ug, mer eller mindre - din snuttefilt i smiskträsket

Jag är först och inte ens ug.

Vad bra med en ny tråd :)

Tjoho! Då lämnar vi vintermörkret bakom oss

Hej, hopp! Kul att börja om på ny kula.

Hej alla!
Hoppas ni alla haft en bra sommar med mycket dominans och många sköna känslor.
Jag tänkte på att passa på och fråga en sak som en liten mjukstart på höstens diskussoner. Jag undrar hur det är för er med känslor, gråt, snyftningar och skrik när ni får smisk... Igår när jag varit besvärlig och gjort mannen besviken, fick jag böja mig fram för lite hård, snabb aga med borsten. Det gjorde riktigt ont och jag började snyfta tills gråten kom och strax därefter var det över, jag fick be om förlåtelse och snora ner hans tröja lite.
Hur ställer sig era män (och till Rynkigutanpåslätinuti: Hur tänker du och din kvinna?) - till gråt och skrik under aga? Är det syftet med det? Håller ni tillbaka gråten med vilje eller låter ni känslorna svämma över? Överdriver ni lite ibland, med handen på hjärtat? Spelar och lever sig in, mer eller mindre menar jag då?
Jag kan själv känna att jag tycker det hör till med lite gråt, även om jag kanske kunnat hålla tillbaka för det mesta. Jag VILL liksom snyfta ibland. Grina lite, tjuta, skrika... Samtidigt som jag inte vill spela en roll utan faktiskt ta det så seriöst som det ju är; ett straff på ett riktigt brott; en tillrättavisning. Men eftersom jag får aga och det svider, och tårarna bränner i ögonen, så är det skönt att bara... låta det komma.

Komplex fråga-
Ibland är tårar något jag  vill få till. Smisk är inte bästa sättet för det. För att få till tårar ska det vara riktigt jobbigt och då räcker inte smisk. Bäst tårar blir det om det är mentalt jobbigt. Fast då måste man vara observant så man inte går för långt. Smisk är nog oftare något mer subspaceigt än gråtigt.

Vill du veta vad hon tycker så har hon skrivit en del på DS.

Yay! The snuttefilt is alive! :D

Angående tårar och snyft vid smisk så kan det variera, ibland bryr Han sig inte nämnvärt om vad jag tycker, tänker och hur mycket jag låter. Andra gånger får jag order att vara tyst, det går sådär, lite beroende på hur hårdhänt Han är.

Många gånger kan tårarna kännas långt borta i början men rätt som det är kommer allt på en gång. Det är så beroende på vilken sinnestämning jag är i till att börja med.

Nu låter det som om jag får smisk och pisk jämnt, men det har väl blivit ett på gånger senaste året så särskilt ofta blir det inte. Den dagen vår fröken börjar på dagis kan komma att bli intressant... 

Hej!
Det här har säkerts pratats om i trådarna tidigare, men hur träffade ni era partners och hur (och när) visste ni att ni ville ha en sån här relation?