ska man våga starta?????
Vår metod är blöja på heltid (lat och rädd om möblerna), men regelbundna kissningar. Började vid 7 veckor och nu är sonen 5 månader och har haft sina första heltorra dygn.
I början höll jag honom i duschen, satt på huk med hans rumpa på knäna. Men sen två månader tillbaka kör vi pottinsats i knäet (insatsen till Babybjörn-potta, mycket praktiskt) och när vi är ute eller på andras toaletter håller jag honom helt enkelt under låren.
Fram till fyra månader lyckas vi nästan aldrig med bajset eftersom han bajsade rinnande så fort han fes. Sen hade vi en övergångsperiod när han bajsade väldigt sällan och vi lyckades pricka in typ varannan gång. Nu, sen han börjat äta riktig mat bajsar han 1-2 gånger/dag och på den vecka som gått har inte bytt en enda bajsblöja eftersom det syns direkt när han vill bajsa och han också passar på vid kisspottningarna.
Var 20:e minut låter ungefär rätt. Men för oss är det så ofta på morgonen, för att sen glesa ut till var 30:e minut under förmiddagen och kanske en bit in på eftermiddagen. På kvällen kan det sen gå 1-1 1/2 timme emellan.
Som andra redan skrivit så tar ec tid och energi och man får försvara sitt val, eller iaf stå ut med lite skratt - fram tills att folk börjar se att det funkar. Och - det går upp och ner. Ibland kan han bara ligga och kissa utan att göra en min, ibland säger han till ordentligt. När jag började hade jag väl som outtalat mål att han skulle bli blöjfri tidigt. Nu ser jag det mer som att varje gång han säger till och jag förstår och vi hinner till toa är en fantastiskhet. Om det sen betyder att han blir torr när han är 1 eller 2 spelar mindre roll. Vi sparar ju hur som helst in både blöjor och röda rumpor.
