ADD eller ADHD hos vuxna -Mötesplatsen

HAHA, det är ju mig du beskriver. Det är f.ö. jag som har scheman...
Fixar ingenting alls utan listor, handla t.ex. går inte om jag inte skrivit upp vad jag ska ha.
Glömmer bort vad jag ska göra om jag har sysslor att utföra, så för att minnas måste jag skriva upp.
Almanackor, jag är expert på att börja skriva för att hålla ordning, sen glöms det bort och så vill jag ha en ny....

..alltid roligare med nya, som en nystart lixom, den här gången ska jag fixa det!

Men HUR orkar du skriva schema för hela dagen? Gör du det på morgonen eller på kvällen före? Fick du med dig något verktyg från kbt?

Måse kommentera det där med listor o almanackor! Min sambo är likadan! Han älskar almanackor ! Går man in på Claes Ohlson och han försvinner.... ja, då hittar man honom bläddrandes bland olika block och almanackor!
Han skriver alltid en lista varje kväll, för vad han måste komma ihåg morgonen efter.... längtst upp på listan stå det : 

Negativa i det hela är at han bryter ihop totalt om han råkar skriva fel, och det är med bläck så han inte kan sudda utan måste stryka över, eller om hans "almanackapenna" är borta, och han måste skriva med en annan sort, kanske med fel färg! Då rasar hans värld, han stressar ihop och börjar stamma

Ser att ni skriver om att köra bil i mörker, är det bara jag som känner att jag inte ens kommer kunna ta körkort? Jag skulle aldrig kunna hålla reda på allt, dessutom är jag rädd att köra eftersom jag inte har koll på avstånd och liknande. Var livsfarlig på cykeln när jag var yngre, hann aldrig svänga i tid och körde upp för för stora trottoarkanter som jag trodde att jag skulle klara, men ramlade. Jag körde in i lyktstolpar för att jag trodde att jag kunde klämma mig förbi dom på trottoaren trots att jag inte kunde köra för nära kanten eftersom jag då skulle råka cykla av mitt i vägen...

Dessutom undrar jag om ni som är diagnoserade haft något krångel med ert körkort? Jag vet en kille som inte får köra bil om han inte tar sin concerta tex. Å andra sidan hade han sin diagnos innan han tog kortet, kanske är annorlunda annars...

Hej!
Vill ju presentera mig.  Är ny här på FL... Känner igen mig i massor av det som skrivs. Jag har själv ingen diagnos, men har antagligen adhd. Varför känns det annars som att bestiga berg varje gång jag ska göra något tråkigt?

Min dotter har enligt utredning adhd-problematik. Det är för mig likamed lätt adhd. Jag har träffat barn som inte klarar av att gå på vanlig förskola pga sin adhd, det kan ju kanske betecknas som svår adhd. Något sånt kanske.

Det ska bli spännande att följa tråden. Känner mig inte längre lika ensam efter att läst flera inlägg här. Det verkar finnas fler som mig...

Jag läste om någon som skrev att hon hade börjat med schema. Jag skulle verkligen behöva det!

För mig är det en bedrift bara att duscha, borsta tänderna och klä på mig (eller snarare att välja kläder).

Sminka mig gör jag sällan, förutom maskara som jag har insett att jag måste ha. Det är typ en oskriven regel har jag märkt. Men att sedan tvätta av mig det på kvällen, jag kan det bara inte! Känns som hela ansiktet håller på att trilla av, jag har väldigt svårt för att vara torr i ansiktet, det är en obehagskänsla som är näst intill okontrollerbar för mig. Dessutom är det SÅ jobbigt!  

Duscha gör jag på morgonen, tack vare att jag har en frisyr som gör att jag måste blöta och föna innan jag kan visa mig. Ska jag inte ut hoppar jag ofta över duschen, men går då med en ständig oro över att någon ska komma och ringa på dörren.

Jag vet inte hur många almanackor jag har köpt med tanken att "nu ska jag börja mitt nya liv" skriva upp allt jag ska göra, så som möten dagistider arbetstider osv. Men det slutar alltid med att jag inte orkar fortsätta med almanacka,. Det slutar dock ALLTID med att jag köper en ny.

Jag älskar listor, har insett att jag arbetar väldigt effektivt när jag har listor. Om jag tex har en ledig dag mitt i veckan och ska passa på att städa (jobbar alltid bäst under en viss stress, trots att jag är stresskänslig, hur fungerar det?) skriver jag ofta listor över vad jag ska städa, i vilken ordning och hur lång tid det får ta. Orkar jag hålla mig efter den går det riktigt bra.

Hos oss är det städdag på torsdagar. Är jag ledig en torsdag och har lovat att ha det fixat innan gubben min kommer hem kan jag börja kl, 9 på morgonen men finner alltid massor av annan jag "måste" göra, det resulterar i att jag gör 90 % timmen innan gubben min kommer hem. Men då är jag å andra sidan fruktansvärt effektiv. Trots det har ju hela dagen gått...

Hur snurrigt blev inte det här?

Jo, det jag ville veta är hur jag får ork/motivation att skriva schemat varje dag??

Jag läste om någon som skrev att hon hade börjat med schema. Jag skulle verkligen behöva det!

För mig är det en bedrift bara att duscha, borsta tänderna och klä på mig (eller snarare att välja kläder).

Sminka mig gör jag sällan, förutom maskara som jag har insett att jag måste ha. Det är typ en oskriven regel har jag märkt. Men att sedan tvätta av mig det på kvällen, jag kan det bara inte! Känns som hela ansiktet håller på att trilla av, jag har väldigt svårt för att vara torr i ansiktet, det är en obehagskänsla som är näst intill okontrollerbar för mig. Dessutom är det SÅ jobbigt!  

Duscha gör jag på morgonen, tack vare att jag har en frisyr som gör att jag måste blöta och föna innan jag kan visa mig. Ska jag inte ut hoppar jag ofta över duschen, men går då med en ständig oro över att någon ska komma och ringa på dörren.

Jag vet inte hur många almanackor jag har köpt med tanken att "nu ska jag börja mitt nya liv" skriva upp allt jag ska göra, så som möten dagistider arbetstider osv. Men det slutar alltid med att jag inte orkar fortsätta med almanacka,. Det slutar dock ALLTID med att jag köper en ny.

Jag älskar listor, har insett att jag arbetar väldigt effektivt när jag har listor. Om jag tex har en ledig dag mitt i veckan och ska passa på att städa (jobbar alltid bäst under en viss stress, trots att jag är stresskänslig, hur fungerar det?) skriver jag ofta listor över vad jag ska städa, i vilken ordning och hur lång tid det får ta. Orkar jag hålla mig efter den går det riktigt bra.

Hos oss är det städdag på torsdagar. Är jag ledig en torsdag och har lovat att ha det fixat innan gubben min kommer hem kan jag börja kl, 9 på morgonen men finner alltid massor av annan jag "måste" göra, det resulterar i att jag gör 90 % timmen innan gubben min kommer hem. Men då är jag å andra sidan fruktansvärt effektiv. Trots det har ju hela dagen gått...

Hur snurrigt blev inte det här?

Jo, det jag ville veta är hur jag får ork/motivation att skriva schemat varje dag??

Jag läste om någon som skrev att hon hade börjat med schema. Jag skulle verkligen behöva det!

För mig är det en bedrift bara att duscha, borsta tänderna och klä på mig (eller snarare att välja kläder).

Sminka mig gör jag sällan, förutom maskara som jag har insett att jag måste ha. Det är typ en oskriven regel har jag märkt. Men att sedan tvätta av mig det på kvällen, jag kan det bara inte! Känns som hela ansiktet håller på att trilla av, jag har väldigt svårt för att vara torr i ansiktet, det är en obehagskänsla som är näst intill okontrollerbar för mig. Dessutom är det SÅ jobbigt!  

Duscha gör jag på morgonen, tack vare att jag har en frisyr som gör att jag måste blöta och föna innan jag kan visa mig. Ska jag inte ut hoppar jag ofta över duschen, men går då med en ständig oro över att någon ska komma och ringa på dörren.

Jag vet inte hur många almanackor jag har köpt med tanken att "nu ska jag börja mitt nya liv" skriva upp allt jag ska göra, så som möten dagistider arbetstider osv. Men det slutar alltid med att jag inte orkar fortsätta med almanacka,. Det slutar dock ALLTID med att jag köper en ny.

Jag älskar listor, har insett att jag arbetar väldigt effektivt när jag har listor. Om jag tex har en ledig dag mitt i veckan och ska passa på att städa (jobbar alltid bäst under en viss stress, trots att jag är stresskänslig, hur fungerar det?) skriver jag ofta listor över vad jag ska städa, i vilken ordning och hur lång tid det får ta. Orkar jag hålla mig efter den går det riktigt bra.

Hos oss är det städdag på torsdagar. Är jag ledig en torsdag och har lovat att ha det fixat innan gubben min kommer hem kan jag börja kl, 9 på morgonen men finner alltid massor av annan jag "måste" göra, det resulterar i att jag gör 90 % timmen innan gubben min kommer hem. Men då är jag å andra sidan fruktansvärt effektiv. Trots det har ju hela dagen gått...

Hur snurrigt blev inte det här?

Jo, det jag ville veta är hur jag får ork/motivation att skriva schemat varje dag??

Vägen till ett körkort var inte helt problemfri. Allt som allt tog jag 28 lektioner om jag minns rätt och det är ganska många, tror jag. Då hade jag ändå övningskört ganska mycket med morsan innan. Jag hade lite svårt med att få grepp om frikoppling, broms, gas och växla, det är ju som sagt en del att hålla reda på. Men när det väl satt så satt det. När det kom till själva körningen minns jag att jag hade problem med att reglera gasen, det blev antingen för lite = motorstopp eller för mycket så att motorn rusade. Första gången jag körde stadstrakfik med morsan kom jag på en 50-väg och skulle svänga höger. Jag bromsade inte in innan utan svängde bara och jag minns än idag hur mamma skrek att jag var galen och sedan tog hon över vid ratten.

Innan jag fick körkort hade jag en moped. Vet inte hur många ggr jag körde omkull med den. En gång orsakade jag en liten bilolycka genom att göra en U-sväng. Jag smet från platsen och körde direkt hem och vad står på uppfarten om inte bilen som hamnade i diket p.g.a mig. Det visade sig vara en vän till pappa som hade kört bilen och han hade tydligen sett att det var jag, oops  En annan gång blev jag bländad av solen precis innan jag skulle svänga höger men svängde för tidigt och körde rakt in i en stenmur. Jag klarade mig med bara något skrapsår men mopeden vart rätt illa tilltygad.
"Problemet" (för det är ett problem på sätt och vis) är att jag alltid varit helt orädd. Orädd och nyfiken. För mig fanns ingen tvekan om att inte ta körkort, jag älskade ju höga farter. När jag väl fått körkortet i handen och lånade morsans bil till skolan var det en enormt skön känsla... frihet... och jag var inte det minsta rädd. Tvärtom.