Deprimerad

Känner att jag blir mer och mer deprimerad nu. Min son är 3 veckor gammal och jag blev sjukskriven för depression så fort vi kom hem från BB. Då handlade det väl mest om baby blues och en panik och ångest över att min sambo skulle börja jobba och att jag själv skulle ta hand om sonen. Jag grät mycket.

Nu är min sambo hemma med oss och jag är sjukskriven månaden ut som det ser ut nu. Jag börjar dock känna mig mer och mer deprimerad. Känns som om mitt liv är slut. Ser inga glädjeämnen i min vardag och ser inte som om jag kommer ändra uppfattning om det heller när sonen blir lite större och vi kommer in i rutiner och en vardag. Jag funderar tom. på hur jag ska orka jobba och ha ett litet barn att ta hand om och det är 1 år tills jag ska börja jobba. Aug 2011. Ändå kommer såna tankar upp.

Hur ska vi kunna göra annat än ta hand om barnet. Det är ju så mycket här hemma som behöver fixas. Vi fick det inte fixat förr när vi bara var 2. Hur ska det finnas ork och energi till det nu?? Så snurrar tankarna i mitt huvud. Och så den stora tanken. Hur ska jag nånsin kunna vara själv hemma med min son?

Jag har alltid haft svårt att orka med min vardag annars. Varit beroende av att sova och äta bra. Att få mina timmars sömn. Nu är mitt liv upp och ner och jag kan inte hantera det. Undrar om det nånsin kommer bli bättre. Jag har fått en kurator via BVC men jag mår inte nå bättre av det. När vänder det? När ska jag känna lycka över min son?

Hej,
Det är en väldigt stor och omvälvande upplevelse att få barn och den påverkar oss alla väldigt olika och det är inte konstigt att känna som du, speciellt eftersom vi lever i ett sådant prestationssamhälle. Jag tycker det är väldigt bra att du har någon att gå och tala med och vill bara säga att det kan ta lite tid innan du märker att du börjar må bättre. Som mental tränare kan jag ge dig tipset att försöka stoppa de negativa tankarna som kommer. Det är inte alltid så enkelt naturligtvis men gör så att varje gång du får tankar som säger att du behöver fixa saker hemma så säger du "stopp" till dig själv och direkt därefter så säger du "Det är okej att jag väntar med att göra X". Den positiva meningen kan du behöva säga många gånger och speciellt i början så kan man behöva säga "stopp" och sen den positiva meningen om och om igen.
Försök tänka att det enda du behöver är att ta hand om dig själv och ditt barn.

Mvh,
Catharina

Deprimerad

INNEHÅLL