Fick en dikt av en vän när vi förlorade våran lilla flicka. Hon hade scrapbookat, jättefint och jag blev så himla glad, jättesorglig, men ändå en glad dikt på något vis!
Mamma & Pappa
Se vad jag kan!
Jag kan gå nu
och jag hoppar lite grand.
För mina vingar de bär mig
varhän jag än vill,
flyger dit där ni är
och följer ert liv.
Fast ni inte ser mig,
så är jag alltid där,
någonstans runt om er
i universums stora sfär.
För jag färdas över ängar
bärs upp av en vind,
tittar till er och flyger ner
och ger en puss på er kind.
Jag samlar era tårar
och fyller på vår brunn,
vars vatten blir till regn
som landar på er mun.
De tränger in i er själ
för att läka de sår,
som gör så ont av saknaden
av allt ni inte får.
Ha mig intill er
närsomhelst ni än vill,
ge mig världens kramar,
trygghet och lite till.
För ni vill visa er kärlek
ge mig allt så fint.
Men mamma & pappa
er kärlek känns från jorden och ända hit.
Jag säger stolt till de andra
små änglar som är här
Titta - Det är min Mamma & Pappa
och de håller mig så kär.
Jag lyser utav stolthet
som blir till stjärnans ljus,
som ni ser om natten
när det släcks i varje hus.
För jag är den stjärna som
lyser stark och klar.
Jag är ljuset inom er
som alltid stannar kvar!