Svar på tal? Stressad....

Puffar och se om jag kan få ett svar...

Snälla, kan du inte försöka ge mig ett svar på detta? Jag behöver verkligen lite vägledning. TACK!!!!

Hej och förlåt så jättemycket, missade helt ditt mail!

Många gånger när vi får kritik, kommentarer eller skäll riktat mot oss så ligger ofta problemet hos den andra personen. Kanske är det så att hon väldigt gärna vill ha barnbarn och inte vet riktigt hur hon ska uttrycka det. Du ska göra det som är bäst för dig. Antingen kanske du tycker det räcker med att konstatera för dig själv att problemet ligger hos henne, men då är det viktigt att du sen lägger det åt sidan för annars blir ju problemet ditt, så som det är nu. Verkligen upprepa för dig själv att det här inte är värt att ta din tid. Annars blir det du som blir lidande. Ett annat alternativ kan ju vara att antingen säga på ett bra sätt att du inte vill att hon säger så  för att det gör dig stressad eller fråga henne varför hon säger som hon säger. Jag vet att det kan vara nervöst, men ibland blir man förvånad av vad som kommer tillbaka när man öppnar en dialog.

Det är så bra att du tog upp detta för det belyser en sak som ofta är vanlig och det är den att vi kan gå och vara irriterade på personer som gör oss ledsna, arga, irriterade etc..Den tiden är det oss själv vi skadar, den andra personen vet ju inget. Därför är det viktigt att antingen se om problemet kan ligga hos den andra, om jag har någon del i det hela (och på vilket sätt) och hur jag ska kunna gå vidare. Jag hoppas verkligen att du hittar din väg och maila mig direkt om du undar över något mer, jag brukar aldrig missa ett mail så än en gång förlåt!!!

Mvh,
Catharina

Tack för ditt svar!
Jag försöker verkligen skaka av mig kommentarer eller frågor jag får från svärmor eller vänner. Men vänner brukar oftast inte fråga så mycket, det är lite mer känsliga än så. Jag har en jobbarkmpis som ibland går mig på nerverna. Så fort jag yppar om att jag mår lite illa, är trött eller liknanade så kommer frågan: "ÄR DU GRAVID?". Jag har bara kort svarat "Nej". Hon har även frågat " När ska du och din sambo skaffa barn?" Precis som om det är något man bara skaffar sig. Och tror hon verkligen jag skulle säga vilket datum vi vill skaffa barn? Vad svarar man på detta???
Det är detta som är så svårt! Jag VILL INTE bry mig, men det gör jag ju? Jag blir ledsen och irriterad att jag får dessa frågor. Jag har länge längtat efter barn, men av olika anledningar så har det inte passat.
Jag vill verka stark och ha svar på tal, men vet inte vad jag ska svara. Ibland blir man ju ställd också. Ibland blir jag arg och vågar inte svara emot, fast jag blir arg så jag kokar och skulle vilja sätta dem på plats.
Jag vill inte känna stress och press på att bli gravid. Det känns som om många tycker att jag "borde" blivit gravid för längesen .
Jag får väl jobba på detta, att inte ta åt mig av kommentarerna och frågorna. Men det är svårt! Känns bättre om jag skulle ha ett bra svar att ge dem, som om jag "vinner" diskussionen och att de inte frågar mer. Att de känner att "Oj, jag kanske inte skulle frågat, vad dum jag är..." Men jag är inte tillräckligt tuff och vill inte verka otrevlig eller som om att detta är ett känsligt ämne för mig heller. men vill få dem att känna sig lite "dumma", "pinsamma" att det ställer dessa frågor, ger dessa kommentarer.

Hoppas du vill svara igen!
Tack!!!!

Precis nu frågade hon, kollegan, rakt ut: "Har ni inga diskussioner om att skaffa barn, typ att en av er vill och den andra inte?" Jag hann aldrig svara innan hon började babbla på om hur det var för henne och hennes man. Jag svarade inget speciellt. "Ni måste bli sugna nu när ni ser små bäbisar? Va va?" Svarade: "De är söta"

Nu ångrar jag mig som sjutton att jag inte hade ett bra svar att sätta henne på plats med. MEN det kom inget ur min mun. Jag vill verkligen få henne att känna sig lite "dum" att hon frågar sånt, MEN jag kommer inte på något lagom bra när det väl gäller! Visst, man kan säga "Alla kan inte få barn" och vidare...men det känns för hårt på nåt vis, jag vill ju inte heller att hon ska tro att vi inte kan få barn.
Jag hade på tungan att säga nåt i stil med "Det är inget jag vill prata öppet om" eller" Det är något jag och min sambo har för oss själva"
MEN fegisen i mig var där. Samtidigt blir jag bara så ARG, hon vet ju inte hur vi har det? Vi kanske har försökt i två år!! Hon kräver ju nästan att få veta känns det som.
Snälla hjälp mig med förslag, vägledning!!!! BLir tokig!

Hej,
Jag märker verkligen hur jobbigt det här blivit för dig. För att kunna hålla distans när människor häver ur sig dumheter, klantigheter etc så behöver du jobba på din egen trygghet för det kommer ju alltid dyka upp människor som säger dumma saker och vi orkar ju inte säga till alla dessa människor. Vad är det i dig som gör dig så arg? Vem i dig är det som blir så arg när de säger det de säger? Fundera på om det har någon innebörd. När de säger de här sakerna och frågorna, konstatera bara neutralt att "Ah, att hon inte förstår att det är okänsligt att säga så". Tänk sen direkt efter att "Jag är trygg och lugn i mig och vet hur det är". Om du känner dig lugn och trygg i dig själv så kommer du inte känna att du behöver att de känner sig dumma för du väljer att inte lägga någon energi på det. Säg det till dig själv "Jag väljer att ignorera den här typen av dumma frågor".

Och du...affirmera varje dag om bra saker om dig. Titta i min blogg om hur du gör och få tips. catharinalindstedt.blogspot.com/

Mvh,
Catharina

Jag tror det är såhär att jag har haft längtan efter barn en lång tid och längtar nu också. Man ser andra som får familj och hus. Men jag och min sambo har inget utav det fast jag längtar så. Det är nog det som gör att jag är så känslig för dessa kommentarer och frågor. Detta blandas nog med en rädsla och stress för att inte kunna få uppleva det nån gång. Att jag kommer få svårt att bli gravid, inte kommer att köpa ett hus och få en familj. När de som redan har detta kommenterar, frågar, så blir jag påmind och blir både arg, stressad och ledsen av att inte ha det som de frågar om!
Du skrev att jag ska tänka "Jag väljer att ignorera den här typen av dumma frågor". Menar du då att jag inte ska svara dem som frågar? Bara ignorera? Det är det som jag tycker är så svårt och jobbigt. Att veta vad jag ska svara dem som frågar.

Hej,
Genom att du skrivit ner det du skrivit ner till mig nu innebär att du tagit ett stort steg för att skriva är ett fenomenalt verktyg att ha när det gäller att komma till rätta med sina känslor och tankar. När du får de här tankarna som gör dig lite stressad (vilket inte är konstigt) så försök lugna dig med att tänka och säga till dig själv att det kommer gå bra och att det kommer när det kommer. Det är ju inte alltid så lätt, men ju mer du avbryter de negativa och stressade tankarna desto mer lugn blir du (hjärnan fungerar så).

Angående de andras kommentarer så tänkte jag så att vi orkar inte alltid svara på andra människors knepiga, ibland elaka kommentarer och då är det viktigt att säga till sig själv att jag gör ett val att ignorera det. Om du känner att du orkar svara så kan du absolut göra det, men det är viktigt att det inte "äter upp" dig. Skriv lite varje kväll om din stress inför det här med att försöka få barn, skriv om din nervositet att inte kunna få barn, skriv gärna lite positiva tankar om hur bra ni kommer att få det med er familj när det väl är dags.

Mvh,
Catharina