Magnolia82 skrev 2010-08-04 14:38:58 följande:
Vi gjorde grav.test några dagar efter att mensen var försenad och jag kände på mig att jag var gravid då jag hade illamående och kände mig olustig ibland. Vi tänkte först att vi ville ha ett april-maj barn och trodde inte det skulle gå på första försöket. Hur var det för er andra?
Tessimessan - Grattis till flickan och det låter så härligt när du berättar om undersökningarna! Måste ju kännas riktigt verkligt och fantastiskt när man får höra hjärtljuden och se bebisen i magen. Nu känns det bara overkligt med ömma bröst och illamående emellanåt. Vi funderade faktiskt lite på om man just får veta könet vid UL och det var ju skoj att höra att man får! Var det svårt att se? Nästa vecka har jag ju hälsosamtalet, vad händer egentligen då? Och inskrivningen? *nyfiken*
Måste även fråga, kan man få det bekräftat på något sätt under hälsosamtalet att man verkligen har ett bebis i magen?
Vi började försöka i december och nånstans hade jag nog tanken att det skulle ta sig på första försöket, men det gjorde det inte för oss. Vi fick vänta till fjärde försöket så det var ju också väldigt snabbt, vi har haft tur! Nu känner jag mest att det är lite synd kanske om vår lilla flicka att alltid behöva vara yngst (och kanske minst?) i klassen men jag tror nog att det ska gå bra ändå! När man blir vuxen spelar det ju ingen roll längre! I allra värsta fall går jag över tiden till januari, och då är ju det "problemet" löst, men det blir kanske lite häftigt att gå över tiden så länge..!
Hjärtljuden var så fantastiska just för att för oss var det den första bekräftelsen på att det faktiskt fanns en bebis i magen! Visserligen hade jag börjat bli rund om magen redan då, men inte känt nånting än. Så när jag fick höra och få veta säkert att det var sant så blev jag så otroligt lättad. Det var nog först då som jag tog till mig på riktigt att jag ÄR gravid och väntar på en bebis! Innan dess var jag i alla fall ganska orolig och ville inte riktigt ta det till mig ifall nånting skulle gå fel.. Jag var nog rädd för att jag var "sken-gravid" med ömma bröst och svullen mage. Alla reagerar vi ju olika.. På hälsosamtalet pratade vi bara om tobak, alkohol, familjens sjukdomar och sådär, inget alls specifikt om min graviditet egentligen så jag vet inte om man kan be om att få lämna ett urinprov. Det kan man säkert få om man vill! Fråga barnmorskan så kan hon säkert hjälpa dig!
På inskrivningen sen så pratade vi ytterligare lite mer, följde upp ett par frågor från hälsosamtalet. Sen tror jag att jag fick mäta blodtrycket, lämna blodprov och urinprov också som de mäter blodvärde, blodsocker och sånt på.
På ultraljudet fick jag veta att jag har moderkakan i framvägg så jag har faktiskt inte ännu heller börjat känna bebisen ordentligt, fastän de flesta i min vecka gör det. Jag känner lite småbuffar sådär ibland på kvällarna men väntar fortfarande på de riktiga sparkarna. Om det var svårt att se könet överlämnar jag till en barnmorska.. jag såg det absolut INTE!
Vi sa till att vi ville veta könet och då sa hon att hon skulle se om det gick att se. Ibland ligger ju de små rackarna så att det inte går att se.
Men till sist sa hon i alla fall att hon var "nästan hundra" på att det är en liten flicka. Men att vi ska dubbelkolla igen på nästa ultraljud. Men jag tänker att hon nog inte skulle sagt att hon var "nästan hundra" om hon inte faktiskt var det så jag utgår från att hon har rätt!
Oj, vilket långt svar det blev från mig! Så blir det när man skriver om härliga saker!