Ni pappor, läser ni och engagerar er?

hm. någon?

Hej!
Min man var ett otroligt stöd under förra förlossningen och hade läst på ganska mycket. Du kanske kan lägga fram det som att du kommer behöva hans "hjälp" under förlossningen för att du har läst att det underlättar för dig (sant, tror att bla. Gudrun Abascals bok Att Föda nämner detta) så att han känner sig behövd...

Hoppas att allt går bra för er och att han blir mer och mer engagerad inför förlossningen!

Lycka till!
varma hälsningar.

Låter jätte tråkigt att din kille är sån att han är så ointresserad.

Kan bara svara på hur min sambo är (han använder inte familjeliv så jag svarar för honom)

Jag läser verkligen allt jag kan komma över men jag tycker min sambo engagerar sig mycket oxå vilket jag tycker är kanon.

Han läser böckerna jag fått från bm vilket är 3 st olika + info bok om amning, han brukar kolla igenom mina gravid tidningar, info om förlossning och dyl.
Han är med på i princip alla bm besök (fungerar på hans jobb) och han ställer frågor om det är nått han undrar över.
Han kommer även följa med på förlossnings info träffen på sjukhuset nu i jan och på grupp träffen på mvc i feb.

Skulle skriva mer men råkade posta det innan jag va klar.

Håller med det Mollster skrev.. Lägg fram det för honom att du kommer behöva hans hjälp på förlossningen och att det kanske är bra om han kan läsa på lite.

Lycka till!!!

Min sambo läser inte heller särskilt mycket även om jag skulle önska det. Men jag vet att det inte är av ointresse utan för att vi helt enkelt är olika personligheter. Jag är en sån som vill läsa på och förbereda så mycket som möjligt medans han gärna tar det som det kommer (det gäller allt, han tycker inte om att planera långt i förväg). Jag är helt säker på att han ändå kommer vara ett otroligt stöd när det väl är dags för förlossning, men jag kommer envisas med att han åtminstone läser på mer om förlossningens faser så att han är lite förberedd på vad som kommer. Visst är förlossning något naturligt men jag vill inte behöva ligga och förklara för honom vad som händer när jag har värkar, utan lite koll får han allt ha.

jag läste väl inte sådär tok mycket men jag läste iaf en bok, tror han hette dick sundevall som skrivit den.
Den va helt riktad till pappan å va skriven på ett ganska bra sätt som gjorde en intresserad (konstigt nog behövs de i början) . rekomenderas till pappan absolut..
f.ö så va jag ganska engagerad i våran graviditet, å förlossningen e juh ett kapitel för sig som jag aldrig för mitt liv skulle varit utan.

//Hägerbo

Ja igår läste han iaf lite efter ett bråk vi hade. Även om det inte handlade om just det.. Men jag märker ju att han inte vet ett knyst om förlossningen, smärtstillande etc. trots att vi varit på förlossningsinformationen tidigare. Han frågade mig till och med vad krysta är, det är sånt jag trodde varenda människa visste så jag känner mig smått orolig för att han inte kommer ha någon empati alls när det väl är dags och att det jag sagt till honom om att han inte ska fråga mig massor när det väl är dags, kommer han förmodligen göra ändå. Verkar som han ser rätt lätt på hela grejen och att han tror han kan så mycket stör mig eftersom jag märker det motsatta med tanke på hans frågor när han väl läste lite.

Han har bläddrat några sidor tidigare och läst men inte mer än säkert 10 min och det kanske han har gjort 2.-3 ggr under graviditeten. Han säger då att han läst tidigare när han fick barn men uppenbarligen inte speciellt mkt, då hade jag märkt det på hans kunskap. Han blir istället som sagt arg på mig säger att jag försöker ge han dåligt samvete för att han inte läser och jag är "så duktig och kan allt". Så har han sagt sen att "ja jag hoppas du kan lyssna lite på mig sen också och att vi inte bara ska göra som du tycker" Men allting handlar inte om att tycka saker utan att vissa saker gör man bara inte och vissa saker bör man tänka mer på, som t.ex. barnsäkerhet, steralisering av nappflaskor etc. Det handlar ju inte om vad jag tycker utan om att skydda barnet. Han menar att jag ska lyssna på honom för han redan har barn men han vet ju ingenting! Han säger att han vet hur det är att ha barn, men det kan väl ingen påstå som är hos sitt barn några timmar varannan helg?! Då hade ju han i sådana fall vetat saker som jag pratat om och så. Känns som jag får "undervisa" honom, vilket jag absolut inte vill göra. Skulle han bara läsa lite mer så skulle jag ju inte oroa mig, jag känner att jag kommer bli kontrollerande sen pga okunskap. Bara för att man redan har ett barn betyder det inte att man vet allt, kanske om man har ett på heltid eller deltid, men han har ju bara varit där och matat, bytt blöja etc. Det är ju den "enkla" delen, det runtomkring är ju det man bör läsa på om, byta blöja och mata lär sig väl alla utan att blinka.

Förlossningen har han inte läst alls om förutom en liten stund igår då och när jag märkte hur lite han visste blev jag nästan irriterad men sa inget. Jag tycker han borde ha intresse för det själv men tydligen inte. Just nu förväntar jag mig bråk när förlossningen väl börjar för jag vet alla dessa frågor kommer att komma. Som att jag orkar svara på det under värkarna.

Han kommer säkert försöka stötta så gott han kan, men det blir svårt om han inte vet något. Usch får bara ont i magen av att tänka på förlossningen. :(

Jag tycker det är bättre at tillsammans prata om de här sakerna, istället för att hänvisa till en bok. T.ex. att jag säger att JAG  har den här och den här oron  inför förlossningen och att JAG behöver prata om det. Och när man pratar om det så dyker det upp frågor från båda håll - utan att han ska känna sig förhörd, eller som sagt att han ska ha dåligt samvete. Du kan t.ex. uttrycka vad du tror att du kommer behöva från honom, hur ställer han sig till det? Vad har han för förväntningar? Prata om det istället för att säga till honom att läsa om det. Dyker det upp grejer som ni inte kan/vet då kan i ju kolla up det i en bok/med BM eller så. Jag tror mer på det.

En annan sak som jag gillade var att Jag ville förbereda mig med Profylax t.ex. och köpte Anna Wilsbys dvd Innan du föder. Det tränade vi tillsammans någon månad innan. Det kändes bra att göra ngt praktiskt tillsammans och även det väckte frågos som vi kunde diskutera.