Livrädd
Jag ska på rul i morgon,jag har miljoners tankar och känslor som jag inte riktigt vet hur jag ska hantera.Mest av allt är jag rädd för vad dom kommer att säga,hur hanterade ni eran rädsla? alla tips och råd är välkommna
Jag ska på rul i morgon,jag har miljoners tankar och känslor som jag inte riktigt vet hur jag ska hantera.Mest av allt är jag rädd för vad dom kommer att säga,hur hanterade ni eran rädsla? alla tips och råd är välkommna
Vad är du rädd för? Att det ska vara nåt fel på bebisen? Eller vill du inte se bebisen överhuvudtaget?
Jag är mest orolig över att dom dka säga att bebisen inte lever...
Klart att jag vill se mitt barn
Har man förlorat ett barn så är det väl naturligt att man är orolig
Det är klart det är. Men du var så otydlig vad du var rädd för. Jag har en kompis som är totalt livrädd när man tar pulsen på henne. Så man kan vara livrädd för allt möjligt. Det går nog bra! Med UL alltså.
Jag ska tänka på dig imorgon hoppas att allt går bra, man kommer inte ifrån rädslan hur man än gör, bara göra det som bör göras och när man väl gjort det och allt sett bra ut får man försöka tro på det till nästa undersökning, tro mig jag vet precis hur det känns och det e jätte jobbigt!! Hoppas ni snart har er prins eller prinsessa i er famn..
Ultraljud och lyssna på hjärtljudet var jag totalt livrädd för varje gång med lillasyster...
Då jag upplevt med min först födda att vi skulle lyssna på hjärtljudet, en helt vanligt rutinkontroll på mvc och så hittades den inte.. hjärtat hade slutat slå. kom som en chock.
Med lillasyster höll andan, hjärtat stannade direkt när barnmorskan-/or sa att ni skall vi lyssna eller nu var det dags för ultraljud. Blundande och höll för öronen ett par sekunder innan barnmorskan sa att hjärtat slår! Sa direkt om att titta på hjärtat så jag får se...
Då jag hade 20% att få hellp igen så fick jag gå på noga kontroller via ultraljudet på spec. mvc, så det plus de akutultraljudet jag har gjort så gjorde vi ca 10 ultraljud..
Så näår jag såg att det slog kunde jag pusta ut av glädje och tårarna tann, så kunde jag andas ut en liten stund till!
Tack vad ni är gulliga....
Jag kommer nog att hålla för öron och stänga mina ögon,gubben får nog knacka på min axel om allt är ok. Jag är så nervös,men jag fixar det...
Tack än en gång för att ni är ni/kram
Jag avskydde varje ultraljud då jag var så rädd att hjärtat skulle ha slutat slå. Acceptera rädslan, det är en naturlig känsla när man har förlorat sitt barn.
Lyckönskningar och styrkekramar
//Ängeln Robins mamma
Tack för tanken Stark längtan 83, allt såg bra ut och lill hjärtat slog. Ha en trevlig midommar och sköt om er alla,det ska jag göra.
Kram