Varför är alla så sockernojjiga?

eeeh??? Det handlar inte om att förbjuda utan att lära barnen vett... Min fyra o femåring VILL redan nu äta nyttig mat... och de gånger dom bjuds på godis så äter dom bara lite - för dom är inte vana - och mår därför illa om dom äter mycket. Jag fick inte mycket godis när jag var liten.. absolut inte varje vecka - och jag blev då ingen frossare för det.. snarare tvärtom - jag växte upp med sunda vanor.

För att socker är beroendeframkallade och dåligt för tänderna.

Skulle man resonera så, kan man ju lika gärna sluta leva. Det mesta kan vara "beroendeframkallande" och dåligt om man inte brukar det måttligt. Det är inte beroendet i sig som är problemet. Utan just kombinationen beroendeframkallande och ohälsosamt. Det är väl inte så svårt att leva efter principen att man i största möjliga mån försöker eliminera sådant.

Nej men det är ointe farligt med sunt förnuft och i måttliga mängder och ja jag anser att det främst är personer med ett stört förhållande till socker som inte kan hantera det normalt vilket 9 av 10 personer kan, dom flesta av oss alltså. Har du problem med det får du gärna motivera varför. Vad är sunt förnuft? Jag menar att man per defintion måste ha ett stört förhållande till samtliga ting för att kunna kallas beroende av dem. Frågan gäller hur vi förebygger detta. Mitt eget förhållande, om det är det du efterfrågar, är helt i sin ordning.

Globalt sett tycks det inte te sig så. Fri tillgång = fetma och diabetes.

Jag tror att störda förhållanden till mat skapas av att vissa saker blir tabu-belagda i barndomen p.g.a. föräldrar som ser socker och fett som något livsfarligt, eller något fult som inte ska ätas för att man kan bli tjock. Jag tror att om man förhåller sig till socker, salt, fett etc. på ett avslappnat och sunt sätt som förälder, är risken mindre för barnen att drabbas av dagens vällevnadssjukdomar. Jag förstår inte ditt resonemang, tänker du likadant om samtliga droger? Hur förklarar du de som lider av ätstörningar/övervikt/typ 2 diabetes/ fetma utan att ha uppfostras med tabun, eller fri tillgång?

Om jag sitter och äter en smörgås, en bulle, godis eller vadsomhelst så är min son där på en gång och vill smaka. Jag tillåter honom smaka på dessa ting, då jag inte anser att det är farligt för honom. Han är tio månader och riktigt nyfiken på alla smaker. Vissa gillar han, vissa inte. Varför anser du dem inte vara farliga?

Vad har det med saken att göra?

Vi människor är komplexa utav naturen, så givetvis kan man inte dra alla med ätstörningar etc. över en kam, då det kan finnas många skäl till deras sjukdomar p.g.a. ett problematiskt förhållande till mat. Det finns många olika förklaringar till varför människor drabbas av ätstörningar och vällevnadssjukdomar, men jag tror absolut att socker- och fettnojande föräldrar bidrar till detta i många fall. Det tror inte jag. Jag tror samtliga självdestruktiva beteenden bottnar i dålig självkänsla som i sin tur beror på arv och eller miljö. Jag ser inte hur sockerförbud kommer in i den bilden. Trivialt.

Jag tycker sockerförbud är glasklar i bilden. Det brukar inte bara sträcka sig till sockerförbud, utan även till många andra saker. Du får gärna beskriva dessa kringliggande problem för mig. Jag ser ingen risk för självdestruktivitet i en sparsam tillgång till socker.

Vad grundar du det på? Jag grundar det på dess antites. Jag ser ingen möjlighet.

jag tycker också att hela sockerfrågan är överdriven. I synnerhet de som menar att barn inte ens ska äta mer än en frukt per dag för att det innehåller så mycket socker. Fråga vilken dietist som helst: nyttigheterna i frukt överväger sockret! Folk är så jäkla dietberoende: det går inte att äta sunt och varierat utan att man måste hålla på att exprimentera och utesluta en massa saker hela tiden. Än är det socker, kolhydrater över huvudtaget, mättat fett, allt fett osv.  Äter man av allt och försöker balansera det på ett bra sätt så kommer man att må bra, se bra ut och inte lida av något överskott eller underskott av något! 

Våra kroppar är inte gjorda att hantera socker.Vi är anpassade att äta fett och protein och grönsaker, absolut inte raffinerade kolhydrater. Det går ju bra, men det skulle gå bättre utan.Ni som testat eller vet om någon som ätit stenålderskost, LCHF eller vad ni nu kallar det. Fråga hur de mår...! Man vill inte gå tillbaka att stoppa i sig socker igen, jag lovar!Men hela vårt sammhälles matkultur är uppbyggt kring raffinerade kolhydrater så det är lite svårt och udda att äta "rätt". Men vem vet, om alla skulle lägga om sin kost så kanske både canser och hjärt och kärlsjukdommar försvinner, sådana sjukdommar som inte fanns innan vi började äta socker... Tänk på den.

Är du säker på att människan hade cancer för 1000 år sedan? Eller hjärt o kärl sjukdommar? Hjärt o kärl förekom säkert men i extremt mycket mindre omfattning än idag. Det är minst lika naivt att ignorera socker som ett ohälsosamt näringsämne.

Vi dör inte av socker, allt beror på hur vi och när vi äter det. Jag som tränar mycket häller i mig ca 70 g rena kolhydrater (maltos) innan och 50-70 g direkt efter. Skulle jag göra det på kvällen eller på morgonen eller utan att träna så skulle jag fullkomligt rulla fram och ha igenkloggade kärl vid det här laget. Inget för nybörjare. Generellt är socker inget vi behöver, det går att träna på fett o protein också, dock inte optimalt i muskelökningssyfte. Jag har inga studier att referera till angående sjukdomshistoria och socker, det finns garanterat. Har läst det om det i många olika böcker om kost o näring, ofta framställs det som att socker ÄR "EN" av rötterna till mycket ont. Eftersom hjärt o kärlsjukdommar är den vanligaste orsaken till för tidig död hos män, och att socker ofta är boven, så är det tillräckligt för mig för att hålla mig borta från onödigt intag i tid och otid.

Äsch, jag som ville argumentera mera