Manlig sterilitet
Totek skrev 2010-10-04 08:28:47 följande:
Detta är ingen fråga, utan mest att jag vill dela med mig min erfarenhet av att vara steril eller skriva ner mina tankar om vad jag tänker just nu.Jag kan erkänna att jag föddes med "många" sjukdommar, så som hjärtfel och senare även med astma och allergi. Mina testiklar åkte inte ner till pungen och sedemera fick jag operera bort dessa, då dessa låg i buken. Då visste inte läkarna att den ena testikeln var större än beräknat, men de valde då att ta bort dessa.
Idag lever jag ett ganska normalt liv. Men det som jag vill berätta är att jag lever också ett annat liv och det är att jag i min visshet inte kan göra en feril kvinna med barn. OAVSETT hur många gånger jag sprutar in min sats in i henne, så vet jag att den satsen inte gör någon nytta inne i henne än att vi njuter av just sex.
Så jag lever i en "bubbla" av att jag "saknar barn" och att jag gärna vill ha barn, men kan ej ge en kvinna ett barn på ett "normalt" sätt.
Jag vet allt det där med provrösbefruktning och att det finns spermierdonatorer m.m.
Men min dröm just nu är att skaffa en tjej, skaffa barn via det sättet ovan och följa tjejens graviditet. Men enligt min mening kommer det att bli svårt.
Av någon anledning så har jag också andra drömmar om detta med graviditeter och sex. Men det är en annan del i min "bearbetning" av drömmar som är svårt att förklara. Men att leva steril och "slippa kondomen" för att "råka" göra kvinnan med barn är visseligen en bra "fördel" på det viset om man "knullar runt". Men det gör inte jag. Jag vet att det finns många män och kvinnor som är ungefär som jag. Att inte kunna få barn. På grund av den ena eller den andra partnens eller bådas esvårighet att få barn.
Att leva med detta att man är steril kommer många tankar vid min ålder (25+) och jag har pratat med många om detta och får inte speciellt många "vettiga" svar än vad jag redan vet.
Jag vill gärna läsa en del kommentarer, så skriv....
Visst det är ingen direkt "fråga", men jag ville bara skriva av mig lite.....
När infertiliteten uppdagades så blev vi såklart förkrossade men nu ser vi fram mot varje chans vi får och tänker inte alls på att barnet kommer att ha en annan biologisk far. Det kommer ju födas och växa upp hos oss och ingen annan. Dessutom så försöker de matcha utseende hos donatorn och mannen i mottagarparet.
Hoppas så på att du snart kommer att träffa en tjej som är lika klok som du verkar vara, och att kärlek uppstår. För när kärleken väl är där så finns lösningar. Du har ju också fördelen av att du redan vet om "ditt problem" och det låter som du accepterat det. Vilket säkert kan göra processen mindre smärtsam.
Hoppas på all lycka för dig!