Vågar inte prata om det

Den 14 Augusti 2009 var jag och badade med två utav mina systrar och systerbarnen.
Jag mådde väldigt dåligt under sommaren och jag drack väldigt mycket alkohol och sånt. Jag hatade verkligen mitt liv. Jag visste knappt vad som var dag eller natt. Jag kunde inte tänka alls. Jag kom på en vecka innan det hände att jag inte haft min mens på över två månader, längre tillbaka kunde jag inte minnas.
Jag hade ont i kroppen hela tiden och mådde väldigt illa, åt hela tiden. Förstod inte vad de var med mig, trodde bara att jag hade kommit in i en deprisson. Tänkte inte alls på att jag kunde varit gravid. Jag fortsatte dricka och låtsades att allt var perfekt.
Tillbaka till den 14. Jag mådde piss, hade jätte ont i magen och ville egentligen inte följa med till badet. Jag hade ju lovat min systerson att jag skulle följa med.
Vi hade trevligt och roligt på badet, jag försökte låtsas som att allt var okej.
När vi skulle duscha av oss klämde jag på mina bröst (gör alltid de för att kolla knölar), ur den högra bröstvårtan kom det någonting. De va lite vitt och genomskinligt, väldigt tunnt. De började göra ännu mer ont i magen, jag gick till toaletten. Minns inte hur länge jag satt där, men de kändes som en evighet.
Varning för känsliga... De kom ut något. Kan inte beskriva hur de såg ut.
Jag förstod fortfarande ingenting. Min syster sa att om man har fått MF så sitter fortfarande hormonerna eller vad hon sa, kvar i kroppen. Jag hade ett gravtest hemma som jag hade köpt innan.. Självklart så plussade jag.
Jag mådde så dåligt, alla tankar snurrade runt i huvudet. Jag är bara 18 år. Vad skulle jag gjort om jag inte fick MF? Skulle jag behållt barnet? Var de en liten flicka eller en liten pojke? Alla möjliga tankar snurrade runt..
..Han som skulle varit pappan till barnet och jag var inte tillsammans, berättade ingenting för honom förän två månader senare.
Det var ca 6 månader sen det hände och det går inte en dag utan att jag tänker på det. Varför drack jag så mycket? Varför misshandlade jag mig själv så totalt?! Men de är inte mig de handlar om, utan den lilla ängeln som låg inuti min mage. Hur kunde jag utsätta en sån liten varelse för en sådan brutal upplevelse?
Vet fortfarande inte hur jag ska tänka.
Har träffat världens underbaraste kille och har varit tillsammans med honom sen 23 November 2009. Känner att jag kan vara mig själv med honom och prata om allt. Men, de här är de ända jag inte kan prata om med någon, därför skriver jag.

Vem du än skulle varit
Vem du än är
Vem du än skulle älskat
Skulle jag alltid finnas här.