Inga ord.

Jaaa, vad kan man göra. Vår dotter dog i maj. 6.5 år. I cancer.
Fortfarande vet jag inte riktigt vad jag föredrar, mest föredrar jag tysthet, en som orkar lyssna. om man vill älta
Bara vara där, och visa att de finns. och framför allt, inte glömmer och går vidare inom kort.

att denne vän, fortsätter åka till graven med tända ljus eller blommor är guldvärt, sånt gör knappt våra vänner.

Alla reagerar olika vid sorg och en del flyr in i sitt skal andra vill att andra tar hand om dem.

Beklagar att ännu en familj måste förlora sitt barn i en sådan svår sjukdom som cancer.

En bulle kan göra mer än du tror. Det är omtanken som faktiskt räknas, i detta sammanhanget är det tanken som är viktig.

Låt honom (och de andra) få visa sin sorg om han vill, låt honom prata eller vara tyst.

Den fråga som jag tyckte var jobbigast under den mest akuta sorgefasen var: hur är det (för det var skit, skit,skit).

Gör mer än att fråga om det finns nåt du kan göra, ta gärna initiativ till att göra nåt om du känner att det verkar okej för när man sörjer som mest är det överkurs att komma på vad man vill ha hjälp med, så var det i alla fall för mig.

Nu har jag aldrig förlorat ett barn men sorg är i mångt och mycket universell

Jag ska ge henne min nalle som jag fick som barn. Min mamma blev rasande när jag berättade det, men samtidigt vill jag verkligen göra någonting. Det är det enda jag kan göra.

gör det du känner är rätt i ditt hjärta.
ingen annan kan sätta sig in i hur andra känner och reagerar vid sorg och förlust.
Hellre en gåva än tomma ord som kan göra ont då de kan bli fel så lätt.

Tänker på er.

Hann inte ge henne nallen. Hon försvann inatt.

Beklagar.

vill tipsa om en sajt som hjälpte mig: http://www.groww.org/Branches/branch.htm

Brukar alltid finnas någon där i nåt av rummen att prata med och de brukar ha schemalagda chattar för speciella topics

beklagar, å lider med de anhöriga.