• Anonym (Villrådig)

    Behålla barnet eller göra abort?

    Jag har blivit gravid och är nu i vecka 5. Situationen är allt annat än optimal. Jag är  35 år och singel. Jag vill verkligen ha barn. Fast kanske inte riktigt så här...

    Pappan är sambo med en annan och vill absolut inte att jag ska behålla barnet, själv vet jag inte hur jag ska göra. Jag trodde att jag hade bestämt mig för att behålla barnet, tills jag pratade med pappan idag. Nu vet jag inte alls vad jag vill längre... Jag kanske inte får fler chanser att skaffa barn? Jag kanske inte träffar den rätta? Ska jag göra abort och sedan åka till Danmark för att göra insemination? Jag vill ju att barnet ska ha en pappa...

    Jag har fast jobb med hyfsad lön, inga lån och förstahandskontrakt på en lägenhet strax utanför Göteborg. Så rent ekonomiskt borde det inte vara några problem.

    Och, som sagt, jag VILL verkligen ha barn. Men kan jag göra så mot pappan? Jag har varit kär i honom sedan första gången vi träffades för nästan 2 år sedan (då var han singel). Tyvärr har mina känslor inte varit besvarade... Han har det dessutom ganska motigt just nu då han blivit av med jobbet och blivit tvungen att låna pengar av sin pappa, som dessutom blivit ganska allvarligt sjuk och inlagd på sjukhus. Han känner det som att hela världen är emot honom just nu och graviditeten gör ju inte det hela bättre...

    Kommer jag kunna förlåta mig själv om jag gör en abort? Tänk om jag aldrig blir gravid igen...

  • Svar på tråden Behålla barnet eller göra abort?
  • Anonym

    Varför är det viktigare att skydda en man som haft sex med dig utan att vara kär, och som dessutom är otrogen mot sin sambo, än att du tar hand om dig själv och din vilja?

    Du är 35 år och du har kanske (om du har tur) 3-4 ok fertila år kvar. Själv är jag 32 och skulle jag bli gravid idag så skulle jag behålla även om min sambo lämnade mig. Vi har redan försökt få barn i nästan ett år och jag vet hur det bryter ner en att inte lyckas bli gravid.

    Om du gör den här aborten, trots att du har alla förutsättningar i världen att klara detta, så sviker du ju dig själv. Om du sen inte kan bli med barn (det är inte riktigt så enkelt att man kan insemineras och så blir man på smällen), kommer du ändå att känna att det var värt det för att killen du är kär i slapp bli pappa?

    Visa lite girl-power och gör det som är bäst för DIG.

  • UpsyDaisy
    Anonym skrev 2010-06-11 09:49:49 följande:
    Varför är det viktigare att skydda en man som haft sex med dig utan att vara kär, och som dessutom är otrogen mot sin sambo, än att du tar hand om dig själv och din vilja?

    Du är 35 år och du har kanske (om du har tur) 3-4 ok fertila år kvar. Själv är jag 32 och skulle jag bli gravid idag så skulle jag behålla även om min sambo lämnade mig. Vi har redan försökt få barn i nästan ett år och jag vet hur det bryter ner en att inte lyckas bli gravid.

    Om du gör den här aborten, trots att du har alla förutsättningar i världen att klara detta, så sviker du ju dig själv. Om du sen inte kan bli med barn (det är inte riktigt så enkelt att man kan insemineras och så blir man på smällen), kommer du ändå att känna att det var värt det för att killen du är kär i slapp bli pappa?

    Visa lite girl-power och gör det som är bäst för DIG.
    AMEN!
  • Anonym (Villrådig)

    Tack alla. Jag har nog hela tiden lutat mest åt att behålla barnet, tror inte att jag skulle kunna förlåta mig själv om jag tar bort det. Jag har fortfarande inte bestämt mig helt, men det ska nog mycket till för att jag ska ta bort det...

    Det kommer säkerligen att bli jäkligt jobbigt att vara ensamstående mamma, men jag kan inte räkna med att han kommer att ändra sig.

  • enlitenbitkaka
    Anonym (Villrådig) skrev 2010-06-12 09:59:09 följande:
    Tack alla. Jag har nog hela tiden lutat mest åt att behålla barnet, tror inte att jag skulle kunna förlåta mig själv om jag tar bort det. Jag har fortfarande inte bestämt mig helt, men det ska nog mycket till för att jag ska ta bort det...

    Det kommer säkerligen att bli jäkligt jobbigt att vara ensamstående mamma, men jag kan inte räkna med att han kommer att ändra sig.
    Min spontana tanke är att du ska behålla. Har själv stått i en situation där jag var gravid och pappan ville inte...bestämde mig för abort men när vi var på möte på sjukhuset ångrade jag mig...kunde verkligen inte göra det. Fick dock missfall men vet att jag hade ångrat mig varje dag efter en abort...sörjer fortfarande barnet som aldrig blev.

    Behåll
  • Anonym (30 plussare)
    Anonym (Villrådig) skrev 2010-06-12 09:59:09 följande:
    Tack alla. Jag har nog hela tiden lutat mest åt att behålla barnet, tror inte att jag skulle kunna förlåta mig själv om jag tar bort det. Jag har fortfarande inte bestämt mig helt, men det ska nog mycket till för att jag ska ta bort det...

    Det kommer säkerligen att bli jäkligt jobbigt att vara ensamstående mamma, men jag kan inte räkna med att han kommer att ändra sig.
    Visst kommer det att bli tufft ibland, men många kvinnor klarar det. Lycka till TS!
  • s07

    Jag är i en ngt liknande situation. Blev gravid helt av misstag trots alla preventiva och dagen-efter åtgärder och trots att pappan till barnet försvunnit ur bilden valde jag att behålla -  för jag kände helt enkelt inte att abort var rätt, och för att jag innerst inne ville ha detta lilla barn.

    Jag tror inte det blir ett helvete att vara själv. Långt ifrån! Jag har på ett enkelt sätt beskrivit för min omgivning hur det ligger till och du anar inte hur skoj folk tycker det är, hur mycket de vill finnas till hands och hjälpa till med små- och stora saker. Du har iaf ditt lilla barn och hur oslagbart är inte det. Jag försöker planera så gott det går och gör så mycket jag bara kan nu när jag orkar; fixar vagn, lägenheten, försäkringar mm mm. Kompisar får gärna fortsätta ta hand om mig och bjuda på hemlagade middagar! Jag försöker även be om hjälp oftare än tidigare. 

    Ärligt, jag tror ett barn skiter i familjekonstellationer bara det är älskat, omhändertaget, och har sina behov tillgodosedda- det är viktigast.  Om det nu rör sig om en mamma, en pappa, två mammor, två pappor eller farmor/ farfar, adoptivförälder mm - spelar roll,

    Näe, glöm aborten nu och njut av din graviditet! Grattis! 

  • Anonym (Villrådig)
    Anonym skrev 2010-07-09 10:23:24 följande:

    hej ts


     


    hur gick det för dig och hur mår du?


    Jag bestämde mig till slut för att göra abort. Det var inget lätt beslut, och jag hoppas att det var rätt.

    Jag kom fram till att det inte "bara" är ett barn jag längtar efter, utan en familj. Hur mycket jag skulle älska barnet, så skulle jag alltid känna att det saknas någon. Någon att dela glädjen med. Både under graviditeten, förlossningen och under barnets uppväxt. Att se barnet ta sina första steg eller säga sina första ord och sedan inte kunna dela den glädjen med någon… Det hade kännts som en kniv i hjärtat.

    Men, det händer att jag gråter mig till sömns på kvällarna och undrar om det verkligen var rätt beslut. Tänk om det här var min sista chans att få barn? Hur hade livet sett ut om jag hade valt att behålla det?

    Jag får helt enkelt hoppas på att mitt liv ordnar upp sig och att Han dyker upp snart...
  • UpsyDaisy
    Anonym (Villrådig) skrev 2010-07-09 18:58:58 följande:
    Jag bestämde mig till slut för att göra abort. Det var inget lätt beslut, och jag hoppas att det var rätt.

    Jag kom fram till att det inte "bara" är ett barn jag längtar efter, utan en familj. Hur mycket jag skulle älska barnet, så skulle jag alltid känna att det saknas någon. Någon att dela glädjen med. Både under graviditeten, förlossningen och under barnets uppväxt. Att se barnet ta sina första steg eller säga sina första ord och sedan inte kunna dela den glädjen med någon… Det hade kännts som en kniv i hjärtat.

    Men, det händer att jag gråter mig till sömns på kvällarna och undrar om det verkligen var rätt beslut. Tänk om det här var min sista chans att få barn? Hur hade livet sett ut om jag hade valt att behålla det?

    Jag får helt enkelt hoppas på att mitt liv ordnar upp sig och att Han dyker upp snart...
    Ja jag känner igen det där. Jag minns hur ont det gjorde att inte kunna dela allt underbart hon gjorde med någon annan. Så jag förstår ditt tankesätt. Fast konstigt nog har jag inte tänkt så på ett tag...slog mig precis. Men det kanske beror på att jag har min underbara familj som bor i närheten och som gärna besöker oss varje dag? De är så oehört förtjusta i henne! Har man dock inte stöd från sin familj och sin omgivning så kan det bli otroligt jobbigt, så jag förstår absolut ditt val.
  • Anonym (känslig)
    UpsyDaisy skrev 2010-06-09 21:02:14 följande:
    Måste dock varna dig om att det är fruktansvärt jobbigt att vara ensamstående mamma. Att behöva göra allt själv och ta hand om allt själv är INTE det jobbigaste...utan det som verkligen krossar ens hjärta är när man ser sitt underbara barn, och när man upplever allt fantastiskt barnet gör...men det finns ingen där att dela det med. Det finns ingen man kan säga "titta hon log just!" till...eller "såg du! Hon tog sina första steg"...eller "så söt hon är när hon sover". Det är alltså inte de jobbiga stunderna som är värst...utan de positiva. Det är så oehört SMÄRTSAMT att se på sitt underbara barn och veta att dess far inte vill veta av honom/henne.
    Är det så för dig? Jag vet inte vad jag ska ta mig till är kluven vet att jag kommer bli tvungen att göra det mesta själv om jag behåller det barn som växer i min mage. Tror det kommer finnas en pappa men helt säker är jag inte då han inte vill ha barn. Vi lever inte ihop längre och är inte ens tillsammans längre..
  • hejstefanhej

    Själv är jag 19 år och gravid. En vecka efter att pappan till barnet och jag gjorde slut fick jag ett positivt test. Vet inte heller om jag ska behålla och vara ung och ensamstående eller göra abort.. jag har visserligen hela liget framför mig, men abort är så långt bort från mig.

Svar på tråden Behålla barnet eller göra abort?