• Linn73

    Sökes! Framgångshistorier trots lågt AMH

    Jag och min man fick avbryta första vårt IVF-försök (långa metoden med Synarela och Gonal F, högsta dosen) eftersom det endast bildades en fullmogen follikel. Tester visade att mitt AMH-värde endast låg på ynka 0,4. Känner mig helt knäckt och har svårt att acceptera situationen. Konstigt nog har jag haft regelbunden mens varje månad och dessutom ägglossning (teststickorna visar det i alla fall).

    Ska träffa läkaren i morgon för att diskutera hur vi ska gå vidare och jag är livrädd att han inte vill ge oss en chans till med IVF.

    Skulle uppskatta om ni som lyckats bli gravida trots lågt AMH ville dela med er av era framgångshistorier! Är också intresserad av att höra hur det går för alla andra som är i samma situation som jag. Har ni övergett IVF för att gå över till äggdonation? Kämpar ni på med IVF? Har någon bildat tillräckligt med ägg för ET?

    Kramar till alla ni som kämpar därute!

     

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2011-08-13 13:19
    Ett nytt AMH-prov i juni 2011 visar att mitt värde har stigit från 0,41 till 0,84. Jag fattar ingenting! Men det enda som räknas i slutändan är ju hur pass bra jag svarar på hormonstimuleringen.

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2013-04-22 19:54
    Jag skriver den här uppdateringen drygt två år och sex månader efter att jag startade den här tråden. Det kändes under en lång tid som att jag aldrig skulle få berätta min egen solskenshistoria. Men nu får jag äntligen göra det!! Den 17 april 2013 fick jag för första gången se ett starkt plus på stickan. Det tog åtta IVF, ett FET och slutligen en äggdonation innan vi lyckades. Är så innerligt tacksam att vi har fått den här möjligheten. Till alla er andra med lågt AMH - ge aldrig upp hoppet! Den här tråden är full av exempel på att det kan gå ändå - oavsett om det är med dina egna eller donerade ägg.

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2013-12-15 16:37
    Så kom äntligen dagen som jag och min man har väntat på i fem år - vår efterlängtade son föds! Han kom flera veckor för tidigt men visade sig ändå vara en pigg och stark liten krabat.

    Mina tankar går också till er som fortfarande kämpar. Jag hoppas att ni på ett eller annat sätt också får uppleva samma glädje som jag fått göra. Styrkekram till er och ge aldrig upp hoppet!

  • Svar på tråden Sökes! Framgångshistorier trots lågt AMH
  • Poussin

    Ankaja - Grattis till ett kanonresultat!!! Det är klart de kommer att bli befruktade, håller tummarna för dig! {#emotions_dlg.flower}

  • malbert

    Hej Allihoppa,
    Det var en minst sagt overklig dag. Allt gick bra med äggplocket. Jag kände knappt något och har inte alls haft ont efteråt trotts att jag inte tagit några smärtstillande alls.

    Däremot, när hon sklle berätta hur många ägg som de fått ut så kom ett chockaden bessked. Jag var redan Gravid! De visste inte vad de skulle säga eller hur detta hade gått till men tydligen är det väldigt tidigt och de kunde inte säga mer än att jag har en hinnsäck i livmodern. Jag skall tillbaka om 1,5 v för att se om det är något levande som finns i. Det är väldigt tidigt och alt verkar för bra för att vara sant.

    Därför fanns det heller inga ägg i mina säckar och vi avbröt såklart behandlingen idag. Hur alla sprutor med starka hormoner och allt annat kan ha påverkt min redan pågående graviditet kan man inte säga idag. Ingen har varit med om detta tidigare. Om mensen som jag trodde var lite tidigare än vanligt och lite mer sparsam antageligen var en kraftig nidblödning, går inte heller att förklara.

    Nu är de väl bara att hoppas att den lilla knappen får leva och frodas och vi är fortfarande en chock, Kan inte förstå det men jag är tydligen gravid, i vecka 6 och blev gravid på egen hand. Hur sjukt det än känns och låter.
    /Matilda

  • Jegs

    Ankaja - Grattis!


    Malbert - Vilken solskenshistoria! Får jag fråga hur dina FSH- och AMH-värden var/är?


    // Jegs

  • malbert

    Jegs: Tack! känns helt overkligen.
    Jag har AMH 0,55 - fick det i januari. FSH har ja ingen anning om tyvärr. Jag kommer inte att ta ut något iförskott. Många länga veckor kvar och om det lyckas är det helt enkelt en bonus :)

  • Poussin

    Ankaja
    WOW, 6 av 7 - vilket fantastiskt resultat och jag är säker på att guldägget finns bland dem!

    Malbert
    GRATTIS - vilken solskenshistoria!!! Solig

    EGO - Har nu startdatum för Puregon, 6/4 är det dags - skönt att ha ett datum. Glad

  • längtar74

    Malbert - det var verkligen en framgångshistoria! Stort grattis!! Min läkare har sagt att med mina värden är "att bli gravid med egna ägg som att vinna högvinsten på lotto". Det gör ju faktiskt folk. Och du har precis visat att det är möjligt. Hoppas allt ser bra ut nästa gång - stort lycka till!

    Ankaja - det var ju ett superresultat! Håller tummarna för guldägget!

    -------------------------------------

    En fråga till er alla, eller egentligen två: har ni fått något svar på varför era värden är så här? Jag har fått ta en rad kompletterande tester (sköldkörtel, kromosomanalys mm) men allt ser egentligen helt normalt ut. Jag inser att jag nog aldrig kommer att få veta orsaken, och kanske spelar inte det någon roll - det förändrar ju inte situationen.
    Det hänger nog ihop med min andra fråga: hur gör ni för att orka med allt annat? Jag har ett rätt så krävande arbete, med mycket ansvar och stora förväntningar på det jag ska leverera. Just nu förstår jag inte alls hur det ska gå ihop. Jag har berättat för min chef + de närmaste kollegorna vad jag går igenom, men försöker hålla isär jobbet och privatlivet så gott det går. Igår insåg jag att det inte funkar - gick från det ena mötet till det andra med gråten i halsen och fick bokstavligt talat bita mig själv i tungan för att kunna samla ihop mig och fokusera på nytt.

    Förlåt att jag blandar gratulationer med mina egna negativa tankar  i samma inlägg - just nu tycker jag bara att det hela är rätt så tufft.

  • Ankaja
    längtar74 skrev 2011-03-30 09:27:11 följande:

    Malbert - det var verkligen en framgångshistoria! Stort grattis!! Min läkare har sagt att med mina värden är "att bli gravid med egna ägg som att vinna högvinsten på lotto". Det gör ju faktiskt folk. Och du har precis visat att det är möjligt. Hoppas allt ser bra ut nästa gång - stort lycka till!

    Ankaja - det var ju ett superresultat! Håller tummarna för guldägget!

    -------------------------------------

    En fråga till er alla, eller egentligen två: har ni fått något svar på varför era värden är så här? Jag har fått ta en rad kompletterande tester (sköldkörtel, kromosomanalys mm) men allt ser egentligen helt normalt ut. Jag inser att jag nog aldrig kommer att få veta orsaken, och kanske spelar inte det någon roll - det förändrar ju inte situationen.
    Det hänger nog ihop med min andra fråga: hur gör ni för att orka med allt annat? Jag har ett rätt så krävande arbete, med mycket ansvar och stora förväntningar på det jag ska leverera. Just nu förstår jag inte alls hur det ska gå ihop. Jag har berättat för min chef + de närmaste kollegorna vad jag går igenom, men försöker hålla isär jobbet och privatlivet så gott det går. Igår insåg jag att det inte funkar - gick från det ena mötet till det andra med gråten i halsen och fick bokstavligt talat bita mig själv i tungan för att kunna samla ihop mig och fokusera på nytt.

    Förlåt att jag blandar gratulationer med mina egna negativa tankar  i samma inlägg - just nu tycker jag bara att det hela är rätt så tufft


    tack för tumhållningen ;) ET om 4 timmar...

    När det gäller din andra fråga så har jag mått precis som du. Jag försökte först att inte säga något på jobbet, men tyvärr hade jag en liten meltdown där för några veckor sedan, jag började gråta och det var nästan omöjligt att sluta. Det var fruktansvärt pinsamt, jag är den starka typen som aldrig gråter. Jag har nu berättat för dem som är i mitt arbetslag samt mina närmaste chefer. För mig är det pratandet som är lösningen, jag måste älta det för att må bättre. Jag har nu fått kontakt med en kurator genom KS Huddinge och går pratar där varje eller varannan vecka. Det är jätteskönt att få ventilera. Jag har också insett att jag inte orkar allt utan att jag har fått släppa vissa saker. Jag vill klara jobbet och IVF:en så jag låter hemmet förfalla lite, allt behöver inte vara perfekt, jag tränar inte så mycket längre men däremot går jag på promenader för att rensa huvudet, jag är inte längre lika social, iaf inte med de som inte vet i vilken situation jag är i. Sen har jag sagt ifrån lite på jobbet, jag är den som i vanliga fall tar på mig extra uppgifter men nu gör jag bara det nödvändiga och det är precis så mycket som jag klarar av.

    Det är rätt många existensiella frågor som snurrar i huvudet, meningen med livet om man inte kan reproducera sig, det är bara jag som finns kvar på min pappas sida med mig dör hans gener ut. Många sådana tankar och för mig har det hjälpt att tillåta mig tänka på dem, sedan försöka vända dem till något positivt. Det här har kuratorn hjälpt mig mycket med.

    Jag vet inte om mitt långa svar var till någon hjälp, men så hanterar jag allt med ivf och krävande jobb.

    Ta hand om dig!
Svar på tråden Sökes! Framgångshistorier trots lågt AMH