Vinterbebisar i Umeå 09/10 - #4

Oj, vad länge sedan jag skrev något. Läser nästan dagligen dock.
Stort grattis till er som fått senaste dagarna. Skickligt att pricka in dotterns födelsedag jassi.

Lille William är 4 veckor nu så nu vågar jag nästan säga att kolik tycks vara något vi slipper denna gång också. Lider med er som kämpar er igenom det. Angående Semper magdroppar kan jag varmt rekommendera dem oavsett om ens barn har ont i magen eller inte. Probiotika är allmänt bra för hälsan. Vi har gett det till Evina från födseln och kommer utan tvekan fortsätta med det. Vi började med dem för att de tycks kunna ge ett visst skydd mot allergier och atopiskt eksem vilket jag och resten av min familj är drabbade av i olika former och omfattning. Evina är nu 21 månader och har ännu varken haft magsjuka eller över 38 graders feber och peppar peppar... ännu inga tecken på allergier eller eksem. Att det är tack vare dropparna kan jag förstås inte säga säkert men nog tror jag iaf att de bidragit till att hon varit så frisk.

Vi hade planerat att ha 3 år mellan barnen men sedan kom omständigheter emellan som gjorde det lämpligt att skaffa nästa tätt. Än så länge är det mest positivt för vår del men det kan nog vara bra med ett lite mer självgående äldre syskon ibland också. Det är en del jag önskar jag kunde förklara för Evina men som hon är för liten för att fullt ut förstå. Lite trist har det också varit att inte kunna dela förväntningarna med henne eller förbereda henne på att det skulle komma ett syskon. För förhållandet har inte barnen gjort varken till eller från men då hade vi också varit tillsammans i 7 år när Evina kom, vi har haft möjlighet att avlasta varandra och Evina har varit väldigt lättskött.

Själv har jag inte direkt någon erfarenhet av syskon sedan barndomen för mina syskon är 11 resp 16 år äldre än mig. Vi är spridda på 3 olika årtionden. Brorsan flyttade till Umeå när jag var ett par år och vi har inte lärt känna varandra förrän i vuxen ålder. Någon direkt syskonrelation kan jag inte påstå att vi har. Syrran har jag haft lite mer kontakt med. Vi har bott grannar och jobbat ihop senaste åren men vi har inte mycket gemensamt och umgås sällan. Största delen av mitt liv har jag känt mig som ensambarn.
---

GRATTIS Annala!

Mitt mål har varit att vara klar med barn innan 30. Evina kom när jag var 25 och jag hade inte hunnit fylla 27 innan lillebror kom. Kan alltså hinna med en till men som det känns just nu är jag klar med barnafödande. Kan ju ha ändrat mig om några år och det kan ju hända olyckor så det får vara skrivet i snö istället för ristat i sten. 

Pingulina: Fy sjutton hur ni har det!!!  Nu ska jag sluta klaga över min sömnbrist och inse att vi har rena semestern i jämförelse.

Det är väldigt vanligt att EDA stannar upp värkarbetet och ofta sätts värkstimulerande dropp efter att EDA lagts. För mig stannade det inte upp nu med andra barnet men den tog bort krystvärkarna så det var tur att jag fött innan och visste hur jag skulle krysta ändå. Endast till sista krystvärken satte de lite värkstimulerande för att den värken skulle bli mer effektiv. För mig har EDA ändå varit till stor nytta båda förlossningarna men det är ju mycket vanligt att man får någon oönskad effekt av den.

Jag ammade 10 månader med Evina. Första 8 månaderna tog hon inte flaska så då ammade jag till varje måltid samt på natten. (Bröstmjölk el ersättning rekommenderas som måltidsdryck även när man börjat med mat.) Sista två månaderna ammade jag de tider jag var hemma, men alltid kväll och natt. Bollade samtidigt både mitt vanliga jobb på ca 40% och städjobb 6 - 9 på vardagar. Det städjobbet ångrar jag att jag tog för stressen i kombination med att jag påverkades rätt mycket av amningshormonerna gjorde att jag inte orkade amma längre. Jag hade massor med mjölk och amningsstunderna var så mysiga så jag hade helst fortsatt. Fördelarna med att långtidsamma är väl att det ger ett litet extra skydd genom antikropparna som barnen får genom bröstmjölken. Sedan tycker många att det är mysigt med amningsstunder ett par gånger per dag för att tanka närhet, speciellt om mamman gått tillbaka till jobbet och inte är hemma så mycket eller om man i övrigt lever i ett hektiskt tempo. 

Tyvärr trivs jag inte alls lika bra med amningen denna gång som med Evina. Har inga som helst amningsproblem egentligen och lillen har gått upp 300 - 600 g per vecka (ökat 2 kg på 5 veckor) men jag tycker mest det är söligt denna gång och längtar efter att få ha min kropp för mig själv igen efter 2,5 års som gravid och ammande. Men jag ska inte gå tillbaka till jobb efter 3 månader denna gång och tänker skippa stressiga morgonjobb så även om jag trappar ner tidigt hoppas jag orka amma morgon och kväll några månader därefter. Tror inte det är någon direkt risk att jag ska tappa mjölken för det fanns inga sådana tendenser med Evina och ser jag till min mamma så delammade hon mig i 4 år utan problem.

---

Linaenn: Grattis!  Tror dock du blandar ihop mig med någon annan för Liam föddes inte med handen uppe vid huvudet.

Annala: Har inte hunnit gratta dig heller. Stort grattis till lilla Molly!  Förstår att Jonna är stolt men att hon saknar dig. Tur att hon är i en ålder då de lätt anpassar sig. Värre för dig kan jag tänka mig men jag hoppas ni snart är hemma och får komma in i en ny vardag tillsammans. Krya på dig!!

FridaSofia: Kan trösta dig med att det oftst går snabbare andra förlossningen. Jag hade lika lång latensfas denna gång som förra, 15 minuter mellan värkarna i 2,5 dygn. Men när väl förlossningen tog fart gick det snabbt och jättesmidigt jämfört med första, delvis för att man får "fuska" lite när man är omföderska och inte har så långt mellan barnen. Sista rotationerna och centimetrarna fick jag krysta fram och första förlossningen fick man inte alls krysta innan man var öppen och barnet redo.

Angående pumpning är det lite olika hur lätt man har för att pumpa ur. För mig spelar det ingen roll när jag pumpar, det rinner av sig självt. Jag pumpar nästan lika lätt för hand som med pump dessutom men det är ju mindre bökigt med pump. Har man svårare att pumpa ur kan det hjälpa att pumpa i samband med amning om mjölken räcker till det, antingen samtidigt som man ammar eller strax efter.

Turgumma där! Mina bröst läckte hela tiden jag ammade, även efter nedtrappning. Ett himla sölande var det men då var ändå Evina bättre på att hantera snabbrinnande bjölk än vad William är. Han sväljer fel hela tiden. Hoppas han vänjer sig för just nu är det extremt söligt.
Fördelen med snabb- och lättrinnande mjölk är förstås att amningen går fort. Jag hör till dem som gick tillbaka till jobbet efter 3 månader och ammade på raster. Fungerade kanonbra. Ammade och fikade samtidigt och var ute i butiken igen efter 10 minuter. 

FridaSofia: Jag tyckte bebistiden var jättejobbig med Evina. Jag kände mig fruktansvärt låst och första månaden grät jag dagligen över allt och inget. Först när hon var 2 - 3 månader började jag njuta av att vara mamma. Sedan blev jag snabbt sugen igen och inte är det roligare den här gången men jag mår mycket bättre ändå för nu vet jag ju hur underbart det kommer kännas med tiden.
Tack för kommentaren om bilderna! Det är grymt roligt att fota och precis som du skriver är bilder på ens eget barn alltid vackra. Och det är inte de bilder som är bäst tekniskt som är vackrast utan de som bäst speglar barnet men visst är det roligt med några extra fina bilder att sätta upp på väggen också.

Ja, här är det fullt tillräckligt med bara en bebis + en ettåring. Kan inte föreställa mig hur det skulle vara med två eller fler bebisar. 
Vi har ju inte haft Evina på dagis och har inte tänkt låta henne börja förrän till hösten men det är mycket svårare än jag trodde att orka med att både sysselsätta henne och sköta lillebror. Ändå är lillebror lättskött och Evina riktigt bra på att roa sig själv. Värst är att inte kunna vila på dagen utan det är full rulle från 7-tiden på morgonen. Vi gör just nu ALLT för att få sova på nätterna. Som det är nu sover T med Evina i sovrummet och jag sover i rumssoffan med lillebror på mig. Han är magsovare och ännu känner jag mig inte helt trygg med att ha honom på mage i sängen. Han knorrar och bökar på direkt man lägger honom på rygg men kan sova helnatt på mage. Evina var också magsovare men hon blev det först när hon var 3 månader och själv började rulla över på mage direkt man lade ner henne. 

mamma till V och W: Vad olika man är! Jag avskyr lustgasen. Saknade inte alls krystvärkarna för krystningen var minst lika fantastisk utan dem. Var dessutom helt smärtfri sista timmarna och eftersom jag bara hade lustgasen på 50/50 och använde den korta stunder var jag helt klar i knoppen hela resan igenom. Så underbart! Första förlossningen hade jag inga besvär alls av EDAn och blev absolut inte värksvag. Tvärtom hade jag för täta värkar innan den lades och fick iaf en minuts vila mellan värkarna sista timmarna efter att den lagts. Hade knappast orkat med hela vägen utan.

Det beror nog lite på i vilken ordning man tar det. Första förlossningen hade jag absolut inte velat vara utan krystvärkarna. De gjorde liksom jobbet åt mig när jag inte riktigt orkade själv. Nu saknade jag dem inte alls. Tvärtom hade jag en mycket behaglig resa där jag själv styrde till 100%. Men som sagt, det är ju olika hur man upplever det.

Skönt att höra att fler har magsovare. Man får ju lite dåligt samvete när det trycks så hårt på att barn ska sova på rygg. Nu ska det ju inte vara någon fara när de är så pass stadiga att de själva lyfter huvudet, bara man skippar kudden, men i a f.Lustgasen var ett måste under min första förlossning just för att jag behövde något att koncentrera mig på. Så värst lullig blev jag inte av den eftersom den var lågt ställd. Den här gången var det bara skönt att vara utan. Var som sagt smärtfri med EDA och det var bara skönt att inte vara låst med lustgasen. Och även om jag inte upplevde att jag blev lullig av lustgasen sist var allt ännu klarare denna gång. Alla sinnen var på helspänn. Kann väl iofs bero på att jag var betydligt mindre trött denna gång och faktiskt hade chans till lite vila mellan värkarna.