~*~ 30+ som fick barn i oktober 06, del 13 ~*~

Egentid är verkligen inget som jag skämmer bort mig med. Jag är URDÅLIG på det! Desto mer värt i helgen kanske Fösöker väl att tänka att den dagen kommer när barnen inte sugen all kraft ur en och när de inte vill umgås med mamma alls.

MEN vilken ARGBIGGA vi har här hemma just nu! Ella är SÅÅÅ ARG och skriker jättemycket! Det är fel på allt; hon har för lite leksaker, hon har fel leksaker, hon har tråkigt, hon har inga fina tuschpennor, mamma är dum och maten är äcklig. 

PUH! Vad ÄR det här?! Nån mer som upplever något liknande just nu? 

snarko- låter nästan som hemma hos oss, men sen emellanåt så kommer felix springande och säger mamma jag vill ha dig för jag älskar dig jättemycket. så det är bergbana utan dess like

Girly girls, god kväll! Lördagkväll framför Bolibompa. Vi har varit och firat Ellas kusin som fyller 2 år. Det är så häftigt att se hur mycket som händer på bara ett par år. Nu är vi alla skittrötta och vi vuxna somnar snart i soffan. Häftig lördag, va?!  

Hua, så KALLT det var idag! I morse när jag vaknade, hade vi -21 vansinniga grader ute. BURR! Vet inte hur länge kylan ska hålla i sig men den här vansinniga kylan orkar man ju inte med hur länge som helst. 

God kväll flickor!

Får man prata av sig, även om jag inte är så frekvent i mitt skrivande här i tråden längre? Jag tänkte var, om inte här, kan jag tömma lite av mitt inre . Kanske ett lyxproblem, men likväl ett huvudbry för mig och jag har inte helt lätt för att prata om det då jag känner att det nästan är lite genant.

Ok here goes.... ursäkta om det blir långt. Jag känner att jag saknar vänner! Visst har jag bekanta, samt även en några mkt bra vänner som jag vet tycker om mig. Men jag har inget och har egentligen aldrig haft ett "eget" tjejgäng där jag har en självklar plats, som man kan ringa när som helst. De vänner jag har har jag träffat i olika skeden i livet, men alla har liksom redan "sitt" gäng som de har tjejmiddag med, åker på någon spahelg med osv. Jag blir aldrig tillfrågad om att göra något.

Jag försöker då och då få till med de vänner jag ändå har att ses över en fika, ett glas vin eller en bio och vi har jättetrevligt och jag tvivlar verkligen inte på att vi är vänner men det är väldigt sällan som någon ringer mig och föreslår träff. Visst vi har ju alla famiilj och det handlar inte om att man ska ses jämt, den tiden finns inte, men jag saknar en bästis och jag saknar att ha en klick av vänner där jag har en självklar plats.

Jag har ingen barndomsvän kvar och inga från skoltiden som jag har behållit kontakt med. Det beror nog på en del olika saker som hänt i mina ungdomsår då jag inte mådde så bra. Jag höll mig rätt isolerad pga bulimi och anorexi mellan typ då jag var 16-21, därefter tfäffade jag en kille som var så svarsjuk och manupilativ så jag i princip sa upp kontakten med de få vänner jag ändå hade. Så jag har ingen från förr. Genom åren har jag träffat jättefina och goa vänner, men av någon anledning tappat kontakten. Kanske borde man ta upp den med vissa, men det känns så genant och lite patetiskt, eller?

Vad ville jag med detta då? Ja bara få ur mig lite.

Kram och god natt. Nu ångrar jag min nästan att jag skrivit detta, men så får det bli

1 tu 3- känner igen mig lite, har inga "gamla" vänner kvar, men när felix föddes så hängde jag i en tråd här på familjeliv med prematurmammor och vi upptäckte rätt snabbt att vi alla bodde rätt nära varandra, så vi tog en neo träff, fikade och prtadade om hur det var med våra supersmå bebis, bearbetde alla sådana känslor osv, vi var 10 st från början, tråden har dött ut för ett par år sen, men 2 av dessa tjejer umgås jag med regelbundet, framförallt en av dom, vi firar nyår tillsammans sen 3 år tillbaka, även midsommar, vi går på bio och träffas på stan både med barn och utan barn, det jag vill ha sagt att man kan hitta en vän eller fler på massa olika sätt som man kanske inte har tänkt på.. ge inte upp hoppet ;) och du man får skriva av sig här, det gör vi andra =)

just det tror felix börjar få vattkoppor- har alla haft det av er? vi umgicks med en unge förra veckan, och medan vi lekte så kom kopporna fram på honom, felix har haft feber i 3 dagar och i morse så såg vi en röd prick mitt i pannan, ser ut som det gjorde på den ungen vi lekte med förra helgen, så om det är någon som inte haft och vill ha, välkomna hit =) jag bjuder på fika =)

1 tu 3.. bromma bor du ju... jag är i stora mossen på bromma gymnasiet varje torsdag... är det i närheten av dig??

Jag funderar faktiskt på att smitta Aston med vattkoppor så är det gjort. Ella fick vattkoppor för två år sedan. bussig, låt mig fundera på saken! 

Åh, 1 tu 3! Jag känner SÅÅ väl igen även mig själv! Jag har inte heller några vänner i den bemärkelsen du nämner. Och det blir än tydligare nu när jag har fått barn. "Alla andra" verkar umgås tillsammans med barnen, träffas på playdates och så vidare men vi har ju inga vänner till Ella här i närheten. 

Och det är ALLTID jag som får dra ihop tjejgänget på en fika, bio eller annat. Men det är aldrig någon som ringer till mig heller. Det är alltid jag som måste initiera träff. All-tid. 

Jag tycker inte alls att det är pinsamt att ta upp kontakten efter en tid. Du märker ganska snabbt om de andra också är intresserade av att träffas. Jag har "träffat" gamla kompisar på Fejjan och det är kul att "prata" där och med vissa känns det att det räcker. 

Jag vill JÄTTEGÄRNA vara vän med dig, jag tycker du är supertrevlig. Vi har ju träffats några gånger också  
 

1 tu 3: Här sitter en som också verkligen känner igen sig i det du skriver. Jag har 1 barndomskompis kvar, thats it. Hennes barn är 19 och 16 så just nu har vi inte speciellt mycket gemensamt alls just nu. Vi träffas kanske 4 ggr om året. Men ärligt talat handlar det mest om henne när vi träffas.... jag lyssnar mest.  Resten av tiden går åt till familjen och föräldrar typ. Ärligt förstår inte riktigt jag när jag ens skulle ha tid att umgås med vänner.... :( Jag tycker att jag aldrig har tid (iofs är ju min familjesituation ganska ansträngd med sjuk sambo, men ändå). Samtdigt tycker jag att det skulle vara skönt att han nån/några som man kan bara vara sig själv ibland UTAN barn.

Vattenkoppar ja... Molly fick vattenkoppar på sin 4 års dag, men lillebrorsan fick inga.... Vi hade barn på besök med vattenkoppar, men Louie fick inga då heller.... så tydligen är han inte riktigt mottaglig eller nåt :) Men en vacker dag kanske han blir smittad.

Ho, hoo! Var är alla? Hoppas ni har det bra, trots kylan. Burr! Minus 20 i morse - allvarligt?! 

Jahapp, nu har jag varit hos jobbet och pratat om min framtid. Det finns ingen framtid hos dem, så enkelt är det. Men de delar lokal med ett annat bolag som är intresserade av att anställa mig - TROR JAG! Jag vet inte, det är det konstiga. Efter mötet kunde jag verkligen inte säga om de var intresserade eller inte. Det var helt konstiga villkor och tider. "Du ska i såna fall börja i april och vi tror du ska börja med 10 timmar/vecka men du kan lika gärna få börja på heltid och åka varannan vecka till kunden i Borås." Eeehh…

I morgon ringer jag till dem och frågar om DE är intresserade av mig. Och om de är det, säger jag att jag gärna börjar hos dem men jag vill att de styr upp villkoren lite bättre.

Idag var det museidag med två mammalediga kompisar. Härligt! Det är en fantastisk lyx att få vara hemma med barn och bara vara.

Ha det gott!