Saker ingen berättar för dig (om barnafödande)

Känner inte igen mig i ts:
- mitt avslag VAR som mens och luktade inget speciellt mer än blod
- hade inga problem med svanskotan
- värkarna VAR som förvärrad mensvärk...
- kunde hjälpa "nr 2" att komma ut - däremot fick jag en mental blockering och ville inte då jag av någon mystisk anledning kände det som om "allt" skulle spricka om jag klämde i för mycket... fick sitta länge och väl innan jag vågade ta i.. vilken lättnad!

Däremot hade ingen förberett mig på:
- att försöka bajsa samtidigt som man har värkar. Jag behövde gå ett par timmar in i förlossningen, ingen dans på rosor kan jag säga.
- eftervärkar. Vaknade mitt i natten och skakade, frös och hade jätteont.
- smärtan när min dotter fick rätt grepp i bröstet när jag skulle amma henne. My God! De första dagarna började jag nästan gråta varje gång jag skulle amma (detta var alltså när hon gjorde RÄTT dessutom)

Jag tycker att den värsta chocken var hur JÄVULUSISKT ont det gjorde att bajsa efteråt. Snippan var ju så blodfylld att det kändes som att den skulle trilla av när man försökte trycka på. Just det här med den blodfyllda snippan var det iaf aldrig någon som nämnde för mig.

TS: HA HA HA HA  måste bara säga att jag höll på att skratta ihjäl mig när jag läste din start.... Du satte den mitt i prick!! ååååå nu har jag alldeles ont i magen av allt skrattande!!!

Ingen annan som reagerade på hur blek snippan såg ut efteråt? Den blir ju blodfylld under graviditeten och därmed får den även en mörkare färg...minns inte exakt hur länge efteråt - en vecka kanske - så reagerade jag på att snippan blivit alldeles blek! Den hade nog bara återfått sin normala färg...

Det jag minns var att jag...

sprack och blev sydd med totalt 9 stygn (3 yttre och 6 inre, var nog för trång)..

Blev dock sydd under narkos då min moderkaka satt fast och var tvungen att bli uttvingad av personal på OP...

Sen hade jag avslag i 6 veckor som var en fors under 5,5 av de veckorna...

Kunde inte och kan fortfarande inte helt bajsa bra och utan lite hjälp...

Som ung väldigt naiv förstföderska vid knappt fyllda 19 så fick jag en chock över hur mycket de inte berättar för en om en förlossning och efter förlossningen.

1. Jag fick mina värkar en Torsdag kväll och ungen föddes först på Söndagen. Däremellan sov jag sammanlagt kanske 5 timmar. Jag hade hela tiden värkar med som längst emellan 30 minuter men som oftast 10 minuter. Istället för att sova gick jag runt och städade, gick ju inte att göra något annat.

2. Att ungen tryckte på nån nerv där i närheten av röven (på insidan av hela grejen såklart) så jag tappade känseln i benet och fortfarande idag åtta år senare har lite krångel ibland att lyfta mitt vänsterben ordentligt...

3. Att barnmorskor är såna där äckliga jävlar som vill att man ska känna på bebisens blodiga slajmiga huvud när det har tittat ut lite halvt och att moderkakor är det sexigaste som finns.

4. Även om man skriver i förlossningsbrevet att man inte vill ha in några karlar när man ligger där naken och flaxar med benen så måste de ju ändå titta in när barnet är fött. Att jag då låg med benen i luften och blev sydd verkade de inte bry sig om, det gjorde jag av en anledning som för mig över till punkt nummer

5. Det gör förjävulskt ont att bli sydd. Det gjorde ondare än att föda bebis, det gjorde på många sätt ondare än att ha värkar, det gjorde banne mig ondare än allt sammanlagt. Hatar nålar och hatar att bli sydd, särskilt där nere efter att man har blivit fullständigt manglad där strax innan av både bebis och den förbenade moderkakan.

6. Jag kunde inte gå själv på i alla fall två dagar, jag fick hjälp av kompisar att klä på mig (pappan drog direkt nästan) och jag fick åka rullstol om jag skulle någonstans.

7. Den fullständiga chocken när man lyckats hasa sig ur sängen, fått med sig bebis i famnen och tänker gå en liten sväng för att dricka vatten. Gå är en överdrift, jag släpade mig fram på grund av all träningsvärk. Tänk när man befinner sig halvvägs i korridoren och inser att man behöver kissa precis just då. Innan var jag inte kissnödig men just då var jag så nödig så det kändes som att jag hållt mig i flera dagar och inte kunde stå emot. Bara att lägga ungen i plastbyttan och försöka rulla tillbaka till toaletten, upp med dörren, ner med byxor och de sexiga nättrosorna och sen dessutom sätta sig ner. Detta skulle ske snabbt men gjorde inte det och hade jag inte haft bindor på mig så hade kisset runnit längs benen för längesen.

8. Att vakna på natten och inse att de tyckte ungen behövde mat men istället för att väcka mig så jag kunde amma tog honom till sig och gav han ersättning på sked. What?! Jaha, det var ju trevligt. Efter det så låg han bredvid mig i sängen så jag kunde amma när jag själv tyckte att det passade och slapp ha en massa gamla tanter springande och sno han ifrån mig. Man var ju inte direkt i form att sätta av efter de för att kolla vad fan de gjorde om man säger så... De hade hunnit ut ifrån sjukhuset innan jag ens tog mig ur sängen.

Trots detta så börjar det faktiskt suga lite igen. Ja jag hade ont och ja avslaget var ganska äckligt och ja man ser ju inte så het ut med bristningar och sånt så här efteråt men vad fan gör det när man har fått ett barn?