Vad är det egentligen som gör att vissa människor är missunsamma?
Det händer att folk drar till med "han/hon/du är bara avundsjuk" när det framkommer kritik, men är det verkligen avundsjuka som ligger till grunden för missunsamhet?
Somliga människor kan vara avundsjuka utan att för den skull bli missunsam liksom andra kan vara missunsamma utan att själv vilja åtnjuta något priviliegium.
Är det inte lämpligt att lite tydligare börja skilja på avundsjuka och missunsamhet?
Ingen mer än jag som funderar kring detta?
Avundsjuka är något hemskt, och av någon anledning upplever jag Svenskar vara mer avundsjuka än andra.
Tyrell du skriver "Avundsjuka kan ju faktiskt vara något positivt. Om man är avundsjuk på något så kan det leda till att man jobbar lite hårdare för att få det." Visst ligger det något i det men låt säga såhär: Om jag äger en liten sliten gammal Volvo och så åker jag för att handla mat och parkerar bredvid en ny bil värd 1miljon, varför ska jag bli avundsjuk? varför inte bara tänka att "En dag ska jag ha en sån bil" och sen jobba järnet för att nå det målet?
Jag tycker också att det vore bra om folk kunde skilja bättre på begreppen. Håller med om att avundsjuka inte alltid är dåligt, däremot är missunnsamhet i princip alltid en dålig egenskap.
Hej
Jag har tänkt en hel del över avund och kommit fram till flera distinktioner.
Avund kan nog ses som ett paraplybegrepp som rymmer åtminstone tre dimensioner, uppdelad i två huvudkategorier:
1) berättigad avund
• beundransavund där man inte missunnar den beundrade hans/hennes fördelar utan kanske vill sträva efter att få exempelvis samma kondition eller tävla om att slå den beundrade
• den känsla man hyser när den avundade fått fördelar på orättfärdigt sätt. Kan eg kallad indignation. Som man kan hysa för egen eller andras del
2) Oberättigad och kanske egentlig avund