5-åring och 2 vuxna dog

Idag skulle jag och mina barn och deras morfar åka till grannstaden Luleå, vi hann inte särkilt långt förren det var stopp i trafiken och det var uppenbart att det hade hänt en olycka, ju längre tiden gick desto mer uppenbart blev det att det var en väldigt allvarlig olycka, en buss och en personbil hade frontalkrockat fick vi höra. Efter ca 1,5 timme vände vi och åkte hemmåt, och när vi kom hem gick jag in och läste på aftonbladet, 3 personer hade dött stod det, nu när jag läser visar det sig att det fanns 5 personer i bilen, dom två vuxna och en 5-åring dog, 2 barn överlevde men ett är allvarligt skadat och fört till Universitetssjukhuset i Umeå.
Det känns som en väldigt svart dag, och jag kan inte låta bli att fundera på om 5-åringen är nån vi känner eller känner till. Jag har själv en 5-åring här hemma, och jag vet inte riktigt hur jag ska uttrycka mej för att beskriva hur jag känner, hjärtat snörper liksom ihop i kroppen på mig och jag känner så med dom anhöriga, vilken fruktansvärd dag det måste vara för dem.
Jag ville nog mest skriva av mig, man blir så illa berörd av sånt här, och att själv ha varit på olycksplatsen bidrar nog till att jag tänker så mycket kring detta. Tänk, där satt vi i bilen, barnen tittade på filk och vi spekulerade lite kring vad som kunde ha hänt, samtidigt som ett barn, lika gammalt som min dotter i baksätet, precis hade dött 200 meter framför oss...
Nu läser jag dessutom i lokaltidningen att kommunen kämpat i flera år för att få mitträcke på den sträckan (den enda mellan piteå och luleå som inte har mitträcke tror jag), det handlar om 1,5 mil utan räcke och enligt den ursprungliga planen skulle arbetet ha varit klart nu, då hade detta kunnat förhindras, men vägverket har bromsat.