor del av livet och förhållandet det utgör. I mitt fall är det i nöd och lust som gäller. Om man man råkar ut för en olycka som gör honom sexuellt ofuntionell kommer jag stanna i vilket fall som helst.

Ja i princip.

Men självklart har även jag dealbreakers...att bara bo ihop av lathet är en sådan. Om min man inte ens tycker om mig och bryr sig om mig så tar det slut. Kärleken är ett måste för mig, när den inte finns är vårt äktenskap slut.