far skrev 2010-04-18 21:42:51 följande:
Men det handlar ju om HUR människan ingår som en del av "naturen". Inga andra arter, har samma förutsättningar som människan, till att bestämma och forma sin omgivning efter sina egna själviska önskemål. Ingen annan varrelse skulle "tillåta" att t.ex "föda upp boskap", på bekostnad av andra individers överlevnads möjligheter. Et djur jagar sitt byte för att överleva. Det stärkaste djuret får det största bytet. Alltså ett helt naturlit betende. Karl johan har 100 kossor i ett stall, som han matar med en eller två sorters grödor, från flera 1000km2 åkermark. Sen transporteras hans kött från skåne till hapranda, för att Oskar och Ida skall kunna äta sig tjocka, och feta, på bekostnad av dem som inte fick någon mat alls den dagen. Människan är så sannerligen en del av naturen, helt korrekt, men det jag försöker att slå fast, är att endast människan, som art, kan rubba balansen, just genom sin förmåga att bestämma sina handlingar på förhand. Ett lejon får vittring på ett byte, och ett samspel börjar i flocken där alla vet sin plats. Den som är svagast för minnst mat. Människan får inte vittring, männinskan har redan bestämt hur hon skall skaffa sin föda. Så möjligtvis kan man påstå att de människor som lever utan för "välfärden", i långt större utsträckning ingår i ett mer "balanserat" system, just därför de inte kan förutbestämma sina vilkår för överlevnad.
Ingen art har samma förutsättningar som en annan.
Jag undrar vad det är för balans ni talar om. Hur ser världen ut när "balansen" infinner sig? Hur måste människan leva för att "balansen" ska infinna sig?
När blev världen "obalanserad"? Kom den i takt med att människan evolverade? Kom den senare, vid industrialiseringen eller liknande?
Naturen är inte konstant. Den är dynamisk och det sker saker hela tiden. Arter dör ut, nya uppstår. Vi ser det oftast inte men det innebär inte att det inte händer och varje sådan liten förändring kan vara ett steg i ledet till en drastisk förändring i ett ekosystem.
Jag håller med om att människor ibland tar okloka beslut och gör saker som kommer slå tillbaka på oss själva men det är inte så att resten av världen är perfekt och försöker uppehålla en slags (av människan) romantiserad bild av hur naturen ska se ut.