Hjälp mig!

Det viktigaste är att du inte undviker henne utan finns där och våga prata eller bara vara tysta ihop.
Det är viktigt att ha någon att gråta med för ledsen är man hela tiden och det är inget som någon annan gör som orsakar detta.

Ge henne en stor kram!!

Beklagar er enorma förlust. En stor förlust inte bara för föräldrarna... Kom ihåg att inte stötta med tröst. Kanske Låter konstigt men jag menar typ det går bättre med nästa barn eller ni kan få många fler barn eller att tiden läker alla sår. För det gör den verkligen inte! Uppvakta henne gärna på mors dag och uppvakta flickan på hennes årsdagar. Fråga om hon vill ha sällskap till graven/minneslunden. Kanske de behöver skjuts eller kanske handlingshjälp. Laga mat åt dem kanske nån dag. Kom oxå ihåg att hon troligen vill prata om detta mycket och länge. Detta kommer aldrig att gå över. Det blev nog lite svamligt men man vill skriva så mycket och så gärna försöka hjälpa till. Varmaste kramar/Nina

Ojdå, Sorry, såg just att tråden var gammal. Brukar annars kolla sånt först men måste ha missat det nu.