TanjaS skrev 2010-06-12 15:33:20 följande:
Nu har min kropp sagt ifrån. Jag har fått lunginflammation.
Jag lever i en situation är ohållbar och nu har kroppen börjat ta rejäl stryk av det.
När jag blev gravid 2007 så flytta jag ifrån den stad där jag hade mitt hjärta då de är bra att bo ihop med pappan. Då han hade barn sen innan med varannan vecka boende så blev de jag som fick offra. Nu är vår gemesamma son 2,5 år. Jag får ta hand om han, hushållet, påminna min karl och tjata på bonusbarnen nästan 24 h om dygnet. Vi har delat på saker och ting men så har de varit så mycket annat för min karl att jag fått tagit det mesta. Mina bonusbarn har varit tacksamma mot mig men nu är de som bortblåst. Detta mest sedan de uppdagas för dem att deras egen mamma inte värdesätter dem. Jag är INGEN slagpåse.
Jag har meddelat beslutet att så fort jag får jobb på den gamla boendeorten så kommer jag att ta med sonen och flytta. Det låter säkert inte så kristeligt men de är de enda jag kan göra om jag ska överleva detta livet. Då kommer de innebära att vi bara ses hela familjen på helgen. Jag älskar dem men jag kan inte leva med dem då bara mer och mer HAT uppstått mot min karl och mina bonusbarn.
I nuläget är familjen uppdelad i min karl och bonusbarn i en del och jag och sonen i den andra delen.
I och med detta beslut så känner jag mig mer tacksam till Gud då jag blivit mer och mer bitter.
Jag förstår ditt beslut, har ju läst dina inlägg under ett par år nu och förstår att situationen är ohållbar. Jag tror att det blir bra till slut, och att lösningar kommer dyka upp längs vägen, Kanske blir det tufft till en början men jag hoppas och ber att allt samverkar till det bästa, till slut.