Adopterade barn och allergi

Jag tror inte det är vanligare bland a-barn faktiskt. Inte min erfarenhet i alla fall för som du säger, de flesta jag känner som har adopterat har också haft pälsdjur och det har gått bra i samtliga fall faktiskt....VI fick dock lämna ifrån oss vår älskade katt för han blev för svartsjuk och det gick inte, hade nog gått bättre om han kommit till vår familj efter vår son kommit.

Jag tror det är mindre vanligt med allergi hos A-barn =P Det är ju vanligast med allergier i rika I-länder och därifrån adopteras inte barn så ofta. Om man ser till den genetiska faktorn alltså =) Sedan är det nog mindre risk också ifall de växer upp bland djur.

Ingen av de jag känner som är adopterade är allergiska iaf, fast känner flera med släkt härifrån som är det.

Jag läste en intressant artikel i Hundsport här i höstas, om just allergi. I den stod att trots att allergier inte alls finns i samma utsträckning i andra länder, så visar det sig att adopterade barn i precis samma utsträckning som biologiska barn får allergier i just det land som de växer upp i.

Jag måste ju säga att jag blev lite snopen... Jag har faktiskt trott att vi minskade risken för att våra barn skulle få allergi genom att inte föda dem själva... Sen kanske vi gör det med. Vi har en del allergier i släkten och den dispositionen kanske faktiskt våra barn inte har genetiskt nu. Eller så kanske de har det. Det vet vi ju inte. Risken är tydligen i alla fall lika stor som det svenska riksgenomsnittet, trots att de är födda i ett land där man nog knappt hört talats om pälsdjursallergi... Märkligt va!

Våra barn tål *pepparpeppar* än så länge allting i alla fall...

Eller hur! Och skrämmande... För man tänker att då kanske man kan förhindra det på något sätt. Hålla mindre rent, var sensmoralen i artikeln... Det vi lärt oss, som vi är uppvuxna med, att man måste hålla rent för att minska risken för allergi, är helt galet och fel och bara ökar risken. Men det känns ju märkligt att typ låta sin bebis åla genom grus, jord och hund- och katthår för att minska risken för allergi... Det känns ju som att man istället riskerar att överbelasta den lille så att han/hon istället kommer att bli allergisk. Ja, inte vet jag... Själv har jag blivit så rådvill av alla "råd" från olika håll att jag mest bara ägnar mig åt att hålla tummarna, och det lär ju inte hjälpa direkt

Få adopterade barn är allergiska då de kommer hit! De har blivit utsatta för så mycket allergener och ohygien i ursprungslandet att deras immunförsvar har fått jobba och är intakt - till skillnad mot hur det blir då de kommer hit med alla vaccinationsprogram och hygiennoja ... för det vet väl "alla" numera att ju mer immunförsvaret hålls igång av reella hot mot hälsan, desto mindre är risken att det börjar jobba mot sådant som inte är hotfullt mot människa nämligen pollen, nötter, ägg osv

Ja, just det. Jag glömde skriva att de i artikeln tog upp åldern vid flytten som viktig för hur stor risken var också. Ju äldre barn desto mindre risk.

Vi har två katter och det har gått bra. Vi oroade oss också lite innan vi fick hem sonen. Givetvis hade vi fått lämna bort katterna om han visat sig vara allergisk, men det hade ju varit fruktansvärt! Sonen jagar runt kissarna ibland, men har faktiskt blivit riktigt bra på att närma sig lugnt och "klappa snällt". Våra katter har visat sig ha supertålamod och har aldrig så mycket som visat klorna. Så vi har haft tur!