Jämställdhet och adoptivföräldrar?

Ibland kan det nog vara så mellan adoptivföräldrar att pappan kanske backar och "låter" mamman vara hemma mer eftersom kvinnor längtar på ett helt annat sätt än män (?). Exempelvis tror jag att kvinnor längtar mer öppet, köper mycket mer bebissaker och pysslar. Jag tror att kvinnorna är hemma längre med barnen än männen, kanske även beroende på att mannen tjänar mer, vilket de oftast gör i detta jämställda samhälle även bland adoptivfamiljer. Hoppas jag har fel!

Jag har längtat till mitt arbete sista tiden och det skäms jag inte för

Min man tar hela fp. Jag arbetar hemifrån så vår dotter har i stort sett haft tillgång till oss båda två ända sen vi kom hem. Tyvärr är vi så ojämställda åt andra hållet att vi missar jämställdhetsbonusen

Samma förutsättningar gäller egentligen för drygt vart sjunde barn som är 0-5 mån och vart  tredje barn från 6 mån, av de egenfödda barnen. Det vill säga barn som inte ammas. http://www.dn.se/nyheter/sverige/farre-mammor-ammar-1.1162422

Det är naturligtvis olika även bland adoptivföräldrar men detta sätt att få barn ger ju möjligheter att lägga upp det på ett mer jämställt sätt. För oss tycker jag att hela processen har varit mer jämställd. Vi gjode ungefär lika mycket av pappersamlande och utedningen var ju gemensam. Föräldaledigheten har vi delat helt lika. Först var vi hemma båda tillsammans och sedan har maken jobbat förmiddagar och jag eftermiddagar. Vi planerar sedan båda att jobba 75%. Under IVF:er så var mycket fokus på mig, alla sprutor, graviditeter, missfall osv. Tror nog att föräldraledigheten ändå blivit jämställd i vårt fall men under processen har detta varit väldigt jämställt avseende bådas  delaktighet.  Måste dock erkännana att jag varit den som shoppar mest till barnen...  ; -)

Jag tänker att förutsättningarna för jämställt föräldraskap bör ju finnas i högre grad, då båda föräldrarna genomgått utredning och kurs, ingen av dem har burit barnet biologiskt etc.

Men det 'är klart att samhällets normer kring föräldraskap ändå spelar roll. Och så har jag förstått att det är rätt vanligt att den blivande mamman ändå är den mer drivande i adoptionsprocessen.

Jag har sökt forskning just på det här området, men eftersom adoptionsforskningen tydligen är rätt eftersatt överlag, så har kanske inte detta varit prioriterat. Jag tror jag ska skicka in det som förslag till uppsatsämne till nåt universitet...

Fast det beror väl mycket på hur individerna är, vad man gör med det hela? Jag skulle säga att jag känner massvis med adoptivfamiljer och biofamiljer och jag tycker mig inte se någon skillnad mellan engagemang beroende på sättet som barnen kommer på. Det handlar väl mer om hur paret och individerna ser ut?

Visst, biopappor kan inte bära barnen i magen halva tiden MEN de kan dammsuga mer, diska mer, köra långsamt med bilen när mamman vrålar att hon snart KRÄKS och såna saker Så de KAN engagera sig lika mycket, bara inte med samma saker.

Jag och maken har delat både bioprocess och adoptionsprocess lika. Vi har delat/delar föräldradagarna lika. Vi är rätt lika som individer och definitivt jämlika. Fast det är många som tycker att vi delar olikt ändå och är rasande ojämlika 

Vi har ett biobarn. Efter födseln var jag hemma med barnet i 11 månader, därefter var min man hemma i 7 månader. Att jag var hemma först hade både med amningen att göra, och att det tog ett tag att komma igen efter graviditet och förlossning. För övrigt delar vi lika på allt hemma och ser oss som jämställda.

Med vårt kommande adoptivbarn känner vi att vi kan dela helt lika på ledigheten. Hela processen är ju också mer jämlik. Jag tycker mao att det är lättare att ha en jämställd fördelning när man adopterar. Det enda som kan sätta käppar i hjulet är väl om mannen tjänar mer och att man därför får en traditionell uppdelning ...

Vill understryka att jag tycker att alla ska få välja själva hur föräldraledigheten ska fördelas. Vill den ena eller andra parten vara hemma, och man tar ett gemensamt beslut om det, så är det ingen annans business.

strandsnäcka, jag undrar... Inte hade väl varken amning eller återhämtning från graviditet och förlossning hindrat att ni var hemma 9 månader var, så länge som dina nio månader låg först?