Vi med PCO som har eller ska göra GBP

jag vet att de säger att man inte ska bli gravid första året efter operation, men helt ärligt; hur stor är chansen att bli det utan hjälp ändå för oss som har pco? o om du nu ändå inte ska/får bli gravid första året varför ska du då ta p-spruta i syfte att få mensen regelbunden??!!

när jag sa till min gyn efter ett år att jag använt skydd (kondom) under första året efter operation tyckte hon det var onödigt. Detta eftersom när hon sedan skulle skriva remiss till fertilitetskliniken fick tänja lite på sanningen i stycket om hur länge vi försökt aktivt.. egentligen skulle vi ju inte få räkna med det året vi använt skydd men hon kunde ju se att även om vi inte använt skydd så hade vi inte kunnat bli gravida! därför räknade hon med det året oxå!

visst de rekommenderar inte att man blir gravid första året, men det är ju inte så att det är livsfarligt om man skulle bli det! det handlar mer om att kroppen ska lära sig ett nytt sätt att äta och en annan mängd energiintag/upptag och att såret ska läka osv... så det jämfört med att riskera att helt sätta hormonerna ur balans med p-spruta och kanske oxå riskera att den sitter i närmare 1,5 år hade jag nog valt kondom eller inget alls =)

ja jag menar ju absolut inte på nåt sätt att övertala dig till det ena eller det andra =) jag skrev mer hur jag resonerat =) jag har oxå pco-s
sen skriver du ju oxå att din kropp inte heller tycker om p-medel... kondom kanske är jobbigt o dyrare än andra p-medel iofs.. har nog inte tänkt på det sättet.. men du kan ju få alla mina jag har kvar för vi använder inte skydd längre nu när jag faktiskt förstått hur jäkla svårt jag har för att bli gravid efter alla hormonbehandlingar!

ja tradera är bra =)

vi försökte i ca 1 år innan jag tog kontakt med min gyn.. hon konstaterade pco-s våren 2007 och skickade remiss till Danderyds sjukhus för GBP (de ville inte hjälpa med hormonbehandling innan jag gått ner i vikt), gjorde op april 2008 och tog ny kontakt med gyn i mars 2009 och fick då hjälp med hormonbehandling i form av div tabletter, fick missfall i juni 2009 och sen var det dags för en kontakt med Sophiahemmet i Stockholm med hormonbehandling i form av sprutor med start augusti 2009... fick ytterligare ett missfall i januari i år och fick då ta en paus pga det.. men i den pausen blev jag gravid och om en dryg månad väntar vi vårt första barn
min historia i korta drag! hihi

du har en innehållsrik tid framför dig valkyrie!! både roliga och jobbiga, men det är värt allt besvär när man väl når sitt mål!!! håller tummarna för dig och alla andra här i tråden!

de första dagarna låg jag ju kvar på sjukhuset och då var man ompysslad hela tiden och man fick massa smärtlindrande... jag fick ligga kvar tills de såg att jag fick i mig tillräckligt med näring över en hel dag..
när jag kom hem sov jag mest den första tiden, fick nästan ställa klockan för att komma ihåg att äta varannan timme (åt flytande i ca 4 veckor). hade smärtstillande med mig hem oxå som hjälpte bra. men jag mådde inte dåligt på nåt sätt vad jag minns.. bara att jag var så himla trött pga mindre näringsintag och själva ingreppet!

ok vet inte vem som sagt att man spyr hela tiden men det har jag knappt gjort alls.. de gånger jag mått dåligt, dumpat som det kallas, är när jag ätit för fort, för mkt eller för sött eller fett... då kan jag få alltifrån svettningar, hjärtklappning och akut trötthet som brukar gå över på ca 30 minuter... men oxå ibland att jag behöver kräkas.. men det är VÄLDIGT sällan.. kan inte direkt kräkas längre eftersom magsäcken töms så fort o då finns inget kvar att kräkas!
men tänker du på att äta långsamt, rätt mängd (svårt att veta i början o du får prova dig fram) och inte för sött eller fett så kommer du må bra!

ok verkar vara en ganska dömande människa du fått den informationen av.. om hon visste hur jobbigt det var hade hon gjort op själv??
ja såklart är det ju inte helt lika för alla och för vissa blir det ju vissa komplikationer... men alternativet att inte göra op är ju för många helt orimligt eftersom man håller på att utveckla massa följdsjukdomar av sin övervikt! det är ju inte så att man väljer en sån här op för skojs skull!

som jag skrev i början när jag joinade här så är mitt syfte att finnas för att svara på frågor om min erfarenhet, så bara fråga på du =)

jag tycker att jag går mer sällan på toa nu än innan op. konsistensen så att säga tycker jag inte är någon större skillnad på, såvida du inte vräkt i dig massa fet mat... men inga större förändringar som jag lagt på minnet iaf

vet inte om det skiljer från sjukhus till sjukhus, men som jag skrev tidigare så har det där med viktnedgång innan op-dag att göra med att så mkt som möjligt minska risken för att levern är för stor och ligger i vägen för magsäcken vid själva operationsingreppet (människor som väger för mkt har ofta fettlever). Ofta räcker det att gå ner bara några kilo (vilket de försöker då att få till genom flyt några veckor innan op) för att levern ska bli lite mindre. Om levern är för stor på op-dagen kan det bli fråga om öppet snitt istället för titthålsop.
Men ta mig tex, jag ställde mig i "återbuds-kön" och fick veta på tisdagen att jag skulle genomgå op på torsdagen så jag hann inte flyta alls innan och de skickade inte hem mig och det blev titthålsop. Jag vägde 116 kg på op-dagen.