30+ som väntar/har fått syskon, del 7

Moon - Jag kunde inte heller se bilden. Men en riktigt god jul till dig med!

Ella - Så pass onda förvärkar kanske du ändå ska ringa till BM och prata om? Så här i juletider och allt tänker jag. Jag hade ganska mycket sammandragningar denna gången men det hade jag även med T. De var dock bara obehagliga - gjorde inte ont (men det gjorde å andra sidan knappt de riktiga värkarna denna gång *sss*).

Åh, La Gallina! Mina största sympatier! Jag har sagt det förr och säger det igen - du är oerhört stark som är så mycket ensam först med Fanny och nu med båda barnen. Jag har som mest varit ensam med två barn i 36 timmar (i lägenhet och med T på dagis dagtid) och jag tyckte att det var kämpigt så det är verkligen förståeligt i mina öron att du finner din situation jobbig. När jag lägger båda barnen (vilket även vi försöker undvika så långt det bara går) är det genvägar som gäller. T bäddas ner i soffan framför en DVD-film och får ligga där tills hon somnar och när R var mindre ammade jag henne till sömns i en annan del av soffan innan jag bar en sovande T till hennes säng. Senaste gångerna har jag sövt R i famnen och lagt henne i spjälsängen, men T har fått somna i soffan för jag vet att det är lite extra mysigt för henne och då krånglar hon mindre. Vet inte om det var mycket till tips eftersom du är ensam till "vardags" men jag vill bara säga att det är min absoluta åsikt att genvägar är mer än tillåtna när det kör ihop sig (och det gäller även att ta till välling/yoghurt om storbarnet inte vill ha annat)! Hoppas verkligen att din mamma kan komma snart! Stor kram!  

Grattis och välkomna VO2max och Mirmis! Vad skönt att du får hjälp Mirmis - hoppas så att du kommer att få en bättre upplevelse denna gång!

Jag håller absolut med ovanstående om att det blir bättre dag för dag. Nu när jag tänker tillbaka på hur jag i början nästan fick panik bara maken försvann till affären och jag hade båda hemma måste jag nästan skratta.

Gott nytt år till alla blivande och varandes flerbarnsföräldrar!

Ahahahaha! Jag måste verkligen skratta trots allt. Vi har ett eländes elände med R:s sömn och vet inte riktigt hur vi ska komma ur det. Vi brukar roa oss med att delge varandra olika knep vi har för att få henne att somna om när hon vaknar sina miljarder gånger om kvällarna. Nyss horde jag i baby-watchern ett utmärkt exempel på det maken beskriver som en "störningsharkling". Innan han förklarade den funderade jag på varför han alltid rosslade sig så när han ju ska försöka få ungen lugn och sovande men nu vet jag att det fungerar. När hon börjar gråta harklar han sig så hon kommer av sig och blir tyst. Klockrent!

HuldaStina - God fortsättning!

M73 - Hoppas T:s hosta håller sig i shack nu!

Milla - Tack för nyheter om Melliz. Vad jobbigt det låter!

FB - Stort grattis till fina KUB-siffror!

Milla - Hur gick det med Lucas?

Vi har fått en solstråle! Den senaste tiden har R varit mycket gladare om dagarna - så kul! Jag är ju bara hemma denna veckan ut och sedan tar maken över så vi har börjat fasa in honom på nätterna också. Det har gått riktigt bra förutom ett bakslag inatt så vi har hopp om tillvaron. Vi gör vårt bästa för att introducera så mycket mat som möjligt eftersom hon fortfarande inte tar flaska. Hon äter ganska bra men magen har ju satt igång ordentligt och hon bajsar måååånga gånger varje dag. Nåja, det är väl bättre än att hon blir förstoppad gissar jag. I övrigt utvecklas hon i en rasande fart just nu. Hon kan sitta ganska stadigt men tycker inte att det är särskilt kul utan hon vill ner på mage och krypträna hela tiden. Mycket gungande på alla fyra blir det. Undrar när hon kommer sticka iväg.

Förlossningen med T tog 2 ½ dygn så jag hade god tid på mig att förstå att hon var på väg om man säger så. Hon kom en vecka efter BF. Med R var det heeeelt annorlunda. På BF-dagens morgon ojade jag mig här inne och suckade över att jag inte kände någonting. På kvällen var jag och åt tårta hos Oyra. När vi kom hem tyckte jag att förvärkarna började tyda på att det var på gång men vi kollade på film och så. Vid midnatt sa jag till maken att jag trodde att vi skulle behöva åka in dagen efter, men vi åkte in redan ett par timmar senare. Tio över tre på natten skrevs jag in och då var jag öppen nio cm utan att knappt ha haft ont. Krystvärkarna kom nästan på en gång men tyvärr låg hon snett och för högt upp så jag fick krysta ett tag (och till slut bli klippt). Tio över fem var hon ute!

För övrigt går det jättebra här hemma nu när jag börjat jobba. R accepterar pappa om nätterna (men sover fortfarande som ett litet skräp) och äter bra om dagarna. Jag ammar på morgonen, när jag kommer hem och när R ska sova. Jag måste säga att jag är impad av både R och mina bröst som har gått igenom omställningen från konstant nattsnuttande och många dagsamningar till denna nyordning på ganska kort tid utan större problem.

Vilka stora tjejer du har Mandra!

Reb - Har ingen erfarenhet men jag tror att det är ganska vanligt (och totalt ofarligt om det är det jag tänker på).

Usch, jag tvivlar på att vi någonsin kommer att få rättsida på R:s sömn. Nu är det ju maken som tar nätterna men jag stressar ändå massor över det här. Ofta är det uppvak en eller fler gånger i timmen. Det är ju helt ohållbart men jag vet inte vad vi ska göra.

Siggan: Vad skönt att sömnen ordnat upp sig för er. 5 minuters-metoden fungerar inte för oss föräldrar (ingen av oss klarar barnskrik) och jag tror faktiskt inte att den skulle fungerat/t för våra barn heller (T sov ju också skruttigt när hon var yngre. Hon vaknar fortfarande någon/några ggr per natt men det är på en helt ok nivå). Jag fann stor tröst faktiskt i att läsa Vi4:s och någon annans inlägg i 2006-tråden tror jag att det var där de skrev att deras barn aldrig skulle "ge upp" om man skulle testa 5 minuters. För så upplever jag våra tjejer med och jag har ibland undrat om det är något jag inbillat mig. Vi tar ju alltid upp dem om de blir ledna men det behövs inte många sekunders "försening" för att de bara ska stegra skriket mer och mer. Det kan fullständigt slå över och jag tror faktiskt att de skulle kunna skrika tills de tappar rösten.

Vi4: Det hjälper massor att läsa dina ord. Jag önskar så att du skulle slippa tampas med Edvins sömn men jag är tacksam för att du delar med dig. Det känns verkligen skönt att veta att man inte är ensam och det känns även skönt att veta att du klarar av det trots att Edvin sover ännu sämre än R och du har kämpat mycket längre tid och dessutom som jag har förstått det till största delen (helt?) ensam om nätterna. En eloge till dig! Jag oroar mig också för att R mår dåligt och nu oroar jag mig också för att min man ska bli så utpumpad som jag har varit (och om sanningen ska fram fortfarande är - man sover ju inte ikapp på en vecka direkt). Jag tror dock egentligen inte att hon mår dåligt, men visst det är nog ofta pruttar som ska ut som väcker henne så kanske är det något matrelaterat (fast så var det med T också och det rättade till sig med tiden så jag tror mest att det är "omogna tarmar").