Pums skrev 2010-04-25 14:49:09 följande:
Tack alla för era tankar och råd angående vår lille son och hans trots period.Det här med dagis och hur det påverkat han och hans humör har vi funderat mycket på. Men jag tror inte det är det som gör honom trotsig hemma. Tror att det är en kombination av allt möjligt.Anledningen till att han får gå på dagis fast att jag är arbetslös är för att han är väldigt överaktiv och jag vet att han behöver mer stimulans än vad han kan få av att bara vara hemma med mig.Hade inte velat ha honom där på heltid men nu handlar det ju bara om nån timme per dag (3-4 timmar max).Men pga att han ofta är sjuk så är han hemma mycket och man märker att han snabbt blir rastlös även om vi försöker hitta på saker.Har tyvärr inga andra mammor nära som har sina barn hemma, då hade man kunnat vara med dom och leka. Men jag tror barn behöver andra barn.Har inte heller någon familj nära som med kort varsel kan komma och hjälpa och avlasta mig när det blir jobbigt. Och min man jobbar mycket och obekväma tider.Så jag tror inte lösningen är att han ska vara hemma från dagis.Och att ge honom mycket kärlek och uppmärksamhet, det är just det vi gör.Problemet är att han vill ha uppmärksamhet HELA TIDEN.För några månader sedan kunde han stundtals leka lite ensam eller titta korta stunder på Bolibompa medans jag lagade mat eller
diskade.Nu kan jag inte göra ett dugg när han och jag är själva hemma. Knappt att jag hinner gå på toa, än mindre äta eller laga mat.Och så ska det inte behöva vara. Man måste ju kunna göra dessa små vardagsbestyr utan att det blir totalt kaos av att man säger nej till honom och att han får vänta några minuter på att mamma ska bli klar.Jag ger så otroligt mycket av mig själv till honom, mer än vad jag ibland tror är bra.Att trotsen "finns" är ju också för att vi sätter gränser och inte låter honom få som han vill hela tiden.Visst, det skulle vara mycket lugnare hemma om man "behagade" honom med allt han ville men det är knappast någon gynsam uppfostran för framtiden. Vi försöker välja våra strider men tyvärr så väljer han oftast att göra just sånt som vi inte tillåter.Som tex att slåss, kasta mat, slå hårda föremål mot fönstret, klättra på farliga ställen.Mindre "hyss" försöker vi avdramatisera för att få effekten av att han inte ska tycka det är lika kul. Fungerar ibland och ibland inte.Men ju mer man säger nej till honom ju mer triggad blir
han.Om han börjar att slåss tex. Han kan sitta hur lugnt som helst och leka och jag kan sitta bredvid. Och så får han för sig att halt plötsligt slå en träkloss i huvudet på en, riktigt hårt. Efter han gjort det skrattar han.Säger jag då nej och förklarar att man inte får göra så så slår han bara ännu mer.Så vad gör man då i en sån situation????Känner att jag blir så arg och ledsen när han gör så här.Jag är som en spillra just nu.Allt som varit har tagit så enormt mycket energi från
mig.Om tremånader kommer nya bebisen. Och jag önskar så mycket att vår familj ska kunna hitta lugnet och harmonin tills
dess.Från och med mitten av juni är min man hemma från jobbet tillsammans med mig på heltid. Lillen ska då också vara hemma från dagis.Så det är nedräkning tills dess kan jag lova. Då hoppas jag att vi ska kunna ta hand om varandra alla tre och njuta av sommaren ihop. Och min man ska vara ledig ända tills slutet av augusti som det blir lyxigt att ha så många lediga månader ihop.Så jag försöker peppa mig själv nu att det inte är långt kvar, bara drygt en månad.Ledsen om jag öser ur mig massa saker till er alla om trotsiga barn, mitt i inredningstråden!Men ni har ofta så mycket bra tankar och åsikter om livet i sig och det ger mig tröst och styrka att läsa era rader.Så stor kram till er alla.
Har du prövat att ha din son med på allt du gör? När du lagar mat, sysslesätt honom med att te x skura potatisen ren med en diskborste el låt honom låna en massa kastruller, vispar och annat ur skåpen som han kan leka med på golvet brevid dig när du lagar mat! El när du ska gå på toa... låt honom följamed in på toaletten & ställ honom vid vattenkranen, spola upp handfatet fullt med vatten & hitta några rolig leksaker att leka med medans du gör dina "behov"... likaså när du ska ducha, låt honom vara med i duchen...ducsha tillsammans så blir det jättekul & inget bråk!! (kanske)
Jag känner igen dina "problem" då vi har en son (han är 7 år i dag) & när han var 2,5 år fick han en lillasyster och livet var kaos här hos oss.... jag löste det genom att sluta bråka, säga nej och vara sur, tvär och arg!! Jag bjöd in honom i allt jag gjorde och han blev som en helt ny liten kille.... iofs så är han fortfarande en kille med otrolig stark vilja, häftigt humör och vi har våra faigter då & då nu också.... bara ett litet tips=)