Det ska fan vara en modern man!

Hm... Det funkar inte med citatfunktionen, men tjejvänner, det du skriver är ett intressant fenomen!

Låt mig ta det från början: Jag har alltid haft lättare att bli god vän med kvinnor än med män. Vad som är hönan eller ägget vet jag inte, men jag har aldrig trivts i typiskt manliga miljöer som t.ex. sportsammanhang (vare sig som utövare eller åskådare), bilmekarkretsar (trots att jag nästan alltid själv mekat med allt på mina bilar), pubmiljöer och öldrickande etc. (jag dricker inte alkohol själv) osv.

Dels hade jag en mycket stark mor som uppfostrade oss syskon och kanske fick jag en särskild respekt för kvinnor därigenom. Dels hade aldrig min far de där typiskt grabbiga tendenserna och satt ju t.ex. aldrig och ölade framför Tipsextra.

Jag har alltså aldrig gått in i den väldigt vanliga manliga överenskommelsen där man ställer sig vid sidan om kvinnor och lever i sin egen värld. Jag har tvärtom självmant ställt mig utanför det och har fått en hel del skit för det av den grabbiga delen av klasskamrater m.fl. Men å andra sidan har jag fått många tjejkompisar.

(Ett stickspår: Hamnar jag kanske lätt i kompisfällan? Kvinnor tror att de förälskar sig i mig som man, men i själva verket har de skaffat sig en tjejkompis i en mans kropp och därför funkar inte sexet i längden?)

Nåväl, i den begreppsvärld som formade min kvinnosyn från mitten av 70-talet så skaffade jag mig en del rätt radikala åsikter. Trots att jag konsumerade porr så lärde jag mig att inte objektifiera kvinnor. (Det går väl inte ihop, tänker ni säkert!) Fortfarande idag så kommenterar kvinnor det faktum att jag konsekvent ser dem i ögonen när vi talas vid, och inte tittar på deras bröst. Första ggn jag fick höra detta blev jag något chockad! Är det verkligen så att män ofta tittar mer på kvinnors kroppar än i deras ögon under samtal? Jo, det har många kvinnor bekräftat.

Under mitt första äktenskap så var jag extremt trogen och lojal. Vi hade verkligen våra ups and downs på olika fronter, men aldrig var jag i närheten av att ens tänka tanken otrohet. Det hade med min syn på respekt för kvinnan och min partner att göra. Inte heller lät jag mig lockas att ens titta på andra kvinnor och deras kroppar. Jag såg det som otrohet eller förberedelse för det.

Min fru och jag diskuterade aldrig detta men nån enstaka gång hände det att hon misstolkade mig och tyckte sig finna att min blick följde någon kvinna och det slog hon genast ned på. Jag såg inget fel i hennes handlande och slog bara ifrån mig eftersom hon hade haft fel.

Utan att jag själv förstod det så lade jag på mig själv restriktioner som jag idag kan tycka är fullständigt absurda. Jag började själv tycka att det var suspekt att ha goda vänskapsrelationer till andra kvinnor eftersom det kunde tolkas som att man hade förhållanden med dessa. Därför var jag nog väldigt strikt i min kontakt med andra kvinnor och tillät mig t.ex. aldrig en jargong som kunde tolkas som flirtig etc.

Under den tid som följde i samband med min skilsmässa och att jag träffade andra kvinnor och hade sexuella relationer med dem så fick jag insyn i andra sätt att se på saken. Det blev som att lyfta av ett tungt ok när jag insåg att inte alla kvinnor tycker det är konstigt att deras män har nära vänskapsrelationer till andra kvinnor och att de aldrig skulle drömma om att vare sig tolka det som otrohet (eller begynnande sådan) eller vilja ha koll på vad deras män talar med dessa kvinnor om.

Dessutom fick jag den förvånande, och lika lättande, insikten att det kan vara OK att se på och njuta av en vacker kvinna som passerar förbi på gatan! Och dessutom utan att låtsas att man inte tittat. Min nuvarande fru har inga problem med sånt. Vi kan utan vidare delge varandra när vi ser nån person vars yttre tilltalar oss utan det stör nån av oss.

Jag har också lärt mig att det kan vara hälsosamt med lite objektifiering ibland och att många kvinnor uppskattar att män som de möter på gatan gillande granskar dem från topp till tå. Det hade jag tidigare aldrig kunnat se som nåt positivt för kvinnan utan sett som ett utslag av kvinnoförnedring.

Nu kan jag åter fullt ut tillåta mig att ha djupa vänskapsrelationer till kvinnor utan att ha dåligt samvete för det!

Ja, det här var en hel del osammanhängande svammel, men min poäng är att det är lätt att blanda ihop oskyldiga bevis på uppskattning med otrohetstankar och att vänskap mellan personer av olika kön som otrohet. Och inget kan vara mer fel!

Jag tror nog att personer som tolkar djup vänskap mellan sin partner och nån av "fel" kön som otrohet i själva verket inte är trygga i sin relation.

Instämmer!

På nåt sätt så känns det som att vi nu är ett bra gäng som är intresserade av att diskutera sex och problem med det ur olika perspektiv som har samlats och läser och skriver i den här tråden, så vi kanske kan tillåta oss att gå lite Off Topic för att hålla gänget samlat? Att starta nya trådar är vanskligt på FL eftersom de lätt drunkar i mängden.

Detta är indå inte så värst långt ifrån ämnet: Jag hörde detta på Vetenskapsradion i morse:

Hm... varför går det inte att citera?

Tjejvänner, jag tror att man kan se en linje som beskriver avståndet mellan olika synsätt på relationer.

I ena änden har vi det mest extrema när det gäller avgränsande av kön: Starkt patriarkala samhällen där kvinnor går klädda i heltäckande plagg så som t.ex. burka, där andra män inte får tala med och inte ens se andra kvinnor än sina fruar och mödrar.

I den andra änden har vi en situation som inte är särskilt vanlig än: Polyamori och liknande konstrutioner eller avsaknad av [traditionella] familjebildningar.

Jag kan se att jag har flyttat mig längs denna linje från en helt monogam syn på relationer till en mer öppen syn. Kanske färdas jag mot polyamori, vad vet jag, men att ha djupa vänskapsrelationer med många kvinnor kanske ligger nånstans mellan monogami och polyamori?

Hm... jag inser genast att detta synsätt skulle ge dem rätt som hävdar att det är förberedelse för otrohet, att ha vänner av motsatta könet...

Naturligtvis har du helt rätt i det! Jag upplever också det där ibland när vi har sex. Jag är kåt, vill ha sex, och vi har sex, men så kan jag ha svårt att komma. Det är iofs inget fel på den rent fysiska stimulansen och det är skönt men det fattas nåt i den mentala stimulansen.

Tror att det är ganska vanligt, faktiskt! Varför fantiserar annars människor om någon/något annat under sex? Är inte alla de här olika varianterna med dom/ug, BDSM, bondage, olika fetisher etc. olika sätt att skapa en koppling mellan den mentala föreställningen av sex och den fysiska njutningen? Samma sak som med att titta på porr gör det lättare/skönare/bättre att onanera.

För egen del så behöver jag ju få nåt tillbaka av min sexpartner, ett gensvar, annars tappar jag kontakten mellan min mentala och fysiska stimulans. Som du säger, pirret infinner sig inte.

Man kan också tänka på hur man kan höja sin fysiska prestationsförmåga om den mentala stimulansen är stor. För mig som man så är det rätt lätt mätbart. Jag har iofs aldrig svårt att få stånd och behålla det, men jag klarar inte hur många orgasmer som helst under en viss tidsperiod. Men i början av nya förhållanden så är detta mycket lättare, när allt är nytt och spännande.

Det där är ju lite udda, för annars brukar ju kvinnor säga att de har svårt att tända på sina män om de är "hårda och oåtkomliga" men däremot lättare om de kan prata och dela med sig av sina tankar... hm...

Män är från Mars och kvinnor från Venus?

Bra formulerat! Jag tror att vi människor är väldigt olika här! Jag kan nog ungefär skriva under på det du skriver, att det är svårt att skilja på djup vänskap och kärlek.

"Man kan se det från ett annat håll: om skillnaden mellan vänskap och kärlek nu är så tydligt så har jag antingen aldrig känt kärlek i hela mitt liv, eller så känner jag (äkta) kärlek för flera av mina vänner."

Klockrent! Höll just på att formulera mig, men du hann före!

Jag tycker faktiskt att jag ofta har känt nån slags passionerad vänskap i början när jag har mött människor som blivit mina vänner. Ungefär på samma sätt som jag upplevt passionerad kärlek. Ibland har jag faktiskt funderat på skillnaden.

Jag är en person som tänder på det intellektuella utbytet. Det kommer i första rummet. Men inte alltid leder det till att jag också känner en sexuell attraktion för en person som jag funnit mycket attraktiv på det mentala planet.